skilda industrien, den privata associationsandan.
Också anser jag mig just genom detta exempel än-
nu mer föranlåten att fordra såsom vilkor för sta-
tens bidrag till sådane arbeten, att den kommun,
det län, den association, som önskar dem, må sjelf
ansvara för två tredjedelar eller minst hälften af
kostnaderna.
Biskop Agardh: I någon vidlyftig diskussion öf-
ver frågan i sig sjelf vill jag ej för närvarande
ingå, utan får endast anmärka, att de af mig fram-
ställda åsigter stödja sig på grunder, hvilka svår-
ligen kunna vederläggas. Troligen härleder sig ock
dena värde Tal:s här förklarade olika åsigter af något
missförständ af hvad jag framställt, och det förefaller
mig, som gjorde han tillämpningen vidsträcktare än
jag äsyfiat. Jag har alldeles icke inlåtit mig i frågan,
huruvida Staten bör vara förläggare för näringarne.
Jag har endast talat om statens åliggande att öpp-
pa, bereda och befordra tillfälle för arbetsklassen
till oupphörligen nytt arbete, i mån som arbets-
klassen förökas. Jag har med skäl åberopat Nord-
Amerika. Men jag måste medgifva att, jemte de
allmänna arbetena, de vidsträckta kredit-inrättnin-
garne tillika understödt alla enskilda företag, ut-
om hvilket så stora och förvånande verkningar
icke skulle hafva visat sig i detta lands välstånd.
Hvad jag rörande Amerikas allmänna arbeten an-
fört är ordagrant hemtadt från Chevalier, som för
upplysningars inhemtarde i ämnet för få år sedan
varit af Franska regeringen utskickad. Jag har
endast talat om understödet i NordAmerika för
kanaler; hvad jernyägarne angår, så hafva de vis-
serligen till en stor del tillkommit genom enskil-
da associationer, ehuru äfven de af staten blifvit
underlättade genom det ofsan omförmälda kredit-
systemet. För min del kan jag icke medgifva min
värde motståndares sats, att staten bör inskränka
sig till den negativa åtgärden att lemna allt fritt
åt den enskilda omtankan och fliten; jag tror, att
staten äfven åligger positiva åtgärder, genom öpp-
nandet af nya inkomstkällor, och aftillfållen till
ny arbetsförtjenst, såsom t. ex. i vårt land genom
befordrandet af grufvors upptagande, odlandet af
större sträckor, uttappandet! af myror m. m., så
snart neml. företagen äro för vidsträckta att af en-
skilda företagas.
Biskop Heurlin: Då jag anser af yttersta vigt,
att undersöd icke saknas för företagandet af all-
männa arbeten, hvarigenom tillfälle till sysselsätt-
ning och förtjenst för den fattigare arbetsklassen
beredes, instämmer jag i allo i motionen. Men
då här biifvit föreslaget, att en fjerdedel af den
blifvande bankovinsten skulle för detta vigtiga än-
damål användas, ville jag hellre föreslå, att, så
framt den redan varande reserverade bankovinsten,
som med detta års slut lärer uppgå till närmare
2,000,000 Rår, ej blifvit disponerad eller anses för
Banken behöflig, en del måtte af densamma för
ändamålet användas. Att anticipera på en blif-
vande, saknar icke sina betänkligheter, då möjligt
vore att den kunde komma att erfordras till för-
stärkande af Bankens metalliska fond.
Professor Geijer: I anledning af hvad den vär-
de motionären au nämnt om förhållandet i Norra
Amerika, får jag anmärka: att visserligen de ser-
skilda staterna i unionen gått långt uti allmänna
arbetsföretag; men jag tillägger, att de gått alltför
längt och äro på vägen awt inse det. Det gäller
om unionen: och gäller icke i allmänhet om de
serskilda staterna, af hvilka flera och just de, hos
hvilka den irdustriella utvecklingen stigit högst,
t. ex. NewYork och Pensylvanien, nu bära en
högst tryckands skuldbörda, emedan staterna sielf-
va alltför mycket ansett sig för handels-kompag-
nier och alltför mycket inlåtit sig i industriella
företag. Det är en reaktion af denna tendens, det
är olägenheterna af denna industriella öfverspän-
ming, som synes vara en hufvudorsak till den nu
varande financieilla krisen i NordAmerika. Vi,
ehuru vi naturligtvis begynna med jutländska mo-
der, då de i sina hamorter äro på Fägen att afläg-
gas, borde i mer än ett afseende ej åberopa detta
exempel.
Biskop Agardh: Jag kan ej finna annat, än att
Professor Geijer nu endast talat om ett för vida
utsträckt understöds-system i NordAmerika, såle-
das icke emot systemet sjelft, hvilkets nytta han
.vertom, derigenom att han ganska riktigt visat,
att det kan för vida utsträckas, synes mig med
letsamma hafva medgifvit; hvarföre jag således
ngenting vidare i denna fråga har att tillägga.
Kontraktsprosten Hallström: Jag anser mig va-
a motionären tack skyldig för dess väl utarbetade
uppsats; dock ville jag dervid erinra, att jag finner
pauperismen icke endast vara beroende af missför-
hållandet emellan populationen och arbetstillgån-
ven, utan äfven af flere andra omständigheter.
Pauperismen verkar icke endast demoralisation,
itan är ock sjelf en verkan af densamma; samt
värflyter jemväl i sie mån, dels från den källa,
rofessor Geijer uppgifvit, dels ock, hvad jag ville
illägga, från de vilkor, hvarunder arbete upplåtes.
Jag må exempelvis nämna stattorpare-systemet.
Men lemnande det theoretiska åsido, önskar jag
ramgång åt motionen, helst på sätt Biskop Heur-
in föreslagit. Vinsten komme då med rätta att
tergå till landsbygden, från hvilken hon tillstörre
lelen ingått. Jag fäster dock vid ifrågavarande
rbetsföreteg på allmän bekostnad det uttryckliga
ilkor, att enskilda associationer böra, till minst
älften, deltaga i kostnaden. — Motionen remitte-
edes till Banko- samt Besvärs- och EkonomiUt-
kotten.
STOCKHOLM den 8 April.