j FU IAR UVLV BHRIUIR ut båd TUTU SIM ket - härad Ba! edet
I het åstadkommit, och som ärnu deri verkligen fin-
Ines qvar, bör visserligen icke förnekas, men man
kan icke eller, utan att vara i hög grad ensidig,
Itillsluta ögonen för dess många brister, halst de!
framställa sig, ju längre de lemnas orörda, i en skä-
rende kontrast mot tidens fordringar.
I Hvad som iallmänhet bör anmärkas mot våra äl-
I dre läroverk, är bristen på enhet och organiskt sam-
manhang så inom elementarläroverken inbördes,
som mellan dess serskilta hufvudafdelningar. Här fin-
nes visserligen, då äfven folkskolorne hinna allmänna-
re spridas, de nödvändiga elementerna för en na-
tionell uppfostran. Men de äro ännu outvecklade,
fragmentariska och förströdda. Apologistskolorna,
hvaraf snart finnes 3:ne: slag, neml. med 2, 5 ja
ända till 6 lärare, aåro till stor del söndrade från
våra högre lärdomsskolor, och der de äro med dem
förbundna, stå ds dock till desamma i intet när-
mare samband. . Ty det gifves ingen naturlig öf-
vergång från det ena slaget af bildningsanstalter
till det andra. Först nyligen åar man varit om-
tänkt, att i en eller annan apologistskola införa en
allmänt förberedanda klass. Från de högre lär-
domsskolorna åter skilja sig gymnasierne genom
olikhet så i anseende till disciplin som till läro-
method Ja, icke ens mellan skolor af samma art
ech samma bestämmelss herrskar på långt när den
nödvändiga enheten. Jag önskar ingen absolut u-
niformitg, der den icke kan eller bör vinnas, utan
allena enhet i betraktande af målet samt öfverens-
stämmelseo i principerne, hvarefter de dertill fast-
ställde medlen skola användas. De nu anbefallta
högre apologistskolorne, från hvilka lärjungar sko-
la afgå direkte till universitetet, huru skola de ej
sätta vederbörande stifistyrelser i bekymmer om
regleringen, då ingenting närmare stadgas om
sättet, huru de förra skola inpassas till öfverens-
stämmelse och sammanhang med vårt nu gällande
skolsystem? Huru gerna såge man sig ej här fö-
rekommen genom ett af vederbörlig auktoritet ut-
färdadt utkast, innehållande en anvisning om pla-
pen för de ef.erhand vidtagna förändringarae. Men
såtom saken nu står, idet staten i det yttre vidhåller
1820 års skollag, men likväl här och der laborerar med
de på andra grunder inrättade elementar- och borgar-
skolorne skall hos underordnade lärare och skol-
myndigheter uppkomma stor osäkerhet om anord-
ningen och planen för hela vårt skolväsende.
Uti alla förbättringsförsök, de må röra statens,
kyrkans eller skolans föråldrade institutioner, må-
ste man veta skilja det dugliga från det odugliga,
dot gagneliga från det rent af skadliga och läta det
förra qvarstå orubbadt, men det sednare på lämp-
ligt sätt försvinna, med vilkor att något verkligen
bättre sättes i stället. Här är likväl icke meningen,
ett i fråga om våra skolverk företaga en dylik sikt-
ning, icke eller är afsigten med denna framställ-
ning att påyrka en brådstörtad och total förändring
af den nuvarande skolinrättningen: ett sådant före-
tag vore hvarken rådligt eller verkställbart; ty all
förändring, om den ej skall antaga karakteren af
en förstörande revo!ution, bör ske småningom och
uian våldsamt ingripande i den förut bestående
ordningen. Derföre bör vid våra skolors reform
icke allt på en gång förändras, för att icke alitför
mycket stöta emot en ännu oförberedd opinior och
derigenom framkalla ett för det helas framgång
skadligt motstånd, icke eller bör. den successiva
förändringen liktidigt verkställas inom alla lärover-
ken, på det att följderna af ett möjligt, mot all be-
räkning misslyekadt försök icke måtte drabba dem
alla, och sålunda blifva svårare att afbjalpa. Men
då jag sålunda gör fullkomlig rättvisa ät den böga
styrelsevishet, som, enligt nådiga cirkuläret af den !
4 Nov. så länge uppskjutit den för framtiden gällan-
de definitiva organisationen af våra allmänna läro-
verk, atills en mera mogen erfarenhet inom landet
kunde vinnas och jemväl en närmare kärnedem om
andra länders likartade institutioner inhemtas; kan )
jag likväl ej undertrycka den åsigt, att, då sådan
erfarenhet redan vid en eller annan af fäderneslan-
dets skolor blifvit vunnen och tiilika framgången!
af de reformer, som genom 4819 års skoll:g i de
Preussiska undervisnings-verken blifvit införda, ej:
mer kan vara för någon obekant, dessa anlednin-j:
gar till en iuera genomgripande reform äfven hos;(
oss målte begagnas och Svenska nationen icke för:
länge blifva i saknad af de förbättringar, som ill
andra länder redan längesedan blifvit vidtagna; och ji!
då Kongl. Maj:t sjelf i samma nådiga skrifvelse !l
icke anseit alla förbättringar vid elementarläro-(
verken böra uppskjutas, utan, så vidt tillgångarne !
f
f
I
r
medgifva, genast tillvägabringas, går jag med så
mycket större förtröstan, att fästa Riksens försam-
ade Ständers uppmärksamhet på både de erfaren-
eter, som inom vårt land blifvit gjorda, semt de
lägenheter och brister, som i ofvannämnde fall nu
senast eller vid den blifvande definitiva omregle-
ingen böra afhbjelpas. i
Den år 4828 i Stockholm egentligen på försök t
nrättade Nya Elementarskolan, ej mindre än dens
ne år sednare uppkomna så kallade Hillska sko-d
an på Barnängen, väckte i början starka tvifvelfi
m deras lämplighet och ogillades såsom omogzgnag
rukter af blotta nyhetsbegåret. Man liknade dem iu
id experimentalfält och beklagade de föräldrars I v
betänksamhet, som ditsatte sina söner såsom plan-h
or, med hvilka de nya försöken skulle anställas. h
ivad här egentligen försöktes, var, jemte olika me-g
hoder för undervisning och uppfostran, sammean-la
tällningen i en och samma skola af både den klas- sf
iskt lärda och den moderna bildningen. Att för-vi
öket icke misslyckades torde vara tillräckligen be- tt
ant, då från begge skolorna utgått fullständigt bil-!k
2d0 ynglingar så väl til universitetet, som till vis- äl
a medborgerliga yrken. Särskildt länder det den i
va elementarskolan till utmärkelse, att af de 6!p
ller 7 lärjungar, som redan afgått till Akademien, ui
ar ingen erhållit mindre än 45 approbatur i stu-st
entexeamen, och nägra till och med vunnit utmärk- bi
a och hedrande rum vid åen i Upsala sednast båll- g
a magister-promotionen. Denna skola har ockaf
erigenom förvärfvat sig ett stadgadt anseende och fo
kall utan tvifvel väsendtligt bidraga att inför allmän- ni
a opinionen mer och mer Vederlägga da inkast lä
ch undanrödja de hinder, som ännu motstå ele-in
rentarläroverkens reorganisation och förbättring. sa
Ifvad emeodlart:d mia alamantargknlan likenrm dan