f! Rutberg ansåg Peter Petterssons anförande böra till Uiskott remitteras utan vidlyftigare diskussion, ,! helst Utskottet dervid icke lärer fästa något afse8 I ende. t! Anförandet remitterades till StatsUtskottet. Derefter föreföll en vidlyftig, men mindre inne. bållsrik diskussion, i anledning af Nils Magnussons från Calmare län motion om indragning af Biskops-lembetena. En stor del af Ståndets ledamöter hade i lordet. Talaroe, särdeles Peter Jönsson från JönköII pings och Sven Heurlin från Kronobergs län, kla -igade deröfver, att Biskoparne gjorde ringa nytta för den stora lön, som åt de flesie af dem är anslagen; att visitationer sällan af dem anställas, för Jatt utröna själavårdens och folkundervisningens rätta ståndpuskt och vidtaga verksamma åtgärder till dess uppbjelpande; att exempel till och med lännu fionas på Biskopar, som söka motverka folkjundervisningen o. 8. Vv. — Hans Jansson anförde, Jatt han visserligen önskade all framgång åt motionen, men dels erinrade han derom, att denna fråga vid föregående riksmöten blifvit af EkonomiUtskottet ansedd såsom en grundlagsfråga, emedan Riksdagsordningens 43 omtalar Biskoparnas representationsrätt, samt Regeringsformens 29 äfven lemnar föreskrifter boträffande desse embetsmän, dels fruktade han, att vidrörandet af detta ämne bidrog att utså ett trätofrö BRiksstånden e mellan, på samma sätt som frågorne om en oinskränkt näringsfrihet och bränvinsbränning. Peter Jönssom från Jönköpings län samt Strindlund föreslego, att en ellsr två Biskopar, t. ex. vid rikets begge universiteter kunde bibehållas, och att frågan på detta sätt helt och hållet förlorade sin egeoskep af grundlagsfråga, alldenstund då skulie finnas aBiskopar att kalla till riksdagen, enligt Il grundlagens föreskrift. Motionen remitterades till EkonomiUtskottet. StatsUtskottets memorialer AM 46 och 17 biföllos. tskilliga motioner, som EkonomiUtskotrtet återilemnat, blefvo skickade tillbaka till samma Utskott, för att handläggas i samråd med StatsUtskottet. I öfrigt upptogs detta plenum med remisser af alla de bordlagde motionerne. Plenum den 48 Mars f. m. I j Ståndet vidtog i åtskilliga arangementer beträffande kanslitjenstemännens och vaktbotjenin; gess aflöning; samt sedermera, efter någon diskussion bestämde Lördsgen den 214 dennes till val ef ledamöter i opinionsnämnden; och den 26 dennes till föredragning af de hvilsnde grundlagsfrågorna. I Kong!. Maj:ls nådiga proposition angående ökaIde tillgångar för manufaktur-diskontfondens, utlånisgar I 1 Å Anders Nilsson från Östergöthbland yttrade: cAnvändandet af de så kallade bankens vinstmedel tyckes utgöra ett ämne, som regeringen med serdeles förkärlsk omfattar. I nästan hvarje meddelande f-ån styrelsen äga Rikets Ständer tillfälle stt upptäcke en aldrig hvilands uppmärksamhet åt detta håll. Åntjena ifrågavarande medel till gruadsten i den herrliga byggnad, som uppreses af den bekanta skattläggningen,, än måste de fram att figurera för andra ändamål. Uti den Kovgl. propositionen, som nu är under öfverläggning, igenfioner man dem åter, och troligen hafva de ännu icke hunnit genomlöpa den krets, som för dem blifvit utstakad. Talaren fann det lyckligt, att dispositionen sf bankovinsten ej tillhörde styrelsen, ahvars hushållsprinciper vi nogsamt känna; anmärkte, att Manufakturdiskontens fond uppgår till 1.550,000 Rär bko. och trodde den ej påkalla en förhöjning, då striden mellan de båda systemerna i afseende på näringarne ännu är oafgjord. Härmed förenade sig Peter Persson från Adelfors, Jönköpings län, och Benyt Gudmundsson från Halland, jemte flera andra ledamöter af ståndet. — Propositionen rem. till S:ats-Utsk. Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående rättighet för Direktionen af armeens penssionskassa till ett räntebärande kreditif. Sven Heurlin från Kronobergs län: yttrade sig afstyrkande; kände ej hvilka uppoffringar armöens officerare, såsom Kongl. Maj:t säger, gjort; men tyckte vid betraktande af tredje hufvudtitelns innehäll, att de ej måtte vara serdsles stora. — cHafve, yttrade Talsren, armeens officerares fullmäktige ingått på förbindelser eller spekulationer, som skada deras kommittenter, så få de skylla sig sjelf va, i fall de blifva lurade på folkets gamla tjenstaktighet ait lemna sine ihopsläpade medel i deras händer, — Jag tror åtminstone, att vi böra undvika handla så med våra kommitterter, attdesse: blifva nödsakade lemna hus och hem, hvilket lätt kunde korama i fråga, i fall vi skulle vara nog enfaldige att lössläppa till enskildas ruljans alla de! medel; som på en tid råkat blifva öfver, sedan landet är utpressadt. Det är icke obekant, burusom !, dylika kreditiv varit onyttiga för Staten: ty af många likartade hafva vi icke mera qvar än blotta minnet. ), De bafva en ytterligare räntvinst, derigemom att de kunna utgifva så många obligationer de behaga, och endast i den händelse kassan skulle förlo! ra krediten, skall staten stå tillreds med det begärda , anslaget, och måhända mer till. lo Hans Jansson : aDet förefaller mig icke ovärtadt, att regeringen ytirar begär att åtkomma den behållning, som i banken nu förefinnes, men tillfredsstälandet af detta begär bör af Rikets Ständer icke medgifvas. Bankovinsten har alltid varit förbehållen åt blifvande Ständer, att disponera till de ändamål, som af dem föreslås. Rikets S:änder hafva dessutom icke underlåtit bidraga till ifrågavarande penmsionsinrättning, emedan flera 100,000 Rdr dertill blifvit anslagne. Staten bör således icke anses skyldig lemna vidare understöd. Det finnes andra folkklasser, som bättre behöfva bidrag Vv från bamken, hvarpå allt jag trott mig böra fästa Banko-Utskottets uppmärksamhet. — Jag förenar mig till alla delar med Heurlin. — Häruti instämde vice Talmannen. Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekingelän anförde: I mera än 25 är hafva vi nu egt en otörd fred, och lika länge har således vår arnå tjenat oss endast på paraderne. Icke destominIra har den kostat vida större asnmma Ju alla an. KV 4 Ls ke ke KR ÅK KE KR KA -———VL pH -—AM AR SR — —————-—-—2222 2222 222 X2 ? 4 0 VW e