lika försök, än hos lanätmarskalken, erkebiskopen och borgartalmannen; kort sagdt, då man saknar alla rimliga skäl, att mera betvifla bondeståndets goda vilja, i afseende på grundlagarne, än de andra ståndens; så återstår ej annan grund för behofvet af en serskild uppsyningsman öfver detta stånd, än ett tvifvel på ståndets och desstalemans begrepp och på dess kunskap om grundlagarne, hvilke: tvifvel såledas icke kom i fråga mot de andre ståaden. Om någonting röjer, huru enfaldigt och omynadigt man 4809 tänkte sig detta stånd för all framtid, så är det detta tvifvel. Men då! man med flit så bestämde representantvalen för bondeståndet, att ett dylikt tvifvel kunde förutsättas fortfarande allt framgent, så röjer sig tillika, att dem så kallade renhållningen ytterst åsyftade, att för alltid qvarhålla detta talrika stånd i en tjenando och budbärande ställning, dels under styrelsens agenter, dels under representanterna i de två stånd, hvilkas ledamöter i samhällslifvets vanliga förhållanden anses mest inverka på allmogen, nämligen adeln såsom jordegare ech presterna sisom religionens vårdare. Bondeståndet skulle, om allting hade utvecklat sig efter grundläggningen, förblifvit en medgörlig voteringsmachin för lagar, dem det ej var ämnadt att begripa, och skatter, dem det företrädesvis var ämnadt att betala. Det skulle blifva, hvad Macchiavell så riktigt kallade , cpacks, ech kunna för alltid så behandlas, enligt hans reglor. Med bevarandet af ståndets renhet såsom stånd, d. v. s. dess sammansättning blott af allmoge, lyckades saken förträffligt. I afseende på den tjenards och beroende skepelsen, såg den lika lyckad ut för ea sid. Väl förrådde enskilda representanter iblaxd allmogen snart nog, att de betraktade sitt stånd och sitt representantkall ur en annan synpuakt; men dels blefvo de tidigt martyrer för sin tre, såsom Mats Persson: dels läto de af polisikers irrsken bänföra sig till öfverdrifter, såsom Oxelberg, m. fl. och föllo, lätta rof för den slugare beräkningen: dels offrade de, såsom Anders Danielsson, ena hel mödosam lefnad i nästan fruktlös kamp, för hvad de ansågo godt och rättvist, sjelfva betraktade nästan som upprorssiftare, af det vid sådana bönder ovana Sverge. Men dessa voro de gamle och omgåfros af de gamle. Tretio år bafva under tiden humnit förflyta: grundlagen bar nu uppnått denna ålder. På tretio år hafva många, som kring hans vagga voro de visaste, hunnit församlas till sina fäder, och de, som då voro barn, ynglingar och unge män, om tio, femton, tjugofem år, hafva blifvit mogna, erfarna, mångbepröfvsde. En del af dem hafva mnalkats lifvets höst och vinter under riksdagsstriderna el-! ler åtminstone hört berättelserna derom alltifrån sin uogdom lifligare föredragna, än det skedde i någon fö: fluten tid sedan många århundraden tillbaka. Omständigheterpas tvång bar nödgat mängden, mer än någonsin, att hafva öppna ögon på allmänna förhållandena. Sålunda har denna mängd, genom händelser, som icke kunna sägas vara någon individs eller något partis verk, drifvits igenom ett slags politisk vexelundervisningsskola, och påtvingats insigter och åsigter, om hvilka fäderna j: icke hade någon aning. Fastän oförändradt bestående af rena bönder, har Bondeståndet härigenom fått en annan samhällsställning, än det måhända innehaft sedan odslböndernas tid. Det hade väl aldrig förlorat medvetandet om sin öfverlägsenhet i antal eller fysisk styrka; men det känner nu äfren ganska allmänt sin moraliska makt, såsom innehafvare af en fjerdedels röst i representationen, och vet att det endast behöfver samdrägt inom sig och försigtighet utom sig, för att göra denna makt gällande. Bland dess representanter finnes ingen,! som, ifall nu en förmyndare föresloges för ståndet, icke skulle med förakt afvisa ett sådant tillbud: der finnes sannolikt icke någon, som ej är väl bevandrad i grundlagarne och dessas tillämpning vid! riksdagsförhandlingar: få, som ej genomskåda det! väsendtligaste i en mängd statsförhållanden, hvilka för arevolutionusriksdageos, bönder i allmänhet voro hieroglyfer: knappast aågon, som ej sjolf kan gkrifva sina anförandsn ganska riktigt, eller åtminstons bättre än förr bedöma dem, som stickas honom i händerna. Ån mer: bondeståndets leda-! möter vid nuvarande riksmöte synas lärt sig inse, att talarens och representantens sanna styrka icke ligger i de skarpa orden och de klingande fraserna, utam i de klara slutledningarne, de träffande och egentliga men sansade uttrycken och de sjelfständiga besluten. Och likväl är det allmoge, ren allmoge, just sådan som 4809 års män ville hafva den, hvad sjelfra ståndet beträffar. Det är blott insigterma och åsigterna som blifvit annorlunda. — Hvad har verkat denna förändring, om hvil-! ken grundlagens stiftare icke sjnas hafva drömt, och hvilken, till denna grad hos denna afsöndrade folkklass, skulle kunnat förekommas, om de genast infört folkrepresentation i stället för ståndsrepresentation? Hvem, utom tiden och omständigheterna, skaparne af allt samhällsskick i vårt land. ! Sådant detta visar sig, står det nu, som alltid, på historisk grund. Det är förgäfves att ifrån ingifvelser af demagoger, huru talrika de må tänkas, vilja härleda hvad som åstadkommits genom en fortsatt national-uppfestran, medelst sakförhållanden påtvungen heia den generation, som mognat: under ett tredjedels århundrade. Inga demsgogiska anslag kunna hålla tillsammans eller fullföljas konseqvent för en så lång tid: denna ihärdighet tillhör blott aristokratien eller någon annan sluten korporation, inom hvilken uppfostran, i korporationens anda kan ersätta de hädangående med lika sinnadt utbildade efterträdare. Men nu har allmogen sjelf, genom verkningarne af 1809 ärs grundlag, blifvit! förvandlad till en korporation, en särskild kast, eller rättare ett slägtvälde, som har sina traditio-: ner, och derföre, sedan det en gång börjat få ett klarare begrepp om sin ställning i samhället, kommer att, På korporationers vanliga sätt, ihärdigt fortplanta detta bagrepp inom kasten. Sverige vi-) sar härigenom det sällsamma fenomenet af ett de-; mokratiskt slägtvälde, hvartill. något motstycke, i jemnförlig skala icke träffas någonstädes, om ej hos Baskerna; med den skilnad likväl, att då Ba-: skerno fortfarande beherrskes af sina prester, beror Svenska presterskapets inflytande hos Svenska allAnne mn da Sm NnmÅÄFANGIR nå ti 3 -. I NA RA