der, och att frågan om förändring blott skul-
le gälla de följande momenterne. Ef.er denna
förklaring af Grefve Anckarsvärd blef hans mo-
tion remitterad till Lagutskottet.
Grefve Anckarswärds motion att, innan be-
väpnad trupp användes att med våld stilla upp-
ror, de civila autoriteterna måtte ljudeligen
uppläsa en så kallad upprorsakt, föranledde äf-
ven någon diskussion. Grefve Lövenhjelm, Gu-
staf, instämde fullkomligt i motionärens dåsyf-
te., AÅtt civila makten requirerar militärens
bruk, vore en väsendtlig garanti, hvilken i alla
länder anses såsom grundvalen för lagstiftning
i afsende på uppror. Ehuru talaren instäm-
de med motionären, reserverade han sig dock
flera gånger emot hvad denne yttrat i ingres-
sen till motionen (rörande händelserne vid
Stadshuset 48538). Blott i det predikat, han
begagnat i afseende på dessa händelser, att han
kallat dem bedröfliga, deri instämde Talaren
fullkomligt. — Hr Edenhjelm, Gillis, hade al-
drig varit närvarande vid något uppror; yrkade
liksom motionären, att en så kallad upprorsakt
måtte uppläsas, innan militärmakt användes vid
dylika tillfällen; men önskade en serskild före-
skrift huru förhållas bör, när en retad folkhop
gjorde ett så hastigt anfall på militåren, att någon
civil autoritet ej hunne tillkallas eller någon
upprorslag uppläsas, eller ock anfallet gällde
personer, som befunno sig under den beväpna-
de styrkans skydd. Vid trenne särskilda till-
fällen hade Talaren befunnit sig i den belägen-
het, att han måst på detta sätt skydda perso:
ner, hvilkas lif hotades af en uppretad folkhop;
om man vid dessa tillfällen skolat uppläsa nå-
gon upprorsakt trenne gånger, innan våld fått
användas till de hotades värn, så hade de va-
rit massakrerade allesamman innan man med-
hunnit första uppläsningen. — Friherre Boye,
Ludvig, meddelade den upplysning, att komitten,
hvaraf han är ledamot, (tablå-komitten) fått
Rog:s befallning att inkomma med förslag till
en l2:g om upplopp. Detta vore äfven verkstäldt
och förslag redan före riksdagens början insändt
till regeringen. Högsta domstolen vore för när-
varande sysselsatt med dess pröfning, för att
sedermera deröfver afgilva sitt yttrande, och
Tal. trodde sig kunna försäkra R. o. Adein, att
en Kongl. skrifvelse i detta ämne snart vore att
förvänta, hvarföre han föreslog, att Grefve Anc-
karswärds motion kunde hvila, för att afgöras
i ett sammanbang dermed. Ds skruplar gene-
ral Edenbjelm yttrat, hade genom kommiteåsens
förslag blifvit fullkomligt undanröjda, m. m. —
Grefve, Lövenhjelm, Gustaf, ville tillägga några
ord till bvad hen nyss yttrat. Han glömde då
nämna, att han hade sig bekant, att Kongl!
Moj:l anbefallt utarbetande af ett förslag till mar-
tial-lag. Talaren hade redan för 30 år sedan,
vid 1840 års riksdag, framlagt ett fullständigt
förslag i detta afseende. Hvad Hr Edenbjelm
föreslagit, ansåg Tal. rigtigt. Det vore omöj-
ligt att hafva civil-makt vid hvarje skyltvakt. —
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredr., hade i afseende
Ave AVE RÄVAR TN VAVA
på de upplysningar, han ämnat gifva, redan blifvit
förekommen af Frih. Boye.
yttrande i afseende på förslaget till martial-lag,
Högsta Domstolens :
vore snarligen ait införvänta och en Kongl.
skrifvelse i ämnet komme derefter att så skynd- .
samt som möjligt till R. St. aflåtas. — Grefve
Brahe, Magnus, förenade sig med Grefve Anc-
karsvärd om nödvändigheten af en martial-lag,
hvarigenom stadgades, att de civila autorite-
terna skulle trenne gånger anmana upproriske
olkhopar att åtskiljas, innan våld användes för
lugnets återställande. Detta vore en nödig ga-
ranti ej blott för medborgare utan äfven för.
militären, som nu ofta blefve strängt straffad ,
ör åtgärder, till hvilka den blifvit tvungen,
ch ej ifrån början föranledt. — Friherre von
Döbeln, Napoleon, yttrade åtskilligt i ämnet,
vilket dock ej kunde i sitt sammanhang, i fall
let hade sådant, af referenten uppfattas, i an-
;eende till det buller, som rådde i salen. Hvad
han dock hörde var den reflexion, att om upp-
oppet vid stadshuset, för 2 år sedan, fått räcka
Y timma till, så hade stadshuset varit stor-
nadt och fången befriad. Hvad tankar skuile
väl allmänheten fattat om en militär, som vidi;
tt dylikt tillfälle stått stilla, utan att göra nå-
sonting? Talaren afbröts bärunder af Landt-
narskaikens klubba, och en erinran om inne-
vållet af 90 Reg. F., som stadgar, att en-
kilda personers och korporationers förhållande: q
j må komma under R, St:s öfverläggningar 9
ch pröfning. Sedan Frih. v. Döbeln derefter
mn stund fortsatt sitt anförande, begärde Er
Tjerta, Lars, ordet och anmärkte, att det nu
ore tredje eller fjerde gången under denna
liksdag, som Hr Landtmarskalken citerat 90
Reg. F. vid tillfällen, der den, i talarens
anka, alldeles icke kunde tillämpas. Frib. v.
Jöbeln hade ej velat draga någon korporations
iller enskild persons förhållande under pröf- :
ing. Att omnämna allmänt kända händelser, C
om passerat i Stockholm, måtte ej mera kunna ?
örmenas honom, än det varit Hr Edenbjelm ;j
jetasvet. att wilrira händelser af dvlik hackaf. I sr.
Mn mm REG In