Sen ior att genom din GOlagliga JONattRiDnger upphäfvande åtminstone söka godtgöra föreg: ende Ständers försumlighet i -denna del. Det är med anledning af det här antydda för bållande jag tager mig friheten begära R. Si medverkan till upphäfvande af det Kongl. på budet af d. 40 Dec. 4342 emot gemensk:p me f. d. Kungliga familjen, på grund af det åbe ropade påbudets tillkomst genom snnan väg, oc utan e föregångna iakttagelser, hvilka ovilkor ligen erfordras för att, på sätt grundlagen före skrifver, kunna vinna egenskap af en till efter följd bindand2 kriminalleg. De blodsdomar hvilka till följd af en blott kongl. författnin under en tid af förflutna 28 år fläckat dei svenska domaremakten, talar tillräckligt för vig ten och nödgvändigheten af denna min fram ställning. Jag anhåller om remiss till Lag-Utskottet samt att detta mitt anförande måtte med di öfrige stånden kommuniceras. Vid föredragningen af deana motion till re miss, begärte först Hr von HARTMANSDORFF AUGUST, ordet och vppläste ett skrittligt an förande. . Efter: några citationer af motionen började Hry Hartmansdorff med en undersökning om förfatinin gens ursprung. Fråga bade först väckts på Riddar huset i Örebro den 25 September 4810, af Her Danckvardt Li!j:ström och beslut togs och justera des i Oktober, 8 dagar innan vår nuvarand2 ko nurg beträdde Svenska jorden. Riksens Ständers beslut hade lydt si: aNär Riksens Stinder, vid sistlidne Riksdeg, efölje af Eders Maj:ts Nådiga proposition beslöto f. d ekonung Gustaf Adolfs och dess familjs aflägsnand afrån Sveriges gränser, blef don underhållssumma som honom anslogs, beviljad under samma förbe håll som den förs: begärdes, nemligen iakttagsnde af det närvarandes lugn och framtidens säkerhet För att ytterligare vidtaga alla försigtighetsmått som, till vinnande af detta ändamål, kunna erfor dras, och efier hos Riksens Ständer företomne an eledniovgar, hafva Riksens Sländer pu brslutir: 4:2 Att till förtydligande, och för att gifva mer: efullständighet åt deras, redan förlidet år fattade ebes!ut, rörande för detta konungens och dess fa emiljs flyttning och visiande utom Riket, ytterliga re förklara: det dessa bestut innefattade det wil akorliga förbehåll, att hvarken f. d. konungen, elle; enågön af dess fomilj, skulle beträda Sveriges grän esot: om hvilket besluts vidmakthållande, och til avinnande af det dermed åsyftade allmänna lugr och säkerhet, Rikscens Ständer åt Eders Maj:t upp. draga, och nu i underdånijhet anhålla, det måtte aulan hinder af något annat afseende. alla till än edamålet nödiga mått och steg vidtajas. (2, 3 och 4 punkterna ordagrant lika med samma punkter i Grefve Anckarsvä ds motion här ofvan.) aHvarföre, heter det vidare, cbehandlades frågar af ett särskildt Utskott, och ej i Lagutskottet, enligt 53 Riksdags-Ordn.? Utan tvifvel derföre, at der HKandlas om allmän kriminal-lag, för ständiga förhållanden inom samhället; bär å:er om en särskilt lag, för ett tillfälligt politiskt förhållande, iörande nämnda personer, som vistades utom rikets gränser. Hvarföre inlemnade Rikets Ständer icke till Konungen en bestämd ordalydelse till författning? och hvarföre meddelade icke Kongl. Maj:t sitt samtycke dertill på Rikssalen jemnlikt 87 Reg. Formen? Uten tvifvel äfven derföre, att samma också handlar om allmän kriminallag. Troligen underläto jemväl både Konung och Ständer dessa ceremonier, och inskränkte sig de sednare till att åt den förre i allmänhet uppdraga vidtagandet af alla för lugnet och säkerheten nödiga mått of steg, emedan man ville bespara styrelsen sjelfva författningens utfärdande, om det icke behöfdes; men, i motsatt fall åter, lemna henne fria händer, att, efter ömständigheterna förfara. De påföljande händelserna tyckas åtminstone föranleda, att detta var meningen. Hvarken under åren 41810 eller 1341 utkom någon stadga i detta ämne. Intet ord derom anfördes i 18142 års Riksdegsbeslut. Nära 4 månader efter dess utfärdande, utkom först den ifrågavatande författningen. Hvarföre skedde det då oemsider? och hvarföre med så stränga bestämmelser? Statsrådets protokoll äro ej tillgängliga för offentligheten; men skälet bör ändock icke vara outransakligt, alldraminst för Dågon, som redan på den tiden tog verksam del i fäderneslandets öden. Äfven de yngre bland eder, M. H. veta, att mot slutet af år 1812, voro de afhandlingar ingångna i Åbo, genom hvilka vår nuvarsnde Konung uppoffrade förbiadelserna till Sitt första fädernesland, för att uppfylla dem, Han åtagit sig mot det nya, och dem, som på den tiden ålågo hvarje sann nitälskare för den bildade verldens frihet. J veten, att kampen på lif och död då börjades mot öfverrmagten i Europa, och att hennes innehafvare icke var nogräknad om medien att bibehålla sig sjelf, eller störta andra. När J dertill veten, att då, såsom nu, ej saknades i Sverige de, som voro missnöjda med styrelsens system, på sätt händelserna vid Svenska krigshären i Tyskland, följande sommaren, bekräftade; kunnen J tveka om skälen, hvarföre den ifrågavarande författningen utfärdades just då, och sådan? Om våra föregångare talade och skrefvo mindre om sina företag, än vi om våra, äfven om de betänkte sina något bättre: så bör det åtminstone: ieke af oss läggas dem till last, i fall sådant bär-: rörde af deras förutstittning, att vi både skulle hafva egen eftertanka, och vilja att henne begagna. Talaren visar härefter, att Högsta Domstolen varit hörd öfver förslaget till ifrågavarande författning, och att samtlige Bärvarande ledamöter icke allenast gillade det, utan äfven i underdånighet bemställde, om icke i 3 , efter orden abrefvexla med f. d. konung Gustaf Adolph, f.d. Drottningen, eller något af deras barn borde tilläggas: eller genem budskickning med dem någon gemenskap söka. Att konungen gillade tillägget, visade sjelfva författningen. Desse ledamöter voro JustitieStatsministern, Grefve Gyllenborg, Justitie-Råde FÖ VR JPEEA RA REK