j FU IAR UVLV BHRIUIR ut båd TUTU SIM ket härad Ba! edet I het åstadkommit, och som ärnu deri verkligen finInes qvar, bör visserligen icke förnekas, men man kan icke eller, utan att vara i hög grad ensidig, Itillsluta ögonen för dess många brister, halst de! framställa sig, ju längre de lemnas orörda, i en skärende kontrast mot tidens fordringar. I Hvad som iallmänhet bör anmärkas mot våra älI dre läroverk, är bristen på enhet och organiskt sammanhang så inom elementarläroverken inbördes, som mellan dess serskilta hufvudafdelningar. Här finnes visserligen, då äfven folkskolorne hinna allmännare spridas, de nödvändiga elementerna för en nationell uppfostran. Men de äro ännu outvecklade, fragmentariska och förströdda. Apologistskolorna, hvaraf snart finnes 3:ne: slag, neml. med 2, 5 ja ända till 6 lärare, aåro till stor del söndrade från våra högre lärdomsskolor, och der de äro med dem förbundna, stå ds dock till desamma i intet närmare samband. . Ty det gifves ingen naturlig öfvergång från det ena slaget af bildningsanstalter till det andra. Först nyligen åar man varit omtänkt, att i en eller annan apologistskola införa en allmänt förberedanda klass. Från de högre lärdomsskolorna åter skilja sig gymnasierne genom olikhet så i anseende till disciplin som till läromethod Ja, icke ens mellan skolor af samma art ech samma bestämmelss herrskar på långt när den nödvändiga enheten. Jag önskar ingen absolut uniformitg, der den icke kan eller bör vinnas, utan allena enhet i betraktande af målet samt öfverensstämmelseo i principerne, hvarefter de dertill fastställde medlen skola användas. De nu anbefallta högre apologistskolorne, från hvilka lärjungar skola afgå direkte till universitetet, huru skola de ej sätta vederbörande stifistyrelser i bekymmer om regleringen, då ingenting närmare stadgas om sättet, huru de förra skola inpassas till öfverensstämmelse och sammanhang med vårt nu gällande skolsystem? Huru gerna såge man sig ej här förekommen genom ett af vederbörlig auktoritet utfärdadt utkast, innehållande en anvisning om plapen för de ef.erhand vidtagna förändringarae. Men såtom saken nu står, idet staten i det yttre vidhåller 1820 års skollag, men likväl här och der laborerar med de på andra grunder inrättade elementaroch borgarskolorne skall hos underordnade lärare och skolmyndigheter uppkomma stor osäkerhet om anordningen och planen för hela vårt skolväsende. Uti alla förbättringsförsök, de må röra statens, kyrkans eller skolans föråldrade institutioner, måste man veta skilja det dugliga från det odugliga, dot gagneliga från det rent af skadliga och läta det förra qvarstå orubbadt, men det sednare på lämpligt sätt försvinna, med vilkor att något verkligen bättre sättes i stället. Här är likväl icke meningen, ett i fråga om våra skolverk företaga en dylik siktning, icke eller är afsigten med denna framställning att påyrka en brådstörtad och total förändring af den nuvarande skolinrättningen: ett sådant företag vore hvarken rådligt eller verkställbart; ty all förändring, om den ej skall antaga karakteren af en förstörande revo!ution, bör ske småningom och uian våldsamt ingripande i den förut bestående ordningen. Derföre bör vid våra skolors reform icke allt på en gång förändras, för att icke alitför mycket stöta emot en ännu oförberedd opinior och derigenom framkalla ett för det helas framgång skadligt motstånd, icke eller bör. den successiva förändringen liktidigt verkställas inom alla läroverken, på det att följderna af ett möjligt, mot all beräkning misslyekadt försök icke måtte drabba dem alla, och sålunda blifva svårare att afbjalpa. Men då jag sålunda gör fullkomlig rättvisa ät den böga styrelsevishet, som, enligt nådiga cirkuläret af den ! 4 Nov. så länge uppskjutit den för framtiden gällande definitiva organisationen af våra allmänna läroverk, atills en mera mogen erfarenhet inom landet kunde vinnas och jemväl en närmare kärnedem om andra länders likartade institutioner inhemtas; kan ) jag likväl ej undertrycka den åsigt, att, då sådan erfarenhet redan vid en eller annan af fäderneslandets skolor blifvit vunnen och tiilika framgången! af de reformer, som genom 4819 års skoll:g i de Preussiska undervisnings-verken blifvit införda, ej: mer kan vara för någon obekant, dessa anlednin-j: gar till en iuera genomgripande reform äfven hos;( oss målte begagnas och Svenska nationen icke för: länge blifva i saknad af de förbättringar, som ill andra länder redan längesedan blifvit vidtagna; och ji! då Kongl. Maj:t sjelf i samma nådiga skrifvelse !l icke anseit alla förbättringar vid elementarläro-( verken böra uppskjutas, utan, så vidt tillgångarne ! f f I r medgifva, genast tillvägabringas, går jag med så mycket större förtröstan, att fästa Riksens församade Ständers uppmärksamhet på både de erfareneter, som inom vårt land blifvit gjorda, semt de lägenheter och brister, som i ofvannämnde fall nu senast eller vid den blifvande definitiva omregleingen böra afhbjelpas. i Den år 4828 i Stockholm egentligen på försök t nrättade Nya Elementarskolan, ej mindre än dens ne år sednare uppkomna så kallade Hillska sko-d an på Barnängen, väckte i början starka tvifvelfi m deras lämplighet och ogillades såsom omogzgnag rukter af blotta nyhetsbegåret. Man liknade dem iu id experimentalfält och beklagade de föräldrars I v betänksamhet, som ditsatte sina söner såsom plan-h or, med hvilka de nya försöken skulle anställas. h ivad här egentligen försöktes, var, jemte olika me-g hoder för undervisning och uppfostran, sammean-la tällningen i en och samma skola af både den klassf iskt lärda och den moderna bildningen. Att för-vi öket icke misslyckades torde vara tillräckligen bett ant, då från begge skolorna utgått fullständigt bil-!k 2d0 ynglingar så väl til universitetet, som till visäl a medborgerliga yrken. Särskildt länder det den i va elementarskolan till utmärkelse, att af de 6!p ller 7 lärjungar, som redan afgått till Akademien, ui ar ingen erhållit mindre än 45 approbatur i stu-st entexeamen, och nägra till och med vunnit utmärkbi a och hedrande rum vid åen i Upsala sednast bållg a magister-promotionen. Denna skola har ockaf erigenom förvärfvat sig ett stadgadt anseende och fo kall utan tvifvel väsendtligt bidraga att inför allmänni a opinionen mer och mer Vederlägga da inkast lä ch undanrödja de hinder, som ännu motstå ele-in rentarläroverkens reorganisation och förbättring. sa Ifvad emeodlart:d mia alamantargknlan likenrm dan