BEER -SACSESAN OVE RNE MRS VR. BRERGRGSKt
Hr Grefyen anmärker hurusom Rikets Ständer
vid 4812 års Riksdag väl efteråt godkänt det egen-
mäktiga steg, Konungen tagit, att under sin sjuk-
dom insättaå dåvarande Kronprinsen i konungamag-
tens utöfaing, men att en sådan påföljande sanction
saknades för 4842 års förbud. Den ifrågavarande
bekräftelsen behöfdes ej efteråt, emedan Rikets Stän-
ders obegränsade bemyndigande var gifvet på för-
hand. Likväl funnes till och med ett påföljande
godkännands, utom det ensamt behöfliga, att Kon-
sti-utionsutskottet, vid 4815 års Riksdag lemnade
författningens utfärdande opåtaldt. I en särskilt
underdånig adress, till Kongl. Maj:t, af d. 14 Mars
1815, yttrade Rikets Stländer deras synnerliga för-
trytelse öfver de försök, som förnummits vara vå-
gade, att göra f. d. konurgens och kans efterkom-
maades förmenta anspråk gällande; hvarjemte Ri-
ke:s Ständer anhöllio, att Kong!. Maj:t måtte låta
föra personerna af det fordna Konungahuset till
minnes det beslut, i grund hvaraf de njöto sina
pensioner. Således, icke nog dermed, att Rikets
Ständer vid en föregående Riksdag, gifvit styrelsen
fullmagt att härutinnan kbandla; de hafva äfven,
vid en efterföljands, gjort hvad de kunnat, för att
gilla hennes handlingssätt, utan att använda de
sanktionerande ordalag, hvilka endast Kongl. Maj;t
plägar begagna om Ständernas beslut, men icke de,
i omvändt förhållande, angående styrelsens åtgärder.
Afven under de förra tvedrägtstiderna, då konunga-
makten var bestämdt underlagd Ständernas, brukade
de likväl icke tala om deras sanction af Konungens
beslut. I fall detta Riksdagsspråk skall införas hä-
denefter, så bör dot åtminstone ursäktas Ständer-
na, om de år 1815, ännu icke kommit sig före med
dess begagnange.
cAngående domaremaktens villighet att tillämpa
4812 års stadga, klagar Hr Grefven nästan ännu
bittrare, än öfver hennes tillkomst. Men om den
högste domaren ej skulle, lika väl som den lägste,
ställa sig till efterrättelse en af Konungen under-
tecknad, med vederbörandes kontrasignation för-
sedd författning, hvar biefve gränsen för domares
pöfning huruvida ett påbud vore lagligt gällande?
Skulle den tillerkännas domstolarne, så blefve de-
tas makt äfventyrlig. Lagens tjenare blefve lagens
beherrskare, ty af desse, som pläga vara starka i
formaliteterna, skulle då, vid många tillfällen bero,
att förkasta lagar, som de ej ville tillämpa. Endast
åt Kons:iiutionsUtskottet och Riksrätten hafva våra
grundlagar medgifvit en sådan pröfningsrätt. Då
41845 års KonstitutionsUiskott icke gjorde någon
anmärkning vid det ifrågavarande förbudet: så tor-
den SJ fiaona, Mine Herrar, att den, som nuvaran-
de KonsiututionsUtskoits ordförande gjort, vid för-
fattoingens olaglighet, kommer ett fjerdedeis år-
hundrade för sent. Är åter meningen med Hr Gr.
klander, att endast varna nu församlade, eller kom-
mande Ständer för obetänksamhet och olagligheter:
så är företaget berömligt och af behofvet påkalladt,
emedan redan påbörjade åtgärder tyckas utvisa, att
om de ej af Hr Grefven, eller andra, hejdas i de-
ras framfart, så skola de föranleda mera eftertal
på 1840 års riksmöte, än 1815 års Ständer ådra.
git sig.
Mo2a, om vi än ginge motionärens anmärknings-
nit till mötes; och, med åsidosättande af alla fö-)
renämnds betänkligheter, företoge oss att granska!
lagligheten af gällande förfatiningars tillkomst i;
ett land, hvilket undergånt så täta statshvälfoingar,.
som Sverige, huru många författningar skulle välj:
kuona bestå? utan tvifvel mycket färre, än motio-
nären förmodat, eller sjelf velat ifrågaställa, då han 1
gjorde sin anmärkning. För att ej långväga söka!
våra exempel, förblifvom vid lagboken. Der plägar!j
finnas afiryckt och bifogad den sä kallade 18v7 ärs :
förklaring, daterad Malmö, den 23 Mars, och kon- ;
trasignerad af då varande Revisionssekreteraren,;
sedermera aflidne -Justitie-Statsministern, Grefvel;
Fredrik Gyllenborg. Med sina underafdelningar,l
innehåller denna förklaring visserligen öfver 50 sär- ,
skildta stadganden, både i allmän civil, kriminal,
och kyrkolag. Huru laglig är deras tillkomst? Den r
då gällande säkerhets-akten förmäler intet om lag-4
stiftande, eller förklaring, men säger uttryckligen t
i 9:de punkten, att Regerings-formen, af den 924 1;
Augusti 1772, skulle blifva oförryckt beståndande s
uti allt hvad som ej, genom denna akt, vors än-1
dradt. Nu innehålla 40, 41 och 42 8 i nämndec
Regerings-form, att hvarken kunde ny lag stiftas,
eiler gammal afskeffag, utan Konungs och Stän-s
ders Ömsesidiga saratycke. Ordet lagförklaring näm- 1
nes icke, men i 43 sägs: att om det uppkomme!;
vågon ny lagfråga, så skulle den afgöras jemnlikt)
42 S. Somdenne just afhandlar ny lags stiftandel-c
under riksdag, så synes tydligt, ait 43 , för att ejly
innebära en onödig omsägelse, måste mena lagför !r
klaring, samt att denna borde ske med Stiävdernasä
bifall, och under deras sammanvaro. År 4807 vorolr
dock inga Ständer församlade, och att samma års !t
lagförklaringar icke afhandlades vid 4800 års riks-)s
lag, det vet en hvar. Det synes, till yttermera! pb
visso, i lagboken, der de 3:ae, på Rikssalen i Noerr- ga
söping daterade förordningarve, sluta med de or-lå
len: aHvad Wi med Rikets Sltänder — af allmänna t
agen ändradt: hvaremot i 41807 års förklaring, !w
äges: aHvad Wi i nåder funnit nödigt, att sålunda FE
tadga och förordna. Således är denna förklaring, I
wvilken dagligen vid rätterna tillärapas, olagligen g
illkommen. Hvarföre beskärmar Grefven sig ej!n
emväl öfver åklagare och domare, som, under nå- nn
ra och 30 år, kunnat låta sådant opåtalt fortgå.g
Hr Grefven invänder förmodligen, att detta!H
xampel hörer till tiden före vårt närvarande stats- a
kick, och att hans nagelfarande med våra författ-ä
ingars lagliga tillkomst, icke börjar förr, än efters;
ena statshvälfning, hvari han sjelf deltog. Välan!!tc
— huru förhåller det sig då med tillkomsten af87!h.
ch 88 SS Regerings-formen, från hvilka motionä- vi
en hemtar styrkan för sin bevisning? buru med di
ela grundlagen? Månne han icke härrörer från! ni
mma statshvälfning, hvilken, ehuru nödvändig för 4
ikets bestånd, dock ingalunda var laglig. Awvt så! ri
irhöll sig, borde aldraminst kunna förgätas af nå-!se
on bland dem, hvilkas hufvuden just derföre ha-.! ph:
9 sväfvat i fara, om försöket misslyckats. Vill mo-ge
onären gå till grunden med den laggranskning el
an börjat, så torde han finna, att likasom 4809 ar
s Regerings-form olagligen bröt säkerhets-akten, ve
1 gjorde hon med 4772 års Regerings-form, och! m
enne med Regsrinos-formen af 4790. Mäånna vil an