terna vid ätsxilliga tilliällen röjda myntbrist.
Här ofvanstående datum påminner oss, att vii
dag skrifve d. 13 Mars. Det är således i dag ett
och trettio år, sedan det svenska folket begagnade
den makt, som aldrig i sista handen kan från-
tagas ea nation, att befria sig från en styrelse,
som med goda afsigter, men ett inskränkt för-
stånd och en oefterrättlig envishet, hade bragt
riket till det största äfventyr för dess bestånd.
Vi skole nu ej uppdraga någon tafla af hvad
untier den sedermera följande tiden passerat,
eller undersöka, huru mycket den närvarande
tidens system skiljer sig från det, som man då
ville : afskoffa. Men en sak bör vid ett sådant
tillfälls icke lerhnas obemält, och den är, att
svenska folkets öfvertygelse, om den långsamt
mögnat, ellar rättare, om den, i afseende på be-
tydelsen af hvad 1809 års statsskick egentligen
borde innebära, först småningom vaknat ur en
långvarig slummer,) hkväl nu har vaknat och
blifvit ense om det mil, som grundlagens
stiftare åsyftade; och att detta mil var nå-
got-amnat och mera än det bittills uppnådda;
att i våra grundlagar, ehuru ofullkomliga
de voro, likväl nedlades ett frö till reformer,
hvilkas behöflighet då insågos, men hvilka man
vill? öfverlemna åt framtiden att verkställa, och
att. denna tid nu om någonsin måste vara in-
ne. Hvad är då syftningen af dessa reformer?
Att göra Sverige till ett land, hvars styrelse
vore kraftfull inom lagen, vanmäktig utom den-
safoma och underkastad en verklig snsvarighet
inför folksts representanter; att genom tillsätt-
ningar. af statens embeten efter duglighet och
förtjebst; mer icke efter börd och relationer,
gjuta iif och säkerhet i statsörganismen; och att
ifrån den flärd, ytlighet och statslyx, som un-
der en föregåends period hade börjat att genora
sina kostaader utarma och genom sina. exem-
pel demoralisera nationen, samt ifrån det falska
bjgkret att spela en politisk roll på verldster-
tern, som vida öfversteg våra tillgångar, vän-
da. vår håg och våra omsorger på vår inre po
litiska uppfostran, på vinnande af förkofran go-
acom skitternas minskning, genom trefnaden un-
der goda lgar, genom den kraft som hos
individen födes af känslan att tillhöra ett sjelf-
ständigt folk, och genom det-alivar och onkethatt
sederna, passandöd för nordens barn, för vår tarfli-
ga Men icke otacksamma jord, och för traditioner-
na från våra fäder. — 41840 års Ständer äro nu till-
sammans; många tecken vid Riksdagens början
viså, att de uppfettat den sköna, och man
kunde nästån säga nya bestämmelsen, att verka
för, detta ändamål. En skarp strid hafva de
visserligen ännu ait bestå rot ett litet antal
med stor inflytelse, som synes hafva svurit a:t
förhoppningarne nu, likasom tillförene, skola
slutas: med illusioner; men det må dock vara
tiDåtet bysa den tankän, att den lagbundna
fribetens och folkets sak slutligen skall, genom
sin moraliska kraft och med stöd af hela lan-
dets Bifall, komma till segern.