Undantager man nyssnämda ståndsintresse, hvars kämpar i alla fall glesna med hvar dag, för den lugnare öfvertygelsens och det allmänna tänkesättets öfvermakt, så har äfven Bondeståndet nu visat sig innehafva den politiska fullmyndighetsålder, som Ikan medgifva det awt ingå på ea förändring i reI presentationen, utan farhåga att bortslösa sin närvarande fjerdepart deri, förändringen må i öfrigt Iske ståndsvis eller genom införande af gemensamma val. Bibehålles ståndsrepresentationsen, så kan Bondeståndet tryggt inrymma de ännu orepresenterade bland sig, om det så vill. Såsom i alla fall mångdubbelt talrikare, kan det aldrig af dem blifIlva öfverröstadt. Iaföres åter en allmän represenItation, så äfventyra bönderna ännu mindre någon jafkortning på sin fjerdedel i representationen, med vilkor blott att valen ske omedelbart, så att allmogens röst blir hörd, och ej genom elektorer, hvarigenom intrigen, i sådant fall, kunde banas insteg. Allmogen har vid valen af sina nuvarande riksdagsmän fullkomligen ådagalagt att den ändtligen förstår vigten och betydelsen af sina val; och när denna insigt en gång är spridd ibland så många, kan den ej mera gå förlorad, äfven under ett förändradt representationssätt. Den farhåga, som icke saknade grund 1809, och derföre kunde med så mycken framgång då bogagnas, har vid slutet af 1839 visat sig fullkomligen ogrundad. Mer än man vill tillstå, är vägen alltså banad i Sverige för ett samhällsskick, som kan grundas ej mindre på förtroende än på ordning. Der har jemnats utan konst, af tidens och händelsernas egen makt, genom en alångsamt mognande öfvertygelse, hos dem som nu inverka på samhällets angelägenheter. Den vidgar sig synbart för att lemna tillträde åt andra, som rättvist äga anspråk på samma utrymme för sin verksamhet. Ståndsfördomarne, det svåraste hindret på denna väg, hafva fallit eller så försvagats, att de föga mer utgöra någet hinder. Väl finnas ännu många män från den fordna tiden, som uppriktigt hylla dessa fördomar såsom osvikliga sanningar, och det ges andra, från samma tid, som utan awt hysa lika fast tro på dessa fördomars sanning, ändå förlita sig på deras fortfarande helgd i hopens ögon och deras brukbarhet nu som i förflutna dagar; men det yngre slägtet låter ej störa sig mera genom dessa forntidens män, Så har det alltid varit i den Europeiska verlden; ty annars skulle ingenting der hafva förändrats under tidernas lopp; och utan tvifvel förforo de nu gamle på samma sätt i sin mannaålder. Men ett nutidens Ilynnedrag, som så ofta stöter och sårar, och ej sällan väcker ett motstånd, hvilket annars skulle uteblifvit, är de nu yngres osed att håna de gamles tro, när de ej förmå omvända dem till sin; sådant är grymt, obilligt och ändamålsvidrigt. Litet tålamod blott och dessa röster från fordom äro tysta för alltid, eller höras endast svagt ifrån ålderdomens hvilostol, men finna intet genljud och mana ej till svar i nationens rådsförsamling. rr Rs ——— V — Något angående Gölha kanal och Motala verkstad. I anseende till de häftiga strider, som angående Motala verkstads försäljning förevarit inom Götha kanalbolag och i hvilka, för sakens skull, hela allmänheten til en viss grad deltagit med sin uppmärksamhet, tro vi oss göra läsaren ett nöje genom att meddela hvad Hr Borgmästaren Bredberg derom utlåtit sig i sista sammankomsten. Vi tillägga den erhållna upplysningen, att bolaget genom försäljningen inalles lärer kunna realisera 380,000 Rår Banko, och sålunda kommer i en bättre ställning än det någonsin befunnit sig. Hr -Bredbergs anförande lyder så: cl den vigtiga fråga, som i dag kommer att af Bolaget besvaras, har jag nu haft den äran såsom Direktions-Ledamot yttra mig, gemensamt med öfrige Ledamöter i Bolagets Direktion. — Jag utbeder mig nu få tillägga några ord i egenskap af actie-ägare, och anser mig dertill så mycket mer uppmanad, som jag af tillfälliga omständigheter blifvit ägare af ett antal aktier i detta Bolag, tillräckligt stort för att bjuda sallvarligt och noggrant eftersianade hvad egen fördel kräfver, förutsatt nemligen, att hvarje Belagsman såsom sådan icke kan hafva någon annan fördel, än den, som är gemensam med alla öfrige Delåigares. Intima förhållanden af skyldskap, vänskap ech tillgifyenhet fåsta mig vid de personer inom Bolaget, som företrädesvis stridt och ännu strida för Verkstadens bibehållande i Bolagets hand. — Men just dessa förhållanden hafva ålsgt mig den meraliska skyldigheten, att samvetsgrant och utan för! kärlek för någondera meningen efter yttersta förI måga undersöka, pröfva och bestämma hvad för belaget och således äfven för mig sjelf såsom aktieägare bör af mig betraktas såsom rättast och! mest fördelaktigt. Det är redogörelsen för denna pröfoing jag anbåller bär till protokollet få afgifva. Under våra långa och mångsidiga öfverläggninIgar i denna fråga, har man yttrat, att den köper skilling, som erbjudes oss, är för låg, att verksta-! iden i det goda skick den sig befinner, med det! I förtroende den af allmärheten njuter, och det väx jande behofvet at dess tillverkningar, skall bereda bolaget en inkomst, större än den, som motsvaras af nu erbjudna köpesumme2, och af fullt så pålitlig natur som sjelfva kanalens. — Allt detta är j8g färdig att, åtminstone till största delen, erkänna,! men å andra sidan kan jag ej förbise de hinder. som ligga detta bolag i vägen för att komma till! åtnjutande af de fördelar, som under andra förhål) landen skulle kunna påräkneas och vinnas — hinder, hvilka så väsendtligt inverka på resultatet, att em högst betydlig del af vinsten derigenom hopsmälter. — Dessa hinder äro: 4:0 Den olikhet i åsigter, som i denna fråga l inom bolsget förefinnes, den stora pluralitet, som; med ellsr utan speciell kännedom om verkliga för, hållandet, länge yrkat och ännu fortfar att bestämdt yrka verkstadens försäljning. — Således i denna Ifråga en söndring inom bolaget sjelf, som, tyvärr, frn ÄRA F JR, FF EIRNEt IS IS JONS BTESEEN aå wäåärtA