holm den 22 Februari 4840.n i ) STOCKHOLM den 9 Mars. Oma någon tilläfventyrs roar sig att antekna meteorolegiska observationer i Riksdagens Almanak, så kan han för sistlidne Lördag utan be tänklighet skrifva ordet nederbörd. Det var då sista dagen för Representanterne, att få väcka nya förslag. Vissheten härom föranledde ett verkligt skyfall och en öfversvämning af Riksståndens bord, om hvilken man blott må önska, att den vid sitt småningom undansjunkande genom Utskottens afledningar, må, likt Nilflodens öfver Egzypti land, efterlemna fruktbarhet och grönska. Uti alla Stånden lästes nästan endast nya motioner. Sammanräknade antalet deraf för Riksdagen lärer nu uppgå till något öfver 4,300, af hvilka i Lördags inlemnades ensamt bos Bondeståndet omkring 200 och hos Adeln 473. Att i denna tidning gifva fullständig reda för alla dessas innehåll med åtföljande motiveringar, ensamt skulle gifva oss nog att göra tills framåt Midsommaren. En fullständig förteckning på rubrikerna är likväl hvad läsaren äger rätt begära, men älven af denna äro vi för dagen ej i stånd att inrymma mer än Ridlerskapets och Adelns bordlista. En anmärkning som blifvit gjord vid åhörande af alla dessa riksdagsmotioner är, att åtskillige deribland ej vittna fördelaktigt om författarnes praktiska insigter och begrepp om möjligheterna, ja några om en fullkomlig obekantskap med de första grunderna af hvad styrelse och lagstiftning egentligen betyder, och det ledsammaste är, att man finner många sådana just från embetsmännen. Men om ock en tredjedel tillhör overkställbarhetens eller orimhghetens kathegöri, ja, skärom till och med bort hälften, så återstår likväl ännu ett enormt antal, som angå af behofvet verkligen påkallade reformer, och roånga deribland af den al: drastörsta! vigt. Det är under denna synpunkt, som vi ej kunna instämma i den tanken att motioneringsrätten borde inskränkas; det gifves åtminstone ett tillfälle för folket, att genom sina ombud få sina petitioner fram i dagsijuset, och en Regering, som, utan att på något sätt gå bröstgänges tillväga mot det bestående, ville verksamma förbättringar, kunde alltid bland dessa förslager finna den wåktigaste väckelse till sådana af den mest välgörande verkan, i alla grenar af riksstyrelsen och lagstifiningen. Bland de anföranden, som vid uppläsningen syntes ådraga sig uppmärksamhet, hinne vi för öfrigt nu endast påpeka nigra iå de mest markanta; såsom: tvänne bos Adela och ett hos Borgareståndet, angående skattemedleas ingåen de till Riksgäldskontoret; tvänne, angående upphäfvande af den grundlagsstridigt tillkomns och med så ohyggliga påföljder tillärspade 18492 års författning om straff för all slags gemenskap med f. d. Kongl. familjen; en om revision af polisförfattningarne; en om ändring af preskriptivnstiden för fordringar å borgade varor; en om Krigsakademiens förändring till ett polytechniskt institut; en om förändrad regie ring af konsulsplatserna och konsuladafgifternas upphörande; flere om undervisningsanstalter och realskolor m. m. Den fruktbaraste motivnären var Hr Munck af Rosenscböld, som hade 18 å 20 mo!tioner, innefattande blotta rubriker, hvilka framdeles skulla utvecklas. I några tyckte man sig spåra motionärens Hr faders, Professor David Munck af Rosenschölds i Quistofta, patriotiska originalitet, och i en föreslog motionären, att Ständerne skulle be gära Assessor Crusenstolpes utsläppande, hvilket föranledde en admonition af Landtmarskalkens klubba, o. s. v. Vi skole efterhaxd bjuda till alt sätta läsaren litet närmare i bredd med åtminstone det vigtigaete 2f tt detta. ——N Beslutet om Hufvuds:aiens KåmnersRätters