j AARTA MMS MAR PJ MR BN
Jättheten för en fiende att kunna tillsperra Kodju-
pet. Hvilka följder skulle sådant medföra för Stock-
holms hendel och dess innevånare? — Deremot an-
såg talaren, att med de summor, som användts för
försärkningar i Oxdjupet, sunden Finnhålet och
Stegesund kupnat göras farbara för större fartyg,
och Kodjupet försetts med flerdubbla flottade ked-
jor; och om dessa summor användts för upprens-
ning af Södra Stäket, hade inloppsvägen till Stock-
holm blifvit betydligen förkortad,
I Hr Petre: aJag will först rätta en irring uti
mitt förra yttrande om Grefve Wirsen, som jag
sade hafva blifvit mot sin vilja flyttad ifrån Krigs-
expedititionen till Handels- och Finansexpeditio-
nen. Det var presidentsplatsen i Statskontoret,
hvartill han sålunda transporterades. Då jag sist
hade ordet, glömde jag omnämna en vigtig sak,
i afseende på extra statsregleringen. Vid sista
I Riksdagen var jag, såsom jag förut nämnt, ledamot
på Statsutskottets U:tgifts-afdelning, och fann då
med förundran, att Ordförande tid från tid upp-
skjöt frågan om extra statsregleringen. Jag tog
mig derföre dristigheten, att härom påminna Ord-
föranden; men fick endast evasiva svar. Slutligen
blef frågan, långt efter det betänkandet om ordi-
narie Statsregleringen var expedieradt, företagen
i slutet af Juli månad, då nämligen Ständerne va-
rit tilisammans öfver ett halft år. Nu lärer högt-
ärade Ståndet nogsamt finna, att begreppet extra
statsreglering är ett oting; ty det ligger i sakens
natur, att ny reglering af Statens utgifter vid hvarje
Riksdag måste ega rum. Således bör den ena stats-
utgiften ej betraktas mer permanent än den andra.
Rikets Ständer böra pröfva extra statsregleringen
ur samma synpunkt, som den ordinarie, och Stats-
utskottet sammanföra alla sorters utgifter under
den enda kategorien af ordinarie statsreglering.
Härvid tager jag mig fribeten fästa uppmärk-
samheten derpå, att det skulle lända till ej ringa
fördel och förenkling i förvaltningen, om Ständerne
beslöto, att alla anslag skulle uppföras på sine be-
böriga hufvudtitlar.
ÅA 9:e hufvudtiteln borde upptegas alla anslag,
som ega gemenskap med inre rörelsen och indu-
strien, samt för vattenkommunikationer, i följd
hvaraf Statsutskottet skulle tillstyrka upphörandet
af Storamiraisembeters 3:e efdelnings befattning,
med frågor om vattenkommunikationerna. Uppå
40:e bufvudtitien deremot borda uppföras alla an-
iglag för undervisningsverken och skolor, vare sig
för bandel och navigation eller för landtbruk m. m.
I Då jag förra gången hade ordet, undföll mig äfven,
lvid diskussion öfver 83:e hufvudtitein, den vigtiga
gevärsfabrikationen. I denna fråga, som står i
sammanhang med de ofantliga utgifter till mili-
i tärbehof, som tiilläfventyrs varit mera inbillade än
verkliga, förekommer, att, oaktadt den gamla bus-
hållningen vid Carl Gustafs stad af Rikeis Stänter
I högiigen ogillats, så har dock nu en bed: ut-
i vidgnieg af dervarande faktori egt rum, t bä-
j danefter en ökad förlust terde komma att drabba
Staten. Det är bekant, att det enda ställe, der
förut goda gevär tillverkades för någorlunda bil-
ligt pris, var Husqvarna. Regoringen hade, med
vunnen erfarenhet derifrån, bort föranstalta om en
ökad tillverkning derstädes, raen på den statshus-
hällning, som deita tillgörande inneburit, kar Stän-
dernes önskan naturiigtvis intet inflytande. Jag
vill ej bestrida, att bättre gevär än förr nu till-
verkas, men sannt är också, att kostnaderne för
detta ändamål varit enorma. Bevis på dåliga ge-
vär har man till öfverflöd i da engelska, som äro
qvar från Gustaf IV Adolfs tid och nu endast be-
gagnas till exercisöfningar. Ehuru tillfredsställande
det är, att gevären omsider göras goda och ända-
målsenliga, kan dock icke godkännas, att kostna-
derna uppgå till det orimliga. Om jag härvid
skulle omvämna hvad gevär kostat, torde mån-
gen tro, att uppgiften vore oriktig, så öfverdrifven
hög har tillverkningskostnaden varit. Då man nu
fåstat uppmärksamheten på de öfver all höfva stora
löner och emolumenter, som vissa högre militära
embetsmän åtnjuta, så torde med skäl få väntas,
att Statsutskottet, såsom en följd häraf, föreslår en
inskrärkving både af öfverflödiga militärembeten
och för de qvarblifvarde nedsättning i löner, uti)
den mån, som vid jemförelse med lönerne i den
civila administrationen kan anses billig.
Vid fråga om den frikostighet, som gjort sig gäl-
lande för bögre militära embeton, hvartill uti för-
sta rummet i allmänhet användas medlemmer af
de högsta klasserna i samhället, kan man ej, utan
ep obehaglig känsla, påminna sig, att då det är
fråga om 4 å 8 Rdr pension för en fattig soldat,!
som hurnit till 50 års ålder, skrifves ofta folian-
ier och saken behandlas, såsom vore den af den
meat riksvigtiga beskaffenhet.
Jag vädjar till hvar och en, om det är konungs-
ligt, att så förfara med de ringare i sambället, under
det man på de bögre slösar penningesummor, som
skulle sätta Ständerne i tillfälle, ait aftjelpa mye-
ken fattigdom i landet. Med sorskildt afscenda EN
gardesregementerne och under anhållan, att af-
skrift af Hr Gustafssons motion rå åtfölja remis-
son till Statsutskottet, kan jag ej eller iemna obe-
mäldt, huru sjukvården för garnisonza inom buf-
vudstaden genom dyra byggnader m. m. uppgätt
till de: belopp, att den kan anses årligen utgöra
för hvarje soldat i garnisonen ungefär 40 Rdr Bko.
För öfrigt enser jag vara lämpligt erinra, att,
ehuru garnisonen inom hufvudstaden är bättre or-;
gani d än förr, då nu mera endast anteges väl-.
frejdade personer och ej, såsom förut, samhällets!
afsvum i garnisonen inflickas, det goda ändamå-
let, som dermed åsyftas, likväl icke vinnes, ty, pär
en soldat är väl anställd vid gardet, erhåller ben!
så ringa sflönisg och så obetydlig passevolans, alt!
han ej kan subsistera. Följden häraf blifver den,.
stt soldaterne vid gerdesregemetterne i sllmänhet
förfalla till sederclösket och att de, ehuru de kom- j
mit välfrejdade dit, likväl ofta afgå derifrån helt
annorlunda qvalificerade. Hvad serskildt beträffar
lifgardet will häst, så kan det, ikssom Svea gar-
det, betraktas ur en egen synpunkt, i det afseen-
det, att dervid företrädesvis placeras officerore med
anor.
Men talar om skrå ofta på skämt och med syfi-
ning att smäda Borgareståndet; men jag hemstäl-
etäller. Ota det Srnmaa för Cvarga NHågAt eladlinn.ra