holm den 22 Februari 4840.n
i
)
STOCKHOLM den 9 Mars.
Oma någon tilläfventyrs roar sig att antekna
meteorolegiska observationer i Riksdagens Alma-
nak, så kan han för sistlidne Lördag utan be-
tänklighet skrifva ordet nederbörd. Det var då
sista dagen för Representanterne, att få väcka
nya förslag. Vissheten härom föranledde ett
verkligt skyfall och en öfversvämning af Riks-
ståndens bord, om hvilken man blott må ön-
ska, att den vid sitt småningom undansjunkande
genom Utskottens afledningar, må, likt Nilflo-
dens öfver Egzypti land, efterlemna fruktbarhet
och grönska.
Uti alla Stånden lästes nästan endast nya
motioner. Sammanräknade antalet deraf för
Riksdagen lärer nu uppgå till något öfver 4,300,
af hvilka i Lördags inlemnades ensamt bos Bon-
deståndet omkring 200 och hos Adeln 473. Att
i denna tidning gifva fullständig reda för alla des-
sas innehåll med åtföljande motiveringar, ensamt
skulle gifva oss nog att göra tills framåt Midsom-
maren. En fullständig förteckning på rubri-
kerna är likväl hvad läsaren äger rätt begära,
men älven af denna äro vi för dagen ej i stånd
att inrymma mer än Ridlerskapets och Adelns
bordlista.
En anmärkning som blifvit gjord vid åhö-
rande af alla dessa riksdagsmotioner är, att åt-
skillige deribland ej vittna fördelaktigt om för-
fattarnes praktiska insigter och begrepp om
möjligheterna, ja några om en fullkomlig obe-
kantskap med de första grunderna af hvad sty-
relse och lagstiftning egentligen betyder, och
det ledsammaste är, att man finner många så-
dana just från embetsmännen. Men om ock en
tredjedel tillhör overkställbarhetens eller orim-
hghetens kathegöri, ja, skärom till och med
bort hälften, så återstår likväl ännu ett enormt
antal, som angå af behofvet verkligen påkalla-
de reformer, och roånga deribland af den al:
drastörsta! vigt. Det är under denna synpunkt,
som vi ej kunna instämma i den tanken att
motioneringsrätten borde inskränkas; det gifves
åtminstone ett tillfälle för folket, att genom
sina ombud få sina petitioner fram i dagsijuset,
och en Regering, som, utan att på något sätt
gå bröstgänges tillväga mot det bestående, ville
verksamma förbättringar, kunde alltid bland
dessa förslager finna den wåktigaste väckelse
till sådana af den mest välgörande verkan, i
alla grenar af riksstyrelsen och lagstifiningen.
Bland de anföranden, som vid uppläsningen
syntes ådraga sig uppmärksamhet, hinne vi för
öfrigt nu endast påpeka nigra iå de mest mar-
kanta; såsom: tvänne bos Adela och ett hos
Borgareståndet, angående skattemedleas ingåen
de till Riksgäldskontoret; tvänne, angående
upphäfvande af den grundlagsstridigt tillkomns
och med så ohyggliga påföljder tillärspade 18492
års författning om straff för all slags gemen-
skap med f. d. Kongl. familjen; en om revi-
sion af polisförfattningarne; en om ändring af
preskriptivnstiden för fordringar å borgade va-
ror; en om Krigsakademiens förändring till ett
polytechniskt institut; en om förändrad regie
ring af konsulsplatserna och konsuladafgifternas
upphörande; flere om undervisningsanstalter
och realskolor m. m. Den fruktbaraste motiv-
nären var Hr Munck af Rosenscböld, som hade
18 å 20 mo!tioner, innefattande blotta rubri-
ker, hvilka framdeles skulla utvecklas. I nå-
gra tyckte man sig spåra motionärens Hr fa-
ders, Professor David Munck af Rosenschölds i
Quistofta, patriotiska originalitet, och i en
föreslog motionären, att Ständerne skulle be
gära Assessor Crusenstolpes utsläppande, hvil-
ket föranledde en admonition af Landtmarskal-
kens klubba, o. s. v. Vi skole efterhaxd bjuda
till alt sätta läsaren litet närmare i bredd med
åtminstone det vigtigaete 2f tt detta.
——N
Beslutet om Hufvuds:aiens KåmnersRätters