rätten, längre sträckt, än hvad jag ofvan medgifvit, endast skall medföra olägenheter och chikaner af mångfaldig beskaffenhet, utan att vara behöflig för eller gagna den inhemska industriep. Så, till exempel, kan det inträffa, att en person, som gör besök uti någon bandelsstad, från åtskilliga af sina bekanta i kemorten emottager kommission till uppköp af varor, som de för sin enskilda räkning behöfva. Den, som fått ett sådant uppdrag, går till handlanden uti hans salubod, köper der och betalar hvad honom blifvit ombedt, och förer sedermera det köpta hem uti sin bonirg. Han har icke egt förmåga bedöma, om det gods, han köpt, varit lofligen eller olofligen infördt, eller ens trott sig behöfva i en sådan undersökning ingå, och han vet med sig sjelf, att han aldrig ens tänkt på, mycket mindre verkställt något lurendrejeri eller tullförsnillning, men, detta oaktadt, kommer en tullbetjent hem i hans boning, annamar, såsom beslagsgods, de inköpta varorna, och då dessa befinnas utgöra mer, än hvad som kan hänföras till innehbafverens eget behof, straffas han såsom lurendrejare. Men icke nog, att sådane och flere andra fall kunna inträffa, då, på grund af den för vidt utsträckta visitationsrätten, en oskyldig fälles; denna visitationsrätt bidrager derförutan i betydlig mån att häfva den vaksamhet och tillintetgöra den verksamhet, som bör ligga uti sjelfva ändamålet med en så organiserad och så talrik tullbetiening, som vår, hvilken nu, då den hvar som heldst uti boningar, med en ganska ringa risk, kan göra visitationer, föredrager detta sätt att efterspana lurendrejeriet, framför det mer besvärliga, att wvid landningsplatser, på vägar och stigar, vaka på lurendrejaren; bvilket sednare bovakningssätt likväl är det, för hvars utförande största delen af vår tull. bevakning tillkommit. Lägger man nu härtill, att de fleste husvisitationer ske efter angifvelser, hvilka, så vidt de skola kunna såsom säkre af visitatoren antagas, måste komma från någon af husfolket hos den, mot hvilken angifvelsen göres, och att således denna undersökningsrätt ovilkorligen måste bidraga, att lossa alla de band af ärlighet och förtroende, som emellan husbonde och tjenare böra finnas, samt att uppfostra förräderiet inom den husliga kretsen; så finnas tillräcklige både moraliska och ekonomiske skäl till den af mig föreslagna inskränkning uti visitationsrätten; och jag boppas således, att denna, af allmänna opinionen högt påkallade förbättring uti tull-lagstiftningen icke längre fördröjes; hemställande jag tillika, att sådan skärpning uti straffet för den tullbetjent, som antingen öfverskrider visitationsrätten, eller utöfvar den mot en oskyldig, måge ega rum, att icke hädanefter, som hittills, tulltjensterne må blifva ett medel till befrämjande af våld och kitsligheter. I samma syftning som Sone Persson, talade Zetterberg från Stockholms län och Kiklblom från Södermanland. Strindlund: Det är icke första gången jag hört, såsom motiv för busvisitationers uppbörande, upprepas, att tjenstehjon och barn kunna varda frestade att angifva husbönder och föräldrar, och att helgden af dylika förbållanden således försvunne; men jag vill deremot endast invända, att den, som ej begår brott, framkallar icke dylika angifvelser, och der de finnas, är det lagbrytaren, som har dem på sitt samvete. Ben af Sone Persson gjorda jemförelse emellan England och Sverige förändrar icke min åsigt och är dessutom olämplig. Förtållanderne äro apnotlunda der än här. Vi behöfva upphjelpa våra fabriker och enskilda industriföretag; men någon uppråuntran äger härutinnan ej rum, så länge smugglerispekulationer lyckas. Husvisitation är ett verksamt medel emot dessa, och derföre utgör den också en nagel i ögat på alla tullförsnillare. Sone Persson har yttrat, avt allmänna opinionen ogillar busvisitationer. Jag tror, att denna opinion icke uttryckes af andra, än lurendrejare och deras medhåltare. Per Hansson från Wermland förenade sig med motionären. Hans Jansson från Elfstorgs län: cJag har med uppmärksamhet afbört diskussionen, och finner skäl varda anförde å ömse sidor för och emot husvisitationers bibebållande. Ingen skulle heldre än jag önska, att husfriden, det dyrbaraste skydd en medborgare äger, alltid finge vara ostörd. Men med våra nuvarande tullförfattningar kan denna visitaticn, så förhatlig den än är, icke borttagas; hvilket visat sig i Ystad, Götheborg och på flere ställen. Deremot böra dessa författningar ändras till likstämmighet med tidens fordringar; industriens rätta förkofrån och fäderneslandets senna fördel, hvilken snarare befordras genom en medelmåttig än en obillig tull. Derigenom skulle försvinna både lurendrejerier, husvisitationer och andra chikaner, hvar il tullagarne gifva en så rik anledning.) Diskussionen förklarsdes slutad, och motioren remitterades till BevillningsUtskottet. or RA RÅ