ska jordbruket, att på bättre sätt tillgodogöra sigi aila inträffande vexiande förhållanden at tillfälli-: ga öfverskott utaf sådane vexter, hvilka i eomliga!( orter icke alliid kunna med fördel afsättas, eller utaf sådane, som blifvit skadade eller finnas otjentige till föda m. m.; — så länge klimatats bråd: skande. vexlingar och hårdhet så ofia vålla misslyckads skördar och svaga, årsvexter, då i förra faliex en stor del af det skördade skulla gå förloradt, och i sednare, isynnerhet då missvexi på fodervextarna iaträffat, bränningen allena genom ett försigsigs begagnande kan arbjuda bjelp till utfodringen och afhbjelpa da ofantliga förluster, som ladugårdens på en gång skeende nedsättning. alltid föranlader och som: erfordra många goda år att sedam orsättas; — så längs, med ett ord, som dst icke står i meansklig förmåga, med ändu käada sätt och medel, att åstädxomma samma verkan för ladugår dens vidmakthållande, med så ringa kostnad och så säkra resultater, som en Klokt och försigtigt af passad förening emellan utfodringen och bränvinsbränningen; — så länge skall man förgäfves bamöda sig, att kunna geoom tving, af hvad slag som helst, bindra Svenska jordbrukaren att begagna des säkraste madlet han äger, att göra sig oberoende af årsvexiens och årstidernas vexlingar. Ensen vår t. ex. skall tvinga honom att trotsa lagarna, förli et frälsa sin nyttigaste egendom, ladugården, om li ock man uppställde härar i hvarje bärad. HE Det är sålunda ett oförlåtligt förbiseende afSven-: ska jordbrukets. nuvarande ståndpunkt, att tro pål: pyttan eller ens möjligheten al husbehofsbrännin-: gens upphäfvande genom tvångsåtgärder. so Msn då den lär at dana vig: för den jordbrukasde klassea; buru kam man dåtro, att någon nys 4 ta för samhället kan framkailas af beskattningens i öfverdrift, eller af den osäkerhet, som de tillfälliga f förbuden vålla? . Dana mya missiag medför allde-l; les .motsalta verknisgar. Genem beskatiningens !y ytterlighet nedtrycker man den, för det bufvudsakr liga ekonomiska ändamålet utöfvade miadre bus-!t dehofsbänningen, för att åt de medelst konstaplt oaratar fullkomnade verk lemna den säkraste upp-it muntram att epstränga sig i och för deras mål, som o är buvudsakligast vigtadt på bränvinsför-äljningen. lt Ea föjd deraf blifver dessa inrätstningars fullkom-i!s nasnde till en grad, som mången icke en gåag torId g c h k b s h 5 8 f Y 3 ra NE TN mh mm RR ER on SS da föreställa sig, och som redan visar alldeles förvånande resultater, ja ända till 20, 350, 40 gårger den afverkning, som med eit enkelt re:skap är! möj!ig. Derigenom uppsiår den öfrverklagade bränvinsfloden i bandeln; deraf da, öfver all vanlig be äktoigs möjlighet nedsatta prisarna; deraf pärse den att konmtrahera om ofantliga laverancer, hyilka, i sia mån öfvergåesde till ytsterliga spekulationer, medföra tillfälliga sänkningar i bränviospri set till den grad, aw ofia ett fullkomligt vanpris dorå uppkommer. Likaså verka förbuden motsatsen af hvad dermed åsyfias. Den mindre jordbrukaren, som bränner för sitt busbebof, sin ladugård och möj igen för en ringa afsättning, som skall underlätta hans skattebetalning m. m., sättas genom dessa förbud! ur stånd, att så klokt och fö sigtigt utföra brän-; ningen, som han eljest kunde. Han förlorar på s måogfaldigt sätt, dis derföre, att ban nödgas, allt f hvad had förmår, såskyBda b-änningea, mereadels: på tider, då han e!jsst icke verkställde den, utan j hellre utförde andra arbeten och förrättringar, dels derföre, att ban med denna ökads brännivg tviogas att forcera drankfodrivgen. hvilken, öfverdrifven, blifrer lika skadlig som d n fö:sigtigt u:förd,j är nrttig och vinstgifvande; dels derföre, avs hanjs afstänges från all möj ighet att kudua beräkna sin ; husbållnisg för ladugården, oviss om vårens behofl, och medlan att kumaa afhjolpa dem. Han nödgas minska denna vigtiga del af sin producerande för ; 4 4 j j SN mögenhet, med uppoffring, för att vara säker, att ej förtora den helt och håller, och haa nedtryckes på dubbelt sätt, emedan just förbudet blifver en anledniog för bränvinsfobrikerna att uppdrifva till det yttersta deras ofantliga, alliljamt fortsåendeatverkning, hvilket, på säst vi redan sett, vållar ett! fall i priser, som betager den mindre jordbrukarom den vinst, han under en mindre produktion borda kunna hoppas af bränvisets fö höjda värde. l Så undergräfvss han, genom beskat:ningsoch för buds-systemet, under det att bränviasfabrixanten florerar, aller rättare under det ait denne icksj fruktar hindren för sin tillverkning ökar den till öf verdrif:, öfversvämmar lasdat med sitt bränvin, tror sig skära guld med tälgkaif och slutar med att ej få sin säd betalt till trefjordedelar sf hvad han kusnat få för kärnan; men imedlertid har dense, och cj husbehofsbrännaren, sållar Ha de öf verklagade olågenhe erna af bränvinsbränningen. Det är äfven en känd sak, att aldig bränvias bränningen varit så upptifven, lägrsn så stora och afsättningen så betydlig, som sedan mean genom en förhöjd beskattning sökt hindra brän issproduktioInnan. äfvensom at: detta isynnerhat verit faller, just då förbud förutsetts eller inträffat. Ea medbroder af detta 8 ånd lärer i detta fall, som jag förmodar, lemna U skottet ganska öfverisganda uppgifter. Det är äfven en sorglig erfaravhet, att beskatt zingans höga belopp, likasom förbudet, verkar den lönnbränning, bvilken isinnerhet i skogsbygderna då bedrifves till en höjd, som man ej oas förseställer sig. aMen, säger man, aatt sluta af des framställ aningar om konstapparaters och fabr-ixsbränningets askadlighet synes det vara tydligt, att deras uppachäfvande eller förbjudande borda yrkas. Jag svarar härtill, att det i ell min öfvertygelse Ihsde varit väl, om aldrig avrat än enkla verk fått begegnas till busbehofsbrämming, och om ifrån början bagagn2ndet af alla konstepoarster, (hvartill jag likväl ej räknar de för öfrigt enkla verk, till hvilka blott begagsas mäskvärmare) hade blifvit: ansedde såsom särskild, från jordbruksnäringen skild febrikation, hvi:ken särskildt för sig, efter verkligt tillverkniogsbelopp och med åliggands af att sjelf underhålla da derförs nödiga kontroller, blifvit be-j skattad och reglarad. Det kan ej nskes, att det; egentligen är de stora brännerierne, som vållat bränvinsflodom, som bortslösa säden utan de: motsvarande gagn man deraf äger vid husbshofsb änningen, och som deriganom föranledt, just vid wissia so AR RR I