Sen ior att genom din GOlagliga JONattRiDnger
upphäfvande åtminstone söka godtgöra föreg:
ende Ständers försumlighet i -denna del.
Det är med anledning af det här antydda för
bållande jag tager mig friheten begära R. Si
medverkan till upphäfvande af det Kongl. på
budet af d. 40 Dec. 4342 emot gemensk:p me
f. d. Kungliga familjen, på grund af det åbe
ropade påbudets tillkomst genom snnan väg, oc
utan e föregångna iakttagelser, hvilka ovilkor
ligen erfordras för att, på sätt grundlagen före
skrifver, kunna vinna egenskap af en till efter
följd bindand2 kriminalleg. De blodsdomar
hvilka till följd af en blott kongl. författnin
under en tid af förflutna 28 år fläckat dei
svenska domaremakten, talar tillräckligt för vig
ten och nödgvändigheten af denna min fram
ställning.
Jag anhåller om remiss till Lag-Utskottet
samt att detta mitt anförande måtte med di
öfrige stånden kommuniceras.
Vid föredragningen af deana motion till re
miss, begärte först Hr von HARTMANSDORFF
AUGUST, ordet och vppläste ett skrittligt an
förande. .
Efter: några citationer af motionen började Hry
Hartmansdorff med en undersökning om förfatinin
gens ursprung. Fråga bade först väckts på Riddar
huset i Örebro den 25 September 4810, af Her
Danckvardt Li!j:ström och beslut togs och justera
des i Oktober, 8 dagar innan vår nuvarand2 ko
nurg beträdde Svenska jorden.
Riksens Ständers beslut hade lydt si:
aNär Riksens Stinder, vid sistlidne Riksdeg,
efölje af Eders Maj:ts Nådiga proposition beslöto f. d
ekonung Gustaf Adolfs och dess familjs aflägsnand
afrån Sveriges gränser, blef don underhållssumma
som honom anslogs, beviljad under samma förbe
håll som den förs: begärdes, nemligen iakttagsnde
af det närvarandes lugn och framtidens säkerhet
För att ytterligare vidtaga alla försigtighetsmått
som, till vinnande af detta ändamål, kunna erfor
dras, och efier hos Riksens Ständer företomne an
eledniovgar, hafva Riksens Sländer pu brslutir:
4:2 Att till förtydligande, och för att gifva mer:
efullständighet åt deras, redan förlidet år fattade
ebes!ut, rörande för detta konungens och dess fa
emiljs flyttning och visiande utom Riket, ytterliga
re förklara: det dessa bestut innefattade det wil
akorliga förbehåll, att hvarken f. d. konungen, elle;
enågön af dess fomilj, skulle beträda Sveriges grän
esot: om hvilket besluts vidmakthållande, och til
avinnande af det dermed åsyftade allmänna lugr
och säkerhet, Rikscens Ständer åt Eders Maj:t upp.
draga, och nu i underdånijhet anhålla, det måtte
aulan hinder af något annat afseende. alla till än
edamålet nödiga mått och steg vidtajas.
(2, 3 och 4 punkterna ordagrant lika med sam-
ma punkter i Grefve Anckarsvä ds motion här ofvan.)
aHvarföre, heter det vidare, cbehandlades frågar
af ett särskildt Utskott, och ej i Lagutskottet, en-
ligt 53 Riksdags-Ordn.? Utan tvifvel derföre, at
der HKandlas om allmän kriminal-lag, för ständiga
förhållanden inom samhället; bär å:er om en sär-
skilt lag, för ett tillfälligt politiskt förhållande, iö-
rande nämnda personer, som vistades utom rikets
gränser. Hvarföre inlemnade Rikets Ständer icke
till Konungen en bestämd ordalydelse till författ-
ning? och hvarföre meddelade icke Kongl. Maj:t
sitt samtycke dertill på Rikssalen jemnlikt 87 Reg.
Formen? Uten tvifvel äfven derföre, att samma
också handlar om allmän kriminallag. Troligen
underläto jemväl både Konung och Ständer dessa
ceremonier, och inskränkte sig de sednare till att
åt den förre i allmänhet uppdraga vidtagandet af
alla för lugnet och säkerheten nödiga mått of steg,
emedan man ville bespara styrelsen sjelfva författ-
ningens utfärdande, om det icke behöfdes; men, i
motsatt fall åter, lemna henne fria händer, att, efter
ömständigheterna förfara. De påföljande händel-
serna tyckas åtminstone föranleda, att detta var me-
ningen. Hvarken under åren 41810 eller 1341 ut-
kom någon stadga i detta ämne. Intet ord derom
anfördes i 18142 års Riksdegsbeslut. Nära 4 måna-
der efter dess utfärdande, utkom först den ifrågava-
tande författningen. Hvarföre skedde det då oem-
sider? och hvarföre med så stränga bestämmelser?
Statsrådets protokoll äro ej tillgängliga för offent-
ligheten; men skälet bör ändock icke vara outran-
sakligt, alldraminst för Dågon, som redan på den
tiden tog verksam del i fäderneslandets öden. Äf-
ven de yngre bland eder, M. H. veta, att mot slu-
tet af år 1812, voro de afhandlingar ingångna i Å-
bo, genom hvilka vår nuvarsnde Konung uppoffra-
de förbiadelserna till Sitt första fädernesland, för
att uppfylla dem, Han åtagit sig mot det nya, och
dem, som på den tiden ålågo hvarje sann nitälska-
re för den bildade verldens frihet. J veten, att
kampen på lif och död då börjades mot öfverrmag-
ten i Europa, och att hennes innehafvare icke var
nogräknad om medien att bibehålla sig sjelf, eller
störta andra. När J dertill veten, att då, såsom nu,
ej saknades i Sverige de, som voro missnöjda med
styrelsens system, på sätt händelserna vid Svenska
krigshären i Tyskland, följande sommaren, bekräf-
tade; kunnen J tveka om skälen, hvarföre den ifrå-
gavarande författningen utfärdades just då, och så-
dan? Om våra föregångare talade och skrefvo min-
dre om sina företag, än vi om våra, äfven om de
betänkte sina något bättre: så bör det åtminstone:
ieke af oss läggas dem till last, i fall sådant bär-:
rörde af deras förutstittning, att vi både skulle haf-
va egen eftertanka, och vilja att henne begagna.
Talaren visar härefter, att Högsta Domstolen va-
rit hörd öfver förslaget till ifrågavarande författ-
ning, och att samtlige Bärvarande ledamöter icke
allenast gillade det, utan äfven i underdånighet
bemställde, om icke i 3 , efter orden abrefvexla
med f. d. konung Gustaf Adolph, f.d. Drottnin-
gen, eller något af deras barn borde tilläggas:
eller genem budskickning med dem någon gemen-
skap söka. Att konungen gillade tillägget, visade
sjelfva författningen. Desse ledamöter voro Justitie-
Statsministern, Grefve Gyllenborg, Justitie-Råde
FÖ VR JPEEA RA REK