NV VD Bf DO flere anmärkningar emot Konungens rådgifvar än vid någon föregående riksdag, och ena rådgi! vare blef ställd under riksrätt. Talaren had redan 4817 antydt, att dylika adresser voro o lämpliga. On en adress uttryckte gillande oci belåtenhet med styrelseåtgärderne, så hade Stän derpa derigenom i förväg betagit sig rätt ti granskning af rådgifvarnes handlingssätt, i mot satt fall kunde det hända, att om klander elle ogillande uttrycktes, resultatet af Konst. Utekot tets granskning af Statsråds protokollen ledd till eit alldeles olika resultat. Dylika adresse syntes talaren icke medföra någon nytta. Hai afstyrkte derföre bifall till adressförslaget. — Greftve Frölich, David, kunde ej gå in på Fri herre Cederströms grundlags-tolkning att, för de frågan blifvit behandlad i Konstitutions-Utfkot tet, adressen också nödvändigt måste remittera till Utskott, innan Ridd. och Adeln deröfve kuade ingå i någon öfverläggning. Trodde at Ståndet kunde och borde säga att adressen ej vo re lämplig. I den delen förenade sig Grefven hel och hållet med Friberre Boye. Han hade dock ej, likhet med den sistnämnde talaren, kunnat iadress förslaget upptäcka något förnärmande för Ko nungen. Han kunde ej felicitera Friherre Boye snarare beklagade han honom, att han inledt den na fråga. Bad slutligen Ståndet ej låta förled. sig af Friherre Cederströms grundlagstolknirg. — Hr. von Heyne fann olämpligt, att Ridderskape: och Adeln förenade sig med Bondeståndet. Ansåf ej ordalageno i adressen olämpliga; deri funnos vä saker, som kunde kallas klander, om de hade ståt enstaka, men ej, då de stedo der såsom motive försde förbättringar, adressen åsyftade. Här hade blifvit anmärkt, att adressförslagets författare i et: sedpare anförande haft förnärmande uttryck, och Talaren instämde i denna enmärkning. Det hade dock varit öfverflödigt sf Friherre Boye, att apo. strofera nämnde motionär. Öaskade att Motionärer ville antaga såsom regel: lugn och allvar. — Grefve Horn tackade Grefve Frölich för hans yttrande och instämde med honom deri, stt den stora principen, som uttryckes genom en adress till svar på ett trontal, ej är fullt tillämplig på en fyrdelad representation. Om förslag härom bos oss väckas och bifallas i ett Stånd, så är det dock föga hopp att de gå igenom i alla. På denna grund bestred Taiaren, att det if-ågavaranda förslaget till adress kunde antagas oeförändradt. Det kunde ej förmenas ett Siånd, att besluta en adress och frambära den det beslurar; sådant vore Ståndets ensak. Intet annat Siånd hade rätt att deröfver yttra sig ogillande. Erkände uppriktigt, att han fann ett och annat utiryck och uppgift i adressförslaget, som hindrade bonom antaga det, men Ståndet hade altid den utväg, att, för sin del, låta uppsätta en annan adress, så vida det fann skäl att besiuta en dylik, bvilkxet Talarea ej, för sin del, ville bedöma. Han ansåg ej Ridderskapet och Adeln kunna eller böra med ogillande nedlägga der från Bondeståndet kommunicerade förslag, och yrkade, att ej något beslut måtte fattas, som kunde förnärma det Hedervärda Bondeståndet. En Talare hade bestridt adressförslagens lämplighet i allmänhet och talat om Represeutationen såsom en vexelundearvisningsskola. Man måste väl antaga, att våra Representanter ej komma hit så okunniga om ställningen i landet, så obekanta med folkets röst, att de behöfva kallas en vexelundervisningsskola. Detta vere, i Talarens tanka, en alltför låg åsigt af vår Representations ståndpunkt. Om Ridderskapet och Adelno skulle besluta, att lägga Bondeståodets inbjudning till handiingarne, så ansåg han det ej böra ske dorföre, att den ansågs såsom en allmän fråga. — Friherre Cederström, Jacob, upprepade åter sitt yrkande, stt Ståndet måtte anse sig af grundlagen hindradt upptaga denna fråga, såsom ännu ej behandlad af Uiskot:. Biafsked af Stånd, hvilka värit lagliga eniigt 4720 års regeringsform, hade upphört ati vara det, efier antegande af 4809 års konstitution. — Friherre von Döbeln, Napoleon, ätgaf härefter ett muatlig ywurande, hvilket Ref. blott ganska ofullkomligt förmådde uppfatta, i anseende till det buller och den munterhet, som icke sällan gjorde, att Friherrens ord ej hörde:. Han började med att förklara, att han visste helt och hållet hvaraf en pärskammeare bestod. Han kände äfven huru en deputerodekammare tillkomme. Kände äfven fullkomligt ministrarnes ansvarighet. Kände fullkomligt betydelsen af veto. Sedan 20 å 25 år vore Friberren hemma i teorien för det Eonstitutionella statsskicket. I början bade han troflt, at! folk och furste ingått kontrakt; men nu gjorde han det ej mera. Konungens makt stod öfver folkets, emedan hans erfarenhet siadgat, att en skenBar styrka iåg hos folket. Hvar vore folket battre skyddadt, än under skyddet af en mäktig adel? E:t krigareoch ett adelstånd, religionslärare och borgare kunde alltför väl ligga till grund för n samhbällsinstitution, sådan, som den norska och franska. Talaren hade mycket sysselsatt sig med teorier. Håndelsen hade kastat honom in i en stor mation, efter dyningen af en politisk storm. Börden representerade bos oss för en klass af öfvor 2 millioner menniskor. Adeln borde derföreintressera sig för Bondeståndet. Såvida tiden ej anses så långt framskriden, att en adress till svar på troptalet numera kommer för sent, tillstyrkte Taferen, att Ridderskapet och Adeln måtte bifalles adressförslaget. — Friherre Boye, Ludvig: De händer någon gång vid våra öfverläggningar, at man hörer galst, att man uppfattar galet, och följ gen deraf blir missförstånd. Raka motsatsen a hvad han gjort, bade Grefve Frölich yttrat att har sagt. Frihersen bade ej sagt, att något olämplig! fanns i adressförslaget. Kunde ej heller vidkännas att hafva apostroferat någon. Talaren gäfve al hyllning ät Hr von Heynes yttrande oi lugn och ordning: de voro båda dygder, som förtjente aktning. En ahnan dygd vore, at ej låta skrämma sig. — Grefve Löwenhjelm, Gustaf, uppstod allemast, för Ått lägga några ord till kontroversen om Öl dök. un Jas ltt lat Att Vigra NrANnACftfinan Manna