t gissa, då vi tänke på upp bättre skickets svurne fien fivilken förmodligen. ickt uset, hvårken genom at Vattigvårdsfrågan komm till ständerna, utan att, -isom vederbort, var försadd med en kongl. projvosition, och lika li tet förvillat den stadgade opritionen on, 95 8e nom förslaget om Folkskolornay en i si Sj! ganska god sak, men som säkert ännu le? nere, förkättrad och förföljd, om den icke i ha fått nåden att upptagas, för att tjena till förkläde. Om vi tänka efter hvem det var, som egentligen förskaffade Tegner biskopsförslag i stiftet, och dymedelst gjorde henom till biskop, så fingå vi väl gåtan, hvarföre en frejdad man , funnit sig af tecksamhet föranlåten, att söka genom sin hand och sitt namn medverka till arbetet för mörkret; Man hoppades, att nu som förr fraser och namn skulle uträtta något. Man tänkte: komma kring land och rike ett par herdabref af Tegner, som predika vår sak, så de ej vårå svårt -e! lysningens och dev de i vårt land, och ? fört mången bakom 1) låta hela den vigtiga måste hon segra. Mah insåg ej, att Tegners stora rykte icke hvilade så mycket på namnet Tegnör, som på den vackra ide, för hvilken han en gång skref; och att det var hom ensam, som stödde honom. Sammå stund han öfyergaf det bättre i verlden, föll han; öth han kunde således sedan icke stödja någonting, minst mörkret. : Skall Tegner resa sig? Skall han kästa a de bojer, hvari hans genius förer Honom? Vi veta det icke. Den glädje ban härigenora skul le öppväcka i fäderneslandev, torde för hötom salina behag. Ingenting är också lättare, än an röta honom till fortgående i att ledband, genot? alt påminna honom om de der kritikerna. Vet då icke hvarje skald, som Tegner, att hans gloria ökas genom sjelfva de hvassa, glänsande strålar, som. detta slags skämt ur tiden bildar omkring hans bjessa? Vi spå, att om Tegner, likasom Geijer, hade mod att kasta sin nuvarande slöa och rostiga yxa i sjön, ssmt derefter utgå med öppet bröst och gladt ansigte i det vackra land, som ännu är hans fädernesland, så skulle han se, att folket der icke består af vilddjur, utan tvertom af menniskor, så goda, att de bjertligen :skulle förlåta honom för hans barnsliga infall att en gång hafva kallat dem vilddjur. Om han sedan blott deri visade sig Geijer olik, -att ej gå till väga med någon tvetydig politik eller någon adertonhundratolfva, så skulle säkert allt förflutet glömmas; och, utan att. geijeriskt aspirera till Statsråd, som för en Årel Frithiof Tegnrer just ej kan behölvas, skulle dock hans ålderdem krönas : med en 1ager, ej blott skuren af sjutton åt den adertonde, utamaf de millioner, som Norden har svenska. : ;