ningsutskoilet, och Hr Lagergrens Dordlades. Härefier uppläste Hrr Helleday, Fridstedt, Westman, Engström, Bagge, Wern, Hallström och Gerzelius åtskilliga motioner, som dels remitterades, dels bordlades. Borgareståndets Plenum den 22 Februari e. m. Art xgos, efter otering, 6 extra Kaneellister. Sedermera förekom Hr Christiersons, i sista plenum bordlagde motion, angående ökadt anslag af almänna medel till fattigvården i Carlskrona, hvarvil Hr Halling begärde ordet, och uti ett skriftligt anförande yrkade, att Malmö stad till fattigvården derstädes måtte erhålla ett årligt statsanslag af minst 3000 Rdr B:ko. Hr Wijk tyckte det vara obilligt, att de som ntgjorde landets försvar, skulle vara enskilda städer till last. Vår armee vore fördeld på vissa lokaler; och det inträffade ofta, att manskapet gifte sig, kvaraf händer att vid bortkommenderingar de lemnade efter sig hustru och barn, hvilka kommo att ligga den enskilda kommunen till last. Anmärkning i detta afseende hade vid flere riksdagar blifvit gjord af Götheborgs Riksdagsmän, men utan påföljd. Götheborg vore mera än andra orter tryckt i detta hänseende, och dess fattigvård betungad med underhåll för 4 å 500 personer, hvilka alla tillhört garnisonen. Carlskrona, som af staten redan erhållit bidrag, vore således lyckligare än andra städer, hvilka ingenting fått; men Er Wijk ville icke derföre bestrida, att ju Carlskrona ganska väl behöfde hvad det begärt. Slutligen yttrade Hr Wijk, att han önskade att Utskottet, vid bebandlingen af Hr Christiersons motion, ville lika behjerta alla de orter, som voro i enahanda förbållande till Carlskrona, och att underhåll för de fattige, som tillfördes ett samhälle genom garnisonerne, måtte drabba staten och ej de enskilde kommunerne. : Hr Christierson, som hört de begge sista talarne vitsorda grunderne för hans motion, ville reciprokt medgifva desamma för deras satser, och skulle gerna se, att den öfverklagade olägenheten blefve jemnt fördelad. Carlskrona, som utgm flottans personal, hade 4 å 5000 innevånare, måste, utom statens bidrag, sammanskjuta 3 å 10,090 Rdr till fattigvården. I sednare åren hade utgifterne väl blifvit nedsatte från 15, till 11,000 Rdr, men då vore ej beräknad hyran för en lokal, som säkert kunde uppskattas till 16,000 Rdr kapital. Sannt vore, att fattigvården fått donationer af enskilda, till belopp af 9,000 Rdr, men dessa måste åtgå för soldateskens mindre lyckligt lottade barn; och om staden för sipå fattiga fått behålla dessa donationer, skulle de, med tillägg af de 39.000 Rdr, som genom Tunellska testamentet erhållas, varit tillräckliga för stadens egne fattige, och Carlskrona ej behöfde hemsöka staten med begäran om anslag. Carlskrona vore, efter talarens öfvertygeise, den stad, som i främsta rummet behöfde hjelp. Hr Åkesson ville att Ystad äfven borde ih gkommas med understöd för de fattizes underhåll. Hr Helleday ansåg Hr Hallings yttrande såsom en ny motion, och begärde den på bordet. Hr Bagqe skulle gerna se om Statsutskottet kunde tillstyrka och Rikets Ständer sedan bevilja anslag till fattigvården i garnisonsorterne. För sin del trodde dock talaren, att dessa Ständers fattigvård erhölle ej obetydlige bidrag af garnisonsbefälet, och att garnisonerne ej vore en så stor olägenhet, emedan genom desamma i orten penningar sattes i omlopp. Ville ej bestrida Carlskronas behof af bidrag, men trodde att Hr Christiersons målning vore för skarp. Hr Christierson ansåg ej behöfliet att vederlägga Fr Bagge, och erinrade om innehållet af motionen, der han ej framställt något rosenrödt, utan endast framställt det verkliga behofvet. Ur Petrg bade ej ärnat yttra sig förr än motio nen återkommit från Statsutskottet, men då andra talare uppträdt, hvilkas anföranden synts leda derhän, att man slutligen skulle begära understöd för alla de orter, der någon del af den stora armåe funnes förlagd, hade Hr P. begärt ordet. Hvad som yttrats visade, att städernas innevånare ej hade kännedom af fattigvården på landet. Hr P. ville nu endast anmärka, att Hr Christiersons motion ej vunnit på sammanblandningen med de öfriga framställningarna till förmån för Malmö och Götheborg Nåzon sådan sammanblandning behöfdes ej heller, emedan hvad Carlskrona beträffade, principen, i afseende på statens deltagande i fattigvården derstädes, redan vore erkänd, hvilket cj vore förhållandet på de andra orterne. Hr Halling förklarade, att hans auförande vore att anse såsom en ny motion, föranledd af Hr Chri stiersons begäran ej allenast om fortfarande, utan tillökadt statsanslag till fattigvården i Carlskrona. ir Wedberg understödde ej motionen: trodde att der regemerten ligga i garnison, sattes mycket penningar i omlopp, och invånarne hade deraf så stor förljenst, att de, kunde bära fattigvården. Talaren hade hört många sådane orter vara väl belåtne med garnison, och att i garnisonsstäderne i allmänhet uppstå!lt mera välstånd, än i de andra städerne, kvilket vore en följd af den ökade rörelsen. Skulle, såsom ledamot i Stats-Utskotten, der närmare redogöra för de många skälen att ej bifalia motionen. Hr Christicersson befarade ej, att Fr Wedberg I skulle i St. Utsk. kunna vederlägga grunderne för motionen. I Carlskrona funnes sjö-artilleri-regementet, en värfvad trupp, der manskapet sällan tjente mer än 3 år, och många voro gifta, med 4 å 5 barn, bvilkas inflyttning ej Vore tillåtet att hindra. Ga-j set vore ej tillräckligt för uppehället, och fattigvården måste, efter några år, taga hustrun och barnen. Man borde tänka sig 800 sådane möjligheter, innan man påstode, att någon fördel af fgarnsionen kunde! ; Härvid bör likväl erinras, att just der Methuenska traktaten, som lade Portugal i Englands bänder, alldeles icke utgick från grundsatsen af! allmän handelsfrihet, utan tvertom innefattado en öfverenskommelser, hvarigenom England förband sig, såsom det hette, att blifva afnämare af allt Portugals vin, och deremot. med uteslutande af andra nationer, skulle förse Portugal med manufakturvaror. Det var således tydligt, att detta i sjelfva verket var ett prohibitifs7