der, och att frågan om förändring blott skulle gälla de följande momenterne. Ef.er denna förklaring af Grefve Anckarsvärd blef hans motion remitterad till Lagutskottet. Grefve Anckarswärds motion att, innan beväpnad trupp användes att med våld stilla uppror, de civila autoriteterna måtte ljudeligen uppläsa en så kallad upprorsakt, föranledde äfven någon diskussion. Grefve Lövenhjelm, Gustaf, instämde fullkomligt i motionärens dåsyfte., AÅtt civila makten requirerar militärens bruk, vore en väsendtlig garanti, hvilken i alla länder anses såsom grundvalen för lagstiftning i afsende på uppror. Ehuru talaren instämde med motionären, reserverade han sig dock flera gånger emot hvad denne yttrat i ingressen till motionen (rörande händelserne vid Stadshuset 48538). Blott i det predikat, han begagnat i afseende på dessa händelser, att han kallat dem bedröfliga, deri instämde Talaren fullkomligt. — Hr Edenhjelm, Gillis, hade aldrig varit närvarande vid något uppror; yrkade liksom motionären, att en så kallad upprorsakt måtte uppläsas, innan militärmakt användes vid dylika tillfällen; men önskade en serskild föreskrift huru förhållas bör, när en retad folkhop gjorde ett så hastigt anfall på militåren, att någon civil autoritet ej hunne tillkallas eller någon upprorslag uppläsas, eller ock anfallet gällde personer, som befunno sig under den beväpnade styrkans skydd. Vid trenne särskilda tillfällen hade Talaren befunnit sig i den belägenhet, att han måst på detta sätt skydda perso: ner, hvilkas lif hotades af en uppretad folkhop; om man vid dessa tillfällen skolat uppläsa någon upprorsakt trenne gånger, innan våld fått användas till de hotades värn, så hade de varit massakrerade allesamman innan man medhunnit första uppläsningen. — Friherre Boye, Ludvig, meddelade den upplysning, att komitten, hvaraf han är ledamot, (tablå-komitten) fått Rog:s befallning att inkomma med förslag till en l2:g om upplopp. Detta vore äfven verkstäldt och förslag redan före riksdagens början insändt till regeringen. Högsta domstolen vore för närvarande sysselsatt med dess pröfning, för att sedermera deröfver afgilva sitt yttrande, och Tal. trodde sig kunna försäkra R. o. Adein, att en Kongl. skrifvelse i detta ämne snart vore att förvänta, hvarföre han föreslog, att Grefve Anckarswärds motion kunde hvila, för att afgöras i ett sammanbang dermed. Ds skruplar general Edenbjelm yttrat, hade genom kommiteåsens förslag blifvit fullkomligt undanröjda, m. m. — Grefve, Lövenhjelm, Gustaf, ville tillägga några ord till bvad hen nyss yttrat. Han glömde då nämna, att han hade sig bekant, att Kongl! Moj:l anbefallt utarbetande af ett förslag till martial-lag. Talaren hade redan för 30 år sedan, vid 1840 års riksdag, framlagt ett fullständigt förslag i detta afseende. Hvad Hr Edenbjelm föreslagit, ansåg Tal. rigtigt. Det vore omöjligt att hafva civil-makt vid hvarje skyltvakt. — Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredr., hade i afseende Ave AVE RÄVAR TN VAVA på de upplysningar, han ämnat gifva, redan blifvit förekommen af Frih. Boye. yttrande i afseende på förslaget till martial-lag, Högsta Domstolens : vore snarligen ait införvänta och en Kongl. skrifvelse i ämnet komme derefter att så skynd. samt som möjligt till R. St. aflåtas. — Grefve Brahe, Magnus, förenade sig med Grefve Anckarsvärd om nödvändigheten af en martial-lag, hvarigenom stadgades, att de civila autoriteterna skulle trenne gånger anmana upproriske olkhopar att åtskiljas, innan våld användes för lugnets återställande. Detta vore en nödig garanti ej blott för medborgare utan äfven för. militären, som nu ofta blefve strängt straffad , ör åtgärder, till hvilka den blifvit tvungen, ch ej ifrån början föranledt. — Friherre von Döbeln, Napoleon, yttrade åtskilligt i ämnet, vilket dock ej kunde i sitt sammanhang, i fall let hade sådant, af referenten uppfattas, i an;eende till det buller, som rådde i salen. Hvad han dock hörde var den reflexion, att om uppoppet vid stadshuset, för 2 år sedan, fått räcka Y timma till, så hade stadshuset varit stornadt och fången befriad. Hvad tankar skuile väl allmänheten fattat om en militär, som vidi; tt dylikt tillfälle stått stilla, utan att göra nåsonting? Talaren afbröts bärunder af Landtnarskaikens klubba, och en erinran om innevållet af 90 Reg. F., som stadgar, att enkilda personers och korporationers förhållande: q j må komma under R, St:s öfverläggningar 9 ch pröfning. Sedan Frih. v. Döbeln derefter mn stund fortsatt sitt anförande, begärde Er Tjerta, Lars, ordet och anmärkte, att det nu ore tredje eller fjerde gången under denna liksdag, som Hr Landtmarskalken citerat 90 Reg. F. vid tillfällen, der den, i talarens anka, alldeles icke kunde tillämpas. Frib. v. Jöbeln hade ej velat draga någon korporations iller enskild persons förhållande under pröf: ing. Att omnämna allmänt kända händelser, C om passerat i Stockholm, måtte ej mera kunna ? örmenas honom, än det varit Hr Edenbjelm ;j jetasvet. att wilrira händelser af dvlik hackaf. I sr. Mn mm REG In