eher, det innehåller, föreställa följande Turki
ska stordignitärer: Kapidschi-Kiajasi, Kapu
Öglan, Kapu-Aghasi och Solak. Beskrifoin
gen öfver dem har ännu icke medhunnits
detta häftes text, som upptages af slutet å in
ledningen, Sultan, Storviziren, Kapudan-Pasch
och Kisla-Aga.
Till svar på en insänd artikel i detta blad
har plats blifvit begärd för följande:
Några upplysningar i frågan om Botaniska Pr
fessionen i Lund,
föranledda af en i Aftonbiadet Nr 53 för Fredagen den
Mars 41840 intagen uppsats rörande detta ämne, terd
beaäget upptagas.
Till historikens fullständighet hörer, att det genom e
redan den 25 sistlidne Februari expedieradt Kanslers
bref blifvit tillåtet, att den af Canzlers-Embetet upp
bgjorda planen till den botsniska och ekonomiska unde
visningens fördelande mellan professorn och demonstra
torn må tills vidare blifva hvilande och Professor Ze
terstedt under tiden fortfara att densamma uti båd
läroämnena ensam fuligöra på sätt det honom, enlig
Kongl. Brefret den 8 Deces ber 1818 åligger; ägand
Consistoriaum att omedlertid efter vederbörandes hörand
sinkomma med förslag till en ändamålsenlig verkställig
het af Kongl. Maj:ts meddelade nådiga befallning or
softannämnde läroämnens fördelande m. m.
Man talar om grundlagsvridigheten af dylika åtgärder
som den nu tillsvidare suspenderade. Den lediga syssla
var en profession i botanik och ekonomi. Såsom såda
söktes den äfven af dess nuvarande innehafvare, på hvar
skickiighet i den ekonomiska vetenskapen vid förslags
ulifällena gjordes behörigt afseende. Enligt Consistor
Acad. underdåniga hemställan blef väl i 4857 års stat eko
nomien utesluten ifrån der uppgifne läroämnen; me
denna stat var icke till, när Prof. Zetterstedt uppförde
å förslaget. När flera vetenskaper i anseende till in
skränkta tillgångar måste under ett professorat innefat
tas, har det alltid varit och är den Akademiska Styre!
sens rältlighel och äliggande att tillse, det ingen af d
särskilde lärdomsgrenarne må varda åsidosatt. Genor
Kongl. författningar, t. ex. Kongl. Brefven den 48 Mar
och den 47 Sept. 48314 bar denna rättighet blifvit upp
äragen lill och med åt enskilda fakulteter under Prokans
lerens inseende. Pluraliteten i en fakultet kan unde
vissa förhållandena öfverlemna bestridandet af föreläsnin
garne i en viss vetenskapsgren åt en adjunkt eller docen:
under det prefessorn föreläser i en annan. Som den a
kademiska lärareverksamheten, för att vara ändamålsen
lig, icke får vara mekanisk eller handtverksmässig, för
stås det af sig sjelft, att om en lärare sjelf icke vil
hvad man erbjuder honom, så är vetenskapen mera tjer
med att han frikallas än att han tvingas. Men någo
strid med 36 Regeringsformen har man bhittills ick
funnit i läroämnenas behöriga fördelning.
Man bar klandrat, att Mag. Agardh 1836 utan försla
blef utnämnd till adjunkt. Detta utnämningssätt har a
drig ansetts lagstridigt vid Lunds universitet, ehuru de
under nuvarande Kanslers styrelse icke egt rum vid nå
got annat tillfälle, än det, då Magistrarne Sundevall oc
Agardh hufvudsakligen med föranledande af utländsk
lärdes ovanligt fördelaktiga vitsord om deras litterära för
tjenster, på samma dag erhöllo den ifrågavarande utmär
kelsen. Förr har detta skett både oftare och i större ska
la: Lunds Akademi räknar ännu bland sina frejdade le
damöter Professorn i Grekiska litteraturen Mag. Brunius
som under H. E. Grefve Engeströms kancellariat blef u
tan förslag till sin närvarande lärostol befordrad. Hva
serskildt beträffar Adjunkterne Sundevalls och Agardh
utnämning, så var frågan om den nya staten för Lund
Akademi, som fastställdes i slutet af 1857, år 1836 oaf
gjord, hvilket medförde någon osäkerhet, om och hvilk
löneförmoner kunde tillerkännas demonstratorn och inten
denten vid Zoologiska museum; det hade således sina svå
righeter att då anslå tjensternas ledighet.
Man ordar om onödigheten af föreläsningar i ekono
mien. Deruti torde man svårligen få den allmänna rö
sten för sig. Önskligare vore, alt Rikets Ständer ville i
detta ämne lemna en ganska förtjent uppmärksamhet
samt benäget uppfinna utlvägar till den ekonomiska Ve
tenskapens försättande i ewt skick, som fullkomiigare mol
svarar tidehvarfvets fordringar.
Professor Trozelii goda afsigt med sin donation lär ic
ke kunna anses förfelad, så länge icke en, utan tvänn
Adjunkter inom Philosophiska Fakulteten i Lund hafv
ekonomien till Jjäroämne. Med ett lönebidrag af omkrin
400 Rdr, hvilket utgör donationens hela afkasining, ka
man icke billigtvis fordra, att rätt stora saker skola kun
na åstadkommas. — Man tyckes antyda, att någon par
tiskhet vore begången vid behandlingen af tvänne sär
skilda besvärsmål rörande löneberäkningar. Det ena af
gjordes i full öfverensstämmelse med Consistorii eget be
slut och gällde omkring 414 Räår, hvartill klaganden sjel
som dessutom redan var till en indrägtigare beställning
till ett Lektorat, befordrad, erkände sig icke vara lagii
gen berättigad; Adjunkt Agardh åter erhöll en obetydli
penning, som visserligen icke motsvarade hans enskild
kostnader för den resa, hvarifrån han då återkommit me
de fördelaktigaste vittnesbörd: honom tillerkändes nem
genom Canzlersbref den 31 Augusti 4838 den besparing
som från hans återkomst till fäderneslandet och intilldes
oban tro-, huldhets- och tjenste-eden aflagt, eljest skull
Akademikassan utaf demonstrators lönen tillfallit. Ti
skäl för denna mera hedrande än indrägtiga nådebevis
niog, anföres att vetenskapliga resor böra räknas Uni
versitetets yngre lärare till synnerlig förtjenst, samt ä
dess styrelse uppmuntras och understödjas. Kan det np
visas, antingen att den härmedelst uttalade grundsatse
är felaktig, eiler också att den icke vid andra föret om
na fall varit af Universitetsstyrelsen erkänd och iaktta
gen; då, men också endast då, kan man med fog påsti
att Mag. Agardh blifvit i denna del gynuad på bekostnå
af billgbet och rättvisa.
Vill man opartiskt bedömma de i den insända artikel
öfverklagade facta, så tager man i betraktande, hur
svårt det måste vara, att med inskränkta lönetillgånga
och under flera andra grannlaga förhållanden, då ma
nödsakas på en hand sammanföra flera hvar för sig vid
sträckta vetenskaper, sörja väl för dem alla till en nå
gorlunda allmän belåtenhet och båtnad. Det händer nå
gon gång, att de åtgärder, som syfta till goda ändamå
väpna mot hvarandra de intressen man ville lugna ; me
icke stämplar man derföre dylika handlingar såsom fö
restafvade af lagtrots och mannamonr; det händer, a
sjelfva de välvilligaste afsigter missförstås och väcka miss
nöje, såsom vore det idel orättvisor och förnärsuander
Men det händer också, att den närmaste framtiden i e
vida större mån än man skulle önska sig, rättfärdigar äf
ven i de strängaste ordalag öfverklagade åtgärder.
me AE
(Insändt.)
Frågaren aSensus Communisn, i JM 67 af de
Tjugondeförsta Aftenbladet för den 20 dennes, med
deias till ett, som man hoppas, nöjaktigt svar, de
PE