terna vid ätsxilliga tilliällen röjda myntbrist. Här ofvanstående datum påminner oss, att vii dag skrifve d. 13 Mars. Det är således i dag ett och trettio år, sedan det svenska folket begagnade den makt, som aldrig i sista handen kan fråntagas ea nation, att befria sig från en styrelse, som med goda afsigter, men ett inskränkt förstånd och en oefterrättlig envishet, hade bragt riket till det största äfventyr för dess bestånd. Vi skole nu ej uppdraga någon tafla af hvad untier den sedermera följande tiden passerat, eller undersöka, huru mycket den närvarande tidens system skiljer sig från det, som man då ville : afskoffa. Men en sak bör vid ett sådant tillfälls icke lerhnas obemält, och den är, att svenska folkets öfvertygelse, om den långsamt mögnat, ellar rättare, om den, i afseende på betydelsen af hvad 1809 års statsskick egentligen borde innebära, först småningom vaknat ur en långvarig slummer,) hkväl nu har vaknat och blifvit ense om det mil, som grundlagens stiftare åsyftade; och att detta mil var något-amnat och mera än det bittills uppnådda; att i våra grundlagar, ehuru ofullkomliga de voro, likväl nedlades ett frö till reformer, hvilkas behöflighet då insågos, men hvilka man vill? öfverlemna åt framtiden att verkställa, och att. denna tid nu om någonsin måste vara inne. Hvad är då syftningen af dessa reformer? Att göra Sverige till ett land, hvars styrelse vore kraftfull inom lagen, vanmäktig utom densafoma och underkastad en verklig snsvarighet inför folksts representanter; att genom tillsättningar. af statens embeten efter duglighet och förtjebst; mer icke efter börd och relationer, gjuta iif och säkerhet i statsörganismen; och att ifrån den flärd, ytlighet och statslyx, som under en föregåends period hade börjat att genora sina kostaader utarma och genom sina. exempel demoralisera nationen, samt ifrån det falska bjgkret att spela en politisk roll på verldstertern, som vida öfversteg våra tillgångar, vända. vår håg och våra omsorger på vår inre po litiska uppfostran, på vinnande af förkofran goacom skitternas minskning, genom trefnaden under goda lgar, genom den kraft som hos individen födes af känslan att tillhöra ett sjelfständigt folk, och genom det-alivar och onkethatt sederna, passandöd för nordens barn, för vår tarfliga Men icke otacksamma jord, och för traditionerna från våra fäder. — 41840 års Ständer äro nu tillsammans; många tecken vid Riksdagens början viså, att de uppfettat den sköna, och man kunde nästån säga nya bestämmelsen, att verka för, detta ändamål. En skarp strid hafva de visserligen ännu ait bestå rot ett litet antal med stor inflytelse, som synes hafva svurit a:t förhoppningarne nu, likasom tillförene, skola slutas: med illusioner; men det må dock vara tiDåtet bysa den tankän, att den lagbundna fribetens och folkets sak slutligen skall, genom sin moraliska kraft och med stöd af hela landets Bifall, komma till segern.