tera moiionen. H: Hammarsköld, Carl, anböll ödmjukligen, att Ridderskapet och Adeln ville förena sig med honom i en vördsam anhållan till Hr Rosenqvist, att han måtte återtaga motionen, då han såg, att Siåndet enhälligt önskade slippa den. Friberre Boye, Fredrik, citerade ett exempel från förra riksdagen, till bevis att motioner efter motionstidens slut kunna väckas, då de stå i gifvet sammanhang med ett inom motionstiden framställdt förslag. Då den Kongl. propositionen om anslag till fästringsbyggnaderna vid Carlskrona, efter motionstidens slut, förekom till afgörande hos Ridd. och Adeln, och detta anslag här vägrades, uppsteg Generallöjtnanten Frih. Franc Sparre och väckte, med stöd af 56 Riksdegsordninger, motion om anslag för att bereda sysselsättning åt Pionier-korpsen i Carlskrona. Hr: von Heyne började med den förklariag, att ingen måtte tro att han uppstigit för att förorda motionen; han imnade blott tala för formernas upprätthåilande. Han förenade sig i detta afseende med Gzrefve Frölich och Frih. Boye. Det vore nödvändigt, att ej formerna veko för enskilda tycken, att ej obehagliga motioner uaderkastades en olika bebandling med andra. Han ansåg, i fall Hr Landtmarskalken fortfore i sin vägrar afremiss, den proposition af honom böra framställas, huruvida ståndet yrkade af Landtmarskalken proposition till remiss. Hr Dalman, W. F., ville ej ivlåta sig i sjelfva saken; derom kunds talss mot och med. Han beklagade att Hr Landtmarskalten, då han förklarade Hr Munck af Rosenschölds motion om domens upphäfvande öfver Assessor Crusenstolpe ej kunna emot 90 Reg.formen upptagas till handläggning, tillät Hr M. af R. göra en ny motion. Deraf kom hela detta obehag. För sin del kunde Talaren ej beträda någon sidoväg för att slippa derifrån. Han förenade sig med Gref-arne Horn och Frölich. Hr Rosenqvist af Akershult. Lika vördsamt som han blifvit tillfrågad af Hr: Hammersköld, lika vördsamt ville han svara honom. Han hade ännu aldrig återkallat något af hvad han inom detta hus yttrrat. Hr Lefren anmärkte att denna motion ej vore en allmän utan en enskild fråga, och då Hr Munck af Rosenschiöld icke fått uppdrag af Hr Czusenstolpe att föra hans talan och begära nåd för honom, så kunde icke heller hans motion härom upptagas. Det enda, som nu återstode för ståndet, vore att för klara huruvida ståndet yrkade att Hr Landtm. skulla framstälia prop. till remiss. Detta yrkade ialaren ej för sin del, men det vore euda sättet att få slut på saken. Hr Munck af Rosenschöld genmälte mot den siste Talaren att denna motion ej vore af mera er-) skild natur, än flere som blifvit framställda om pensioner för enskilda personer. Hr Iandtmarskalken yttrade, att af de uppläste protokollen vore tillräckligen upplyst, att den ou föredragna motionen vore en ny och ejuppkommen af någon annan. Den första hads handlat om upp häfvande af en dom, dön ssdnare om frigilfvende af en fånge. 1 Hr Landtm:s tanka kunde någon proposition till remiss då ej emot 56 S framställas. Hr Bosenqvist af Åkershult: båda motionerna angå likväl samma fånge. Begärda kommunikation af den sednaste motionen med de andra Stånden, och ville nu begagna sin rätt i anledning af 56 att med anledning af den nu inträffade tilldragetsen 2f Landtra:s vägran af remiss på motionen, väc ka en annan, nemligen om anslående af en årlig pension åt Assessor Crusenstolpe, för de upplysningar, han lemnat Svenskarnpe i derss historia. Grefre Born förnyade sin reservation mot Landtmarskalkons vägran af remiss. Hr M. af Rosenschiöld hade uppläst sin orimliga och olagliga motion d. 7 Mars, innan motionstidens slut, och hade j. sedermera d. 20 begärt och erhållit tillåtelse att få : rätta den. Grefven kunde då ej ingå på den sat-! sen, Hr Landtmarskalken yrkat, att motionen skulle i vara en ny motion. Hr Hjerta: aFörekommen i vissa delar af Hr Grefve Horn. H: Landtmarskalken hade sjelf gif-! vit bärta vederläggniogen af sin vägran, då Hri Landtmarskalken; enligt hvad bär blifvit upplyst j! genom det upplästa protokollet, ej genast vägrat i! sntaca Hr Munck af Rosenschölds motion, utan förklarat, att den, sedan den blifvit ändrad, skulle ! företagas till grundlagsenlig behandling. At vägrat upptaga den, vore nu att gifva ingen behandling deråt. Citerade till vtterligare bevis en händelse i den 5 Mars på middagen, då Friberre Fleming:8 hade väckt en motion om Metodisterna, hvario Hr ! Lindtmarskalken trott ssaker stridande mot 46 5 Regeringsformen förekomma. Han (Hr Hjerta) hade 8 då protesterat emot ett sådant förfaringssätt, hvar-Å efter Hr Lardtmarskalken förklarat, att om Mo-jd tionären ville afskilia de grundlagsvidriga delarna (som i Talarens tanka ej funnes) och sedan åter i? ivgifva motionen, så vore intet binder för dess re-C mitterande. Han kunde för öfrigt ej underlåta att yttra något, i anledning af då förklaringar, han bär bört från åtskilliga Talare, att motionens innehåll stridde mot deras känsia och vore orimlig, samti till och med, såsom en aktad ledamot yttrat sig, att denna känsla skulle vara enhällig. Han ansåg f sig derföre böra för sin del förklara, ej blot att l ban ej delade en sådan enhällighet, utan tvertom i skulie på det högsta önska, att Acsassor Crusen8 stolpe kunde blifva befriad ur sin fångenskap, utan; i han trodde äfven, att denna känsla måhända, om ; det komme till voteriog om sjelfva saken, skulle v delas af långt flere inom detta bus, än som nuj-e ville låta märka det. ja! han gick än längre cech trodde att en sådan handling skulle göra ett b angenämt intryck öfver hela landet. Vore visserligen öfvertygad, att den ömtålighet, som här i dattan afseende företett sig hos nästan alla Talarne, härir flöt från granlagenheten att ej stöta emot den klip-s pa, som ligger i 90 Reg.formen, och erkände, att I man visserligen vore denna klippa ganska nära;!Z men det vore dock alldeles ej nödvändigt, att stötas emot densamma. Det vore icke nödvändigt ett unje der diskussionen ingå i något slags undersökningw angående behandlingen vid domstolen af det tryck-r fribetsmål, som försnledt domen mot Herr C usen7 . Lv md MALA Ån ARR .. 4 An L