j AARTA MMS MAR PJ MR BN Jättheten för en fiende att kunna tillsperra Kodjupet. Hvilka följder skulle sådant medföra för Stockholms hendel och dess innevånare? — Deremot ansåg talaren, att med de summor, som användts för försärkningar i Oxdjupet, sunden Finnhålet och Stegesund kupnat göras farbara för större fartyg, och Kodjupet försetts med flerdubbla flottade kedjor; och om dessa summor användts för upprensning af Södra Stäket, hade inloppsvägen till Stockholm blifvit betydligen förkortad, I Hr Petre: aJag will först rätta en irring uti mitt förra yttrande om Grefve Wirsen, som jag sade hafva blifvit mot sin vilja flyttad ifrån Krigsexpedititionen till Handelsoch Finansexpeditionen. Det var presidentsplatsen i Statskontoret, hvartill han sålunda transporterades. Då jag sist hade ordet, glömde jag omnämna en vigtig sak, i afseende på extra statsregleringen. Vid sista I Riksdagen var jag, såsom jag förut nämnt, ledamot på Statsutskottets U:tgifts-afdelning, och fann då med förundran, att Ordförande tid från tid uppskjöt frågan om extra statsregleringen. Jag tog mig derföre dristigheten, att härom påminna Ordföranden; men fick endast evasiva svar. Slutligen blef frågan, långt efter det betänkandet om ordinarie Statsregleringen var expedieradt, företagen i slutet af Juli månad, då nämligen Ständerne varit tilisammans öfver ett halft år. Nu lärer högtärade Ståndet nogsamt finna, att begreppet extra statsreglering är ett oting; ty det ligger i sakens natur, att ny reglering af Statens utgifter vid hvarje Riksdag måste ega rum. Således bör den ena statsutgiften ej betraktas mer permanent än den andra. Rikets Ständer böra pröfva extra statsregleringen ur samma synpunkt, som den ordinarie, och Statsutskottet sammanföra alla sorters utgifter under den enda kategorien af ordinarie statsreglering. Härvid tager jag mig fribeten fästa uppmärksamheten derpå, att det skulle lända till ej ringa fördel och förenkling i förvaltningen, om Ständerne beslöto, att alla anslag skulle uppföras på sine beböriga hufvudtitlar. ÅA 9:e hufvudtiteln borde upptegas alla anslag, som ega gemenskap med inre rörelsen och industrien, samt för vattenkommunikationer, i följd hvaraf Statsutskottet skulle tillstyrka upphörandet af Storamiraisembeters 3:e efdelnings befattning, med frågor om vattenkommunikationerna. Uppå 40:e bufvudtitien deremot borda uppföras alla aniglag för undervisningsverken och skolor, vare sig för bandel och navigation eller för landtbruk m. m. I Då jag förra gången hade ordet, undföll mig äfven, lvid diskussion öfver 83:e hufvudtitein, den vigtiga gevärsfabrikationen. I denna fråga, som står i sammanhang med de ofantliga utgifter till milii tärbehof, som tiilläfventyrs varit mera inbillade än verkliga, förekommer, att, oaktadt den gamla bushållningen vid Carl Gustafs stad af Rikeis Stänter I högiigen ogillats, så har dock nu en bed: uti vidgnieg af dervarande faktori egt rum, t bäj danefter en ökad förlust terde komma att drabba Staten. Det är bekant, att det enda ställe, der förut goda gevär tillverkades för någorlunda billigt pris, var Husqvarna. Regoringen hade, med vunnen erfarenhet derifrån, bort föranstalta om en ökad tillverkning derstädes, raen på den statshushällning, som deita tillgörande inneburit, kar Ständernes önskan naturiigtvis intet inflytande. Jag vill ej bestrida, att bättre gevär än förr nu tillverkas, men sannt är också, att kostnaderne för detta ändamål varit enorma. Bevis på dåliga gevär har man till öfverflöd i da engelska, som äro qvar från Gustaf IV Adolfs tid och nu endast begagnas till exercisöfningar. Ehuru tillfredsställande det är, att gevären omsider göras goda och ändamålsenliga, kan dock icke godkännas, att kostnaderna uppgå till det orimliga. Om jag härvid skulle omvämna hvad gevär kostat, torde mången tro, att uppgiften vore oriktig, så öfverdrifven hög har tillverkningskostnaden varit. Då man nu fåstat uppmärksamheten på de öfver all höfva stora löner och emolumenter, som vissa högre militära embetsmän åtnjuta, så torde med skäl få väntas, att Statsutskottet, såsom en följd häraf, föreslår en inskrärkving både af öfverflödiga militärembeten och för de qvarblifvarde nedsättning i löner, uti) den mån, som vid jemförelse med lönerne i den civila administrationen kan anses billig. Vid fråga om den frikostighet, som gjort sig gällande för bögre militära embeton, hvartill uti första rummet i allmänhet användas medlemmer af de högsta klasserna i samhället, kan man ej, utan ep obehaglig känsla, påminna sig, att då det är fråga om 4 å 8 Rdr pension för en fattig soldat,! som hurnit till 50 års ålder, skrifves ofta folianier och saken behandlas, såsom vore den af den meat riksvigtiga beskaffenhet. Jag vädjar till hvar och en, om det är konungsligt, att så förfara med de ringare i sambället, under det man på de bögre slösar penningesummor, som skulle sätta Ständerne i tillfälle, ait aftjelpa myeken fattigdom i landet. Med sorskildt afscenda EN gardesregementerne och under anhållan, att afskrift af Hr Gustafssons motion rå åtfölja remisson till Statsutskottet, kan jag ej eller iemna obemäldt, huru sjukvården för garnisonza inom bufvudstaden genom dyra byggnader m. m. uppgätt till de: belopp, att den kan anses årligen utgöra för hvarje soldat i garnisonen ungefär 40 Rdr Bko. För öfrigt enser jag vara lämpligt erinra, att, ehuru garnisonen inom hufvudstaden är bättre or-; gani d än förr, då nu mera endast anteges väl-. frejdade personer och ej, såsom förut, samhällets! afsvum i garnisonen inflickas, det goda ändamålet, som dermed åsyftas, likväl icke vinnes, ty, pär en soldat är väl anställd vid gardet, erhåller ben! så ringa sflönisg och så obetydlig passevolans, alt! han ej kan subsistera. Följden häraf blifver den,. stt soldaterne vid gerdesregemetterne i sllmänhet förfalla till sederclösket och att de, ehuru de komj mit välfrejdade dit, likväl ofta afgå derifrån helt annorlunda qvalificerade. Hvad serskildt beträffar lifgardet will häst, så kan det, ikssom Svea gardet, betraktas ur en egen synpunkt, i det afseendet, att dervid företrädesvis placeras officerore med anor. Men talar om skrå ofta på skämt och med syfining att smäda Borgareståndet; men jag hemstäletäller. Ota det Srnmaa för Cvarga NHågAt eladlinn.ra