Undantager man nyssnämda ståndsintresse, hvars
kämpar i alla fall glesna med hvar dag, för den
lugnare öfvertygelsens och det allmänna tänkesät-
tets öfvermakt, så har äfven Bondeståndet nu visat
sig innehafva den politiska fullmyndighetsålder, som
Ikan medgifva det awt ingå på ea förändring i re-
I presentationen, utan farhåga att bortslösa sin när-
varande fjerdepart deri, förändringen må i öfrigt
Iske ståndsvis eller genom införande af gemensam-
ma val. Bibehålles ståndsrepresentationsen, så kan
Bondeståndet tryggt inrymma de ännu orepresente-
rade bland sig, om det så vill. Såsom i alla fall
mångdubbelt talrikare, kan det aldrig af dem blif-
Ilva öfverröstadt. Iaföres åter en allmän represen-
Itation, så äfventyra bönderna ännu mindre någon
jafkortning på sin fjerdedel i representationen, med
vilkor blott att valen ske omedelbart, så att allmo-
gens röst blir hörd, och ej genom elektorer, hvari-
genom intrigen, i sådant fall, kunde banas insteg.
Allmogen har vid valen af sina nuvarande riksdags-
män fullkomligen ådagalagt att den ändtligen för-
står vigten och betydelsen af sina val; och när den-
na insigt en gång är spridd ibland så många, kan
den ej mera gå förlorad, äfven under ett förändradt
representationssätt. Den farhåga, som icke sakna-
de grund 1809, och derföre kunde med så mycken
framgång då bogagnas, har vid slutet af 1839 visat
sig fullkomligen ogrundad.
Mer än man vill tillstå, är vägen alltså banad i
Sverige för ett samhällsskick, som kan grundas ej
mindre på förtroende än på ordning. Der har jem-
nats utan konst, af tidens och händelsernas egen
makt, genom en alångsamt mognande öfvertygelse,
hos dem som nu inverka på samhällets angelägen-
heter. Den vidgar sig synbart för att lemna till-
träde åt andra, som rättvist äga anspråk på samma
utrymme för sin verksamhet. Ståndsfördomarne,
det svåraste hindret på denna väg, hafva fallit eller
så försvagats, att de föga mer utgöra någet hinder.
Väl finnas ännu många män från den fordna tiden,
som uppriktigt hylla dessa fördomar såsom osvik-
liga sanningar, och det ges andra, från samma tid,
som utan awt hysa lika fast tro på dessa fördomars
sanning, ändå förlita sig på deras fortfarande helgd
i hopens ögon och deras brukbarhet nu som i för-
flutna dagar; men det yngre slägtet låter ej störa
sig mera genom dessa forntidens män, Så har det
alltid varit i den Europeiska verlden; ty annars skul-
le ingenting der hafva förändrats under tidernas
lopp; och utan tvifvel förforo de nu gamle på sam-
ma sätt i sin mannaålder. Men ett nutidens Ilyn-
nedrag, som så ofta stöter och sårar, och ej sällan
väcker ett motstånd, hvilket annars skulle uteblif-
vit, är de nu yngres osed att håna de gamles tro,
när de ej förmå omvända dem till sin; sådant är
grymt, obilligt och ändamålsvidrigt. Litet tålamod
blott och dessa röster från fordom äro tysta för all-
tid, eller höras endast svagt ifrån ålderdomens hvi-
lostol, men finna intet genljud och mana ej till
svar i nationens rådsförsamling.
rr Rs ——— V —
Något angående Gölha kanal och Motala
verkstad.
I anseende till de häftiga strider, som angå-
ende Motala verkstads försäljning förevarit in-
om Götha kanalbolag och i hvilka, för sakens
skull, hela allmänheten til en viss grad delta-
git med sin uppmärksamhet, tro vi oss göra
läsaren ett nöje genom att meddela hvad Hr
Borgmästaren Bredberg derom utlåtit sig i sista
sammankomsten. Vi tillägga den erhållna upp-
lysningen, att bolaget genom försäljningen inal-
les lärer kunna realisera 380,000 Rår Banko,
och sålunda kommer i en bättre ställning än
det någonsin befunnit sig. Hr -Bredbergs an-
förande lyder så:
cl den vigtiga fråga, som i dag kommer att af
Bolaget besvaras, har jag nu haft den äran såsom
Direktions-Ledamot yttra mig, gemensamt med
öfrige Ledamöter i Bolagets Direktion. — Jag ut-
beder mig nu få tillägga några ord i egenskap af
actie-ägare, och anser mig dertill så mycket mer
uppmanad, som jag af tillfälliga omständigheter
blifvit ägare af ett antal aktier i detta Bolag, till-
räckligt stort för att bjuda sallvarligt och noggrant
eftersianade hvad egen fördel kräfver, förutsatt nem-
ligen, att hvarje Belagsman såsom sådan icke kan
hafva någon annan fördel, än den, som är gemen-
sam med alla öfrige Delåigares.
Intima förhållanden af skyldskap, vänskap ech
tillgifyenhet fåsta mig vid de personer inom Bola-
get, som företrädesvis stridt och ännu strida för
Verkstadens bibehållande i Bolagets hand. — Men
just dessa förhållanden hafva ålsgt mig den me-
raliska skyldigheten, att samvetsgrant och utan för- !
kärlek för någondera meningen efter yttersta för-
I måga undersöka, pröfva och bestämma hvad för
belaget och således äfven för mig sjelf såsom ak-
tieägare bör af mig betraktas såsom rättast och!
mest fördelaktigt. Det är redogörelsen för denna
pröfoing jag anbåller bär till protokollet få afgifva.
Under våra långa och mångsidiga öfverläggnin-
Igar i denna fråga, har man yttrat, att den köper
skilling, som erbjudes oss, är för låg, att verksta-!
iden i det goda skick den sig befinner, med det!
I förtroende den af allmärheten njuter, och det väx
jande behofvet at dess tillverkningar, skall bereda
bolaget en inkomst, större än den, som motsvaras
af nu erbjudna köpesumme2, och af fullt så pålit-
lig natur som sjelfva kanalens. — Allt detta är j8g
färdig att, åtminstone till största delen, erkänna,!
men å andra sidan kan jag ej förbise de hinder.
som ligga detta bolag i vägen för att komma till!
åtnjutande af de fördelar, som under andra förhål- )
landen skulle kunna påräkneas och vinnas — hin-
der, hvilka så väsendtligt inverka på resultatet,
att em högst betydlig del af vinsten derigenom hop-
smälter. — Dessa hinder äro:
4:0 Den olikhet i åsigter, som i denna fråga
l inom bolsget förefinnes, den stora pluralitet, som;
med ellsr utan speciell kännedom om verkliga för-
, hållandet, länge yrkat och ännu fortfar att bestämdt
yrka verkstadens försäljning. — Således i denna
Ifråga en söndring inom bolaget sjelf, som, tyvärr,
frn ÄRA F JR, FF EIRNEt IS IS JONS BTESEEN aå wäåärtA