Se I RIO Hr Christiersson fästade Hr VWedbergs uppmärksamhet derpå, att 24 sk. vore mera än 8, och att för 24 sk. å landet erhölles vida mera lifsmedel än i städerne. Ville ej bestrida att belägenheten vore svår på många ställen, men sådant hindrade ej att man på det ställe, der nöden vore stor, afhjelpte densamma. . Hr Christierssons motion remitterades till StatsUtskottet. Några motiouer remitterades härefter till vederbörlige Utskott, hvarefter föredrogs Hr Rydins den 19 dennes bordlagde motion om ökadt anslag för Landtbruksinstitutet vid Degeberg. Hr de Marå instämde i motionen, och tillade, att ett räntefritt lån på 10 års tid måtte Institutet beviljas till belopp af 10,000 Rdr, för uppförande af åtskillige, för Institutets utvidgning behöflige byggnader. Hr Wijk understödde äfven motionen, och önskade, att Hr Rydin hade fullständigare utvecklat och visat hvad Institutet uträttat. Ansåg sådant nödvändigt, på det StatsUtskottet måtte fullständigt kunna pröfva frågan. Hr Christiersson talade för bifall. Hr Rydin tillkännagaf, att han hade sig bekant, icke alleuast att en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion i ämnet, innefattande alla nödige upplysningar, utan ock att en utförlig framställning om lnvstitutet snart från trycket utkomme, och då blefve till Ståndets ledamöter utdelad. Några korta upplysningar meddelades ock nu. Hr Wern ansåg för en heder att få räknas bland dem, som tillstyrkte motionen. Det skulle vara hans högsta bemödande att understödja folkskolors inrättande, och följaktligen äfven i främsta rummet nodervisningsanstalter rörande jordbruket. Nästan alla bildningsanstalter hade afsett embetsmäns danande, och med undantag sf Fahlu Bergskola och Institutet på Degeberg funnos inga undervisningsanstalter för näringarne. — Statens mellankomst för inrättandet af en utvidgad undervisning vid Degeberg kunde ej fås för bättre pris än det föreslagna, hvarföre motionen borde vinna bifall. Hr Kjellberg förenade sig med Hr Wern. Såsom granne med Degeberg, kunde Hr Kjellberg bäst intyga Institutets ändamålsenlighet och nytta. Hr Lewin önskade motionen all framgång Hr Petre hade egen erfarenhet om Institutets nytta, Det förtjente allt loford. Talaren ville, dock utan att väcka egenkärlek hos Rikets Ständer, erinra, att Institutet vore skapadt af dem, och att anslaget till Degeberg vore det enda direkta anslag på 9:de hufvudtiteln, som eljest disponerades af Regeringen. Kunde ej förbigå tillfället att nämna, det nu tiden vore inne att Landtbruksakademiens fonder fördelades på flere dylika Instituter. För sin del hade talaren alltidansett denna Akademi såsom en politisk stiftelse, endast beräknad att fira stiftarens minne; och då den höge stiftaren nu är död, och Akademien ingalunda motsvarat förhoppningarne, samt den ej eller, efter förre direktörens bortgång, visat någon förbättring, hoppades talaren att StatsUtskottet ville begagna sin rätt att beträda önskningarnes område, och föreslå Ständerne att hos Kongl. Maj:t anhålla om tillstånd att få på ändamålsenligare sätt använda Landtbruksakademiens fonder. — Motionen remitterades till StatsUtskottet. Något vidare af vigt föreföll ej. Motion, ingifven den 19 Februari. Bland föreskrifter, som saknas, och påkalla åtgärd af Stats-Utskottet, märkas följande: 4:o Huru förhållas skall med pensioner för ledamöter af Högsta Domstolen, hvilka, näst före Opinionsnämndens sammanträde under påstående Riks-. dag, hos Kongl. Mej:t begära och erhålla afsked, men sedermera vid skeende omröstning bland Rikets Ständers deputerade, fällas och sålunda be traktas skyldige, att från ledamotskap i Domstolen afträda. 92:o Huru de Regeringsledamöter skola pensioneras, hvilka under påstående Riksdag af Kongl. Mej:t hugnas med afsked och derefter, på grund af Konstitutions-Utskottets granskning af Statsrådets protokoller, af Rikets Ständer anses hafva förvaltat rådgifvarekallet på ett sätt, som berättigar Ständerna, att hos Kongl. Maj:t anmäla dem till entledigande ur Statsrådet, i öfverensstämmelse med regeringsformens 107 . 3:o Huruvida de Statsråd, Statssekre!erare eller andra föredragande, som efter att hafva, till följd af grundlagsförändring, (hos Konupg och Ständer behörigen resolverad) blifvit från Konseljen uteslutne, kunna, derest de derefter skulle af Rikets Ständer anses förvunne, att hos Konungen anmälas, enligt 107 Reg. F., vara berättigade att bibehållas vid större eller mindre delar af innehafde löner och emolumenter. Öfver dessa allmänna frågor, som möjligtvis skulle tunna inträffe, men icke förut blifvit i betraktande tagne, anhåller jag att få inhämta Stats-Utskottets utlåtande. Stockholm i Februari 4840. T. Petrå. Bondeståndet. Plenum den 49 Februari, e. m. Någon anmärkningsvärd diskussion förekom icke i detta plenum. Följande motioner väcktes: i 460:0) Af J. F. Dahllöf från Elfsbores län: om bränvinsbränningen. Till denna motion torde vi framgent återkomma. — 461:0) Af densamme: ett nya lagförslaget måtte i sin helhet öfverlemnas till Ständernas pPröfning, raed det alldrasnaraste, under innevarande riksdag. 462 0) Af Pehr Jönsson tr. Skåne: att Skånska kyrkornas behäållna tionde icke må, såsom hittills, försäl(as på offentlig auktion i mindre partier, utan tiondegifvarne bädanefter äga rättighet att lösa samma tionde efter markegårg, med 46 sk. bko förhöjning för tunna råg och korn samt 42 sk. bko förhöjving för tunna hafre. I denna motion instämde Måns Jössesson samt Niklas Jönsson, begge från Skåne. 463:0) Al Anders Larsson fr. Westerås län: om ändring i föreskrifterna för utarrendering af Kronans hemman och lägenheter. 464:00 Af Håkan Nilsson fr. Skåne: att afgiften ten Wadstena EKrigsmanshkuteksn momsen vd Br