, 1S1IIT, ALL FUNESS UUVUUVINR VISSA DUSLUtIURa ANSIaRS all-
I männare nytta för vigtiga fosterländska intressen.
Härvid förekommer intet mer öfvervägande, än an-
slag för erhållande af en lika fullständig som till-
förlitlig statistisk beskrifning öfver hela landet.
Det är utan tvifvel i första rummet Regeringens
bristande kännedom af det rike, hvars styrelse
iden fått sig anförtrodd, som vållar, att den anser
I för fronderi och verkan af personligt missnöje
) hvarje representants försök att, utan hinder af ve-
I derbörande Landshöfdingars ofullständiga femårs-
berättelser, sanningsenligt afspegla landets tillvex-
ande fattigdom; men låt regeringen, genom sak-
I förhållandernas statistiska utveckling, komma i till-
.fålle inse och fatta, huru himmelsvidt den hitintills
I felat i sitt omdöme om landets ställning; låt den,
icke blott genom asiffrornes logik, utan genom å-
skådligtgjorda fekta öfvertygas om den bedröfliga
belägenhet, hvari de befinna sig, — dessa mångtu-
sen obesuina i alla landsorter, hvilka oåtsporde,
och utan rättighet att ens klaga, beskattas af de
maktegande för att sedermera fördömas, när de i
den förderfliga spriten dränka sin förtviflan, — och
vi skola icke vidare erfara detta grymma hån, —
denna kalla förbärdelse, — denna frånstötande lik-
nöjdhet — som nu vanligtvis ställes emot repre-
seniantens bemödande att bevaka vanlottade me-
nigheters, de fattiges, de nödlidandes, allt för länge
misstända rätt! Konungens egna offentliga medde-
landen ådagalägga hans rådgifvares vilseförande ;å-
sigter. Exempel må anföras. För 30 år sedann,
säger man, cvar folknummern något öfver 2 millio
ner. Nu öfverstiger den 3 millioner. Alltså en
betydlig tillökning i folkmängd, som måste bevisa
ett sig i landet ökande välstånd. Detta är såle-
des regeringens argumentation, men den, som dju:
pare begrundar verkningarne af folkökningen, måste
inse och medgifra, att de nödvändigt skola vara
välståndets motsats, då, såsom här i landet är för-
hållandet, skatterne i vissa fall äro lika utan skil-
nad till person och näringarnes tillvext icke stätt
i bredd med foik-propagationen. Huru litet är
ef staten gjordt för näringarne, har jemväl Konun-
gen sjelf ådagalagt, då Hans Maj:t nyligen till stän-
derne inberättat, att under närvarande statsskick föga
mer än 5v0,000 Rdr om året eliertillsammans något öf-
ver 45 millioner Rdr blifvitpå denna tid disponerade
till allmänna arbeten. Drager man nu bärifrån
kostnaden för den stora kanalen, som utan tvifvel
bör betraktas isolerad och icke ingå i beräkningen
af statens trettioåra bidrag för öfriga ellmänna ar-
beten i spridda orter, så återstår koappt mer än
den summa af flere millioner Rår, hvilken, under
de sista 30 åren, enligt bvad en ledamot af Rid-
darhusst nyligen der meddelat, ur statskassan ut-
gåt, blott till kö för vissa kavalleri-hästar. Eu
land, der ett så grofi missförbållande är möjligt,
der det tärande elementet tagit en så hotsade öf-
verhand och dear nöäringslifvet, från det allmännas
sida, endast bugnasiwed de smulor, som falla frå I
militär-skråväsendets ymniga bord, ett sådant land;!
der för öfrigt ärlige att jag må så säga, yttre och!
idre skatter, om de beräknas till deras sannuskyl-
diga, ehuru för regeringsmakten antingen obekante.
eiler ock med afsigt förnekade belopp — öfverstiga
hälften af landets rörelse-kapita!l, — må ej vänta
annat än vanmakt — aftynande i stället för fram-
skridande — ytterligheter af det största tänkbara
öfverflöd inom samhällets högsta regioner å enal.
sidan, samt å den andra högsta graden af utmär-
kande privationer och behof, inom de lägsta sam-
hällsklassernas kretsar. i
Efter dessa allmänna bstraktelser, anser jag mig
böra förslagsvis teckna mågra gruvddrag af nionde .
hufvudtiteln, sådan jag motionerar densamma, nem-
ligen:
4:o Den bör, af den försvinnande extra stats-
regleringen, hos sig upptaga alla anslag för all-:
männa arbeten, med hvad mera som kan hänföras)
till föremål för industrien. i
2:0 Den bör, i fråga om förvaltningtbestyr, va-
ra odelbar och således hvad de ärligk dispositie-!
nerna beträffar, endast kunna handläggas af en en-
da ansvarig föredragande — han må heta Statsse-1
kreterare eller Departementschef — hvilken der 1
utionan, äfven i anseende till Statsbidrag för vat-
tenkommunikationer, ege, att handla oafhängig af I
den Storamirals-embetets afdelnisg, som förut !
dermed tagit befattning. C
5:0 Den bör aldrig, under något vilkor, få med- I
dela lån och aldrig utsträcka sine anordningar ut: h
8
Ss
i
öfver den tid, som begränsas af hvarje lagtima
riksdag.
4:0o Den bör i händslse någon del af postmed-
len fortfarande skulle komma att årligen dispone-t
rag, till befrämjande af kommunikationerne inom a
andet, få, till vinnande at samband Och enbet i!
örvaltningen, dessa medel till handbafvande emot- X
Laga. :
5:o Den bör, för att vidga sin verkaingskrets, n
söka! att tillvägabringa upplösning af den, i bög-!d
sta måtto förfelade Landtbruksakademien för hversj
fenders öfverflyttande till niomde hufsudtitelp, Stats-
utskottet tilläfventyrs finner skäl tillstyrka Rikets
Ständer, att hos Kong! Mej:t göra underdånrig S
framställning. Flera tillgångar dessutom att an-!u
norstädes inbespara, för att till nionde titeln öf-p
verflyttas, skulle visserligen mu kunna uppgifvas,).
nen att dermed gå Statsutskottet i förväg; torde).
vara så mycket mer öfverflödigt, som den patrio- !
iska syfinipg, hvarmed Utskottet börjat sin makt- g
påliggande verksamhet, förvissar om Utskottets nit- It
ilskan för att i möjligaste måtto öka sådane Stats-!g
bidrag, som uti sig innebära frö till folkets tref.
vad och välmakt Då jag fåstat Utskottets upp.
märksamhet på behofvet af statistiska beskrifnin-T
sar öfver landet, åligger det mig tilläfventyrs, attF
a
R
föreslå lämpligaste sättet att dem tillvägabringa,
Det enda, jag i detta hänseende kan uppgifra,
är, att tabellkommissionerna synes hafva, med ett
måttligt Statsansl:g, motsvarat sin bestämmelse och
att Statsutskottet således icke saknar anledning att
tillstyrka Rikets Ständer, att efter omständigheter. !b
nas föranledande öka ensleget för bemälde kom-b
mission med vilkor, att kommissionen erhåller den
organisation som fordras, för att på Vidsträcktare
scala än hitintills bearbeta fäderneslandets stati:5?
stik. Af de bidrag samtlige landshöfdingar, i de-je!
vas femåssberättelser, dertill lemnat, äro blott 3:ne
af den utmärkande förtjenst, att de kunna jemtel 7