t gissa, då vi tänke på upp
bättre skickets svurne fien
fivilken förmodligen. ickt
uset, hvårken genom at
Vattigvårdsfrågan komm
till ständerna, utan att, -isom vederbort, var
försadd med en kongl. projvosition, och lika li
tet förvillat den stadgade opritionen on, 95 8e
nom förslaget om Folkskolornay en i si Sj!
ganska god sak, men som säkert ännu le?
nere, förkättrad och förföljd, om den icke i ha
fått nåden att upptagas, för att tjena till för-
kläde.
Om vi tänka efter hvem det var, som egent-
ligen förskaffade Tegner biskopsförslag i stiftet,
och dymedelst gjorde henom till biskop, så fin-
gå vi väl gåtan, hvarföre en frejdad man , fun-
nit sig af tecksamhet föranlåten, att söka genom
sin hand och sitt namn medverka till arbetet
för mörkret; Man hoppades, att nu som förr
fraser och namn skulle uträtta något. Man
tänkte: komma kring land och rike ett par
herdabref af Tegner, som predika vår sak, så
de ej vårå svårt -e!
lysningens och dev
de i vårt land, och ?
fört mången bakom 1)
låta hela den vigtiga
måste hon segra. Mah insåg ej, att Tegners
stora rykte icke hvilade så mycket på namnet
Tegnör, som på den vackra ide, för hvilken
han en gång skref; och att det var hom ensam,
som stödde honom. Sammå stund han öfyer-
gaf det bättre i verlden, föll han; öth han kun-
de således sedan icke stödja någonting, minst
mörkret. :
Skall Tegner resa sig? Skall han kästa a
de bojer, hvari hans genius förer Honom? Vi
veta det icke. Den glädje ban härigenora skul
le öppväcka i fäderneslandev, torde för hötom
salina behag. Ingenting är också lättare, än an
röta honom till fortgående i att ledband, ge-
not? alt påminna honom om de der kritikerna.
Vet då icke hvarje skald, som Tegner, att hans
gloria ökas genom sjelfva de hvassa, glänsande
strålar, som. detta slags skämt ur tiden bildar
omkring hans bjessa? Vi spå, att om Tegner,
likasom Geijer, hade mod att kasta sin nuva-
rande slöa och rostiga yxa i sjön, ssmt deref-
ter utgå med öppet bröst och gladt ansigte i
det vackra land, som ännu är hans fädernes-
land, så skulle han se, att folket der icke be-
står af vilddjur, utan tvertom af menniskor, så
goda, att de bjertligen :skulle förlåta honom för
hans barnsliga infall att en gång hafva kallat
dem vilddjur. Om han sedan blott deri visade
sig Geijer olik, -att ej gå till väga med någon
tvetydig politik eller någon adertonhundratolf-
va, så skulle säkert allt förflutet glömmas; och,
utan att. geijeriskt aspirera till Statsråd, som för
en Årel Frithiof Tegnrer just ej kan behölvas,
skulle dock hans ålderdem krönas : med en 1a-
ger, ej blott skuren af sjutton åt den aderton-
de, utamaf de millioner, som Norden har sven-
ska. : ;