eher, det innehåller, föreställa följande Turki ska stordignitärer: Kapidschi-Kiajasi, Kapu Öglan, Kapu-Aghasi och Solak. Beskrifoin gen öfver dem har ännu icke medhunnits detta häftes text, som upptages af slutet å in ledningen, Sultan, Storviziren, Kapudan-Pasch och Kisla-Aga. Till svar på en insänd artikel i detta blad har plats blifvit begärd för följande: Några upplysningar i frågan om Botaniska Pr fessionen i Lund, föranledda af en i Aftonbiadet Nr 53 för Fredagen den Mars 41840 intagen uppsats rörande detta ämne, terd beaäget upptagas. Till historikens fullständighet hörer, att det genom e redan den 25 sistlidne Februari expedieradt Kanslers bref blifvit tillåtet, att den af Canzlers-Embetet upp bgjorda planen till den botsniska och ekonomiska unde visningens fördelande mellan professorn och demonstra torn må tills vidare blifva hvilande och Professor Ze terstedt under tiden fortfara att densamma uti båd läroämnena ensam fuligöra på sätt det honom, enlig Kongl. Brefret den 8 Deces ber 1818 åligger; ägand Consistoriaum att omedlertid efter vederbörandes hörand sinkomma med förslag till en ändamålsenlig verkställig het af Kongl. Maj:ts meddelade nådiga befallning or softannämnde läroämnens fördelande m. m. Man talar om grundlagsvridigheten af dylika åtgärder som den nu tillsvidare suspenderade. Den lediga syssla var en profession i botanik och ekonomi. Såsom såda söktes den äfven af dess nuvarande innehafvare, på hvar skickiighet i den ekonomiska vetenskapen vid förslags ulifällena gjordes behörigt afseende. Enligt Consistor Acad. underdåniga hemställan blef väl i 4857 års stat eko nomien utesluten ifrån der uppgifne läroämnen; me denna stat var icke till, när Prof. Zetterstedt uppförde å förslaget. När flera vetenskaper i anseende till in skränkta tillgångar måste under ett professorat innefat tas, har det alltid varit och är den Akademiska Styre! sens rältlighel och äliggande att tillse, det ingen af d särskilde lärdomsgrenarne må varda åsidosatt. Genor Kongl. författningar, t. ex. Kongl. Brefven den 48 Mar och den 47 Sept. 48314 bar denna rättighet blifvit upp äragen lill och med åt enskilda fakulteter under Prokans lerens inseende. Pluraliteten i en fakultet kan unde vissa förhållandena öfverlemna bestridandet af föreläsnin garne i en viss vetenskapsgren åt en adjunkt eller docen: under det prefessorn föreläser i en annan. Som den a kademiska lärareverksamheten, för att vara ändamålsen lig, icke får vara mekanisk eller handtverksmässig, för stås det af sig sjelft, att om en lärare sjelf icke vil hvad man erbjuder honom, så är vetenskapen mera tjer med att han frikallas än att han tvingas. Men någo strid med 36 Regeringsformen har man bhittills ick funnit i läroämnenas behöriga fördelning. Man bar klandrat, att Mag. Agardh 1836 utan försla blef utnämnd till adjunkt. Detta utnämningssätt har a drig ansetts lagstridigt vid Lunds universitet, ehuru de under nuvarande Kanslers styrelse icke egt rum vid nå got annat tillfälle, än det, då Magistrarne Sundevall oc Agardh hufvudsakligen med föranledande af utländsk lärdes ovanligt fördelaktiga vitsord om deras litterära för tjenster, på samma dag erhöllo den ifrågavarande utmär kelsen. Förr har detta skett både oftare och i större ska la: Lunds Akademi räknar ännu bland sina frejdade le damöter Professorn i Grekiska litteraturen Mag. Brunius som under H. E. Grefve Engeströms kancellariat blef u tan förslag till sin närvarande lärostol befordrad. Hva serskildt beträffar Adjunkterne Sundevalls och Agardh utnämning, så var frågan om den nya staten för Lund Akademi, som fastställdes i slutet af 1857, år 1836 oaf gjord, hvilket medförde någon osäkerhet, om och hvilk löneförmoner kunde tillerkännas demonstratorn och inten denten vid Zoologiska museum; det hade således sina svå righeter att då anslå tjensternas ledighet. Man ordar om onödigheten af föreläsningar i ekono mien. Deruti torde man svårligen få den allmänna rö sten för sig. Önskligare vore, alt Rikets Ständer ville i detta ämne lemna en ganska förtjent uppmärksamhet samt benäget uppfinna utlvägar till den ekonomiska Ve tenskapens försättande i ewt skick, som fullkomiigare mol svarar tidehvarfvets fordringar. Professor Trozelii goda afsigt med sin donation lär ic ke kunna anses förfelad, så länge icke en, utan tvänn Adjunkter inom Philosophiska Fakulteten i Lund hafv ekonomien till Jjäroämne. Med ett lönebidrag af omkrin 400 Rdr, hvilket utgör donationens hela afkasining, ka man icke billigtvis fordra, att rätt stora saker skola kun na åstadkommas. — Man tyckes antyda, att någon par tiskhet vore begången vid behandlingen af tvänne sär skilda besvärsmål rörande löneberäkningar. Det ena af gjordes i full öfverensstämmelse med Consistorii eget be slut och gällde omkring 414 Räår, hvartill klaganden sjel som dessutom redan var till en indrägtigare beställning till ett Lektorat, befordrad, erkände sig icke vara lagii gen berättigad; Adjunkt Agardh åter erhöll en obetydli penning, som visserligen icke motsvarade hans enskild kostnader för den resa, hvarifrån han då återkommit me de fördelaktigaste vittnesbörd: honom tillerkändes nem genom Canzlersbref den 31 Augusti 4838 den besparing som från hans återkomst till fäderneslandet och intilldes oban tro-, huldhetsoch tjenste-eden aflagt, eljest skull Akademikassan utaf demonstrators lönen tillfallit. Ti skäl för denna mera hedrande än indrägtiga nådebevis niog, anföres att vetenskapliga resor böra räknas Uni versitetets yngre lärare till synnerlig förtjenst, samt ä dess styrelse uppmuntras och understödjas. Kan det np visas, antingen att den härmedelst uttalade grundsatse är felaktig, eiler också att den icke vid andra föret om na fall varit af Universitetsstyrelsen erkänd och iaktta gen; då, men också endast då, kan man med fog påsti att Mag. Agardh blifvit i denna del gynuad på bekostnå af billgbet och rättvisa. Vill man opartiskt bedömma de i den insända artikel öfverklagade facta, så tager man i betraktande, hur svårt det måste vara, att med inskränkta lönetillgånga och under flera andra grannlaga förhållanden, då ma nödsakas på en hand sammanföra flera hvar för sig vid sträckta vetenskaper, sörja väl för dem alla till en nå gorlunda allmän belåtenhet och båtnad. Det händer nå gon gång, att de åtgärder, som syfta till goda ändamå väpna mot hvarandra de intressen man ville lugna ; me icke stämplar man derföre dylika handlingar såsom fö restafvade af lagtrots och mannamonr; det händer, a sjelfva de välvilligaste afsigter missförstås och väcka miss nöje, såsom vore det idel orättvisor och förnärsuander Men det händer också, att den närmaste framtiden i e vida större mån än man skulle önska sig, rättfärdigar äf ven i de strängaste ordalag öfverklagade åtgärder. me AE (Insändt.) Frågaren aSensus Communisn, i JM 67 af de Tjugondeförsta Aftenbladet för den 20 dennes, med deias till ett, som man hoppas, nöjaktigt svar, de PE