3 om sl a DA ns Ner ST CA ÄN TAR TRÅD KA AM TURI TA sl t!des 7 mil ifrån de skjutsandes hemvist, för att skjut sa toma hofvagnar på vägen åt Rosersborg em I betalning för en mil, då 46sk. bo blef ersättninIgen för 45 mil tillryggalagd väg: med häst och karl och när man härtill lägger att de skjutsande, för att emottaga hofvets toma vagnar passerade Kongl . Hofstallet i Stockholm, till hvars underhållande staten årligen betalar 30,000 Rdr, såfsyves just ingenting vara att invända emot fördyrandet äfven al I kungsskjutsen: Man anför såsom skäl emot skjutsbesvärets afskafI fande som skyldighet, att bonden så öfvermåttan gerIna skjutsar; men man tager härvid icke i betraktande, Tatt han är en fri menniska, och att det beror på honom Jatti hvad inrättningar som göras gånom fri öfverenskommelse tillfredsställa denna lust. att skjutsa i stället. att för en alltför låg betalning dertil!l vara tvungen, och om förhållandet äfven vore, att det rfinnes bönder eller jordbrukare som alltför gerna I skjutsa, så finnes äfven ganska säkert andra, som lieke känna något vedervärdigare, än detta tvungna tåliggande; och det är orättvisan af sjelfva tvångsförhållandet som härvid alltid bör i första rumi met afses. Man påstår att ett annorlunda ordnadt I skjutsväsende skulle för de medellöse blifva altför hårdt och tryckande, och härtill svarar jag blott latt jag först och främst tror,: att den enskilda speI kulationen otvifvelaktigt skulle komma att åbaneI bringa inrättningar till afbjelpande af detta onda, och om också utvägarne för den medellöse att komIma fort i någon mån försvårades, så torde man likväl få lof att medgifva, att det nu innebär en lalltför stor förmån att: efter en häst kuuna snart sagdt med ett ordentligt lass komma fort genom en Iså låg skjutslega, som nu är stadgad. Jag anser I med ett ord, att det som rättsgrund är oundgängligt att nu taga det sista steget till jordbrukarens frigörelse ifrån det tvungna skjutsbesväret och till ändamålets vinnande yrkar jag skjutslegans uppsättande till 4 Rdr bko milen och anhåller att detta mitt yttrande måtte få medfölja Hr Hammarskölds motion. Herr Hammarschöld utbad sig, i anledning af Friherre Boyes yttrande, att stjutslegan bestämmer forlegan, få upplysa, att forlönerna i Iden provins, der ham bor, Westmanland, variefrån 4 Rdr 46 sk. till 5 Rdr för en tunna åg fråa Westerås till Fahlun. Han och hans I grannar hade, för att slippa skjutsningsbesväret, bidrågit till entreprenad med 2000 Rdr kontant, 400 tunnor säd och 400 hästar, och ändock hade entreprenören blifvit ruinerad på j första året. Entreprenad kunds ej tillvägabrinlå gas med låg skjutslega; derföre borde denna höjas innan man tänkte på entreprenåder. Toalaren kunde ej inse, hvarföre han för det han bege bredvid en landsväg, skulle vara. skyldig skjutsa dem, sor voro så goda: och reste förbi honom. — Grefve Mörner, Carl, upplyiste, att han, såsom Landshöfding i Kronobergs än, för några år sedan fått hefällning söka tillvägabringa entreprenader ord skjutsningen; men detta företag Hade alldeles misslyckats. Grefven tviflade, att någon enda entreprenad i hela Småland skulle kunna tillvägabringas. Han vore för öfrigt emot förböjdingen i skjutslegan.— Hr v. Hartmansdorffa Alla önskade, att skjuisens olägligheter måtte kunna undanrödjas, men densom känner Sverges rike känner, att hvarken Landshöfdingarne eller någon snnam kan göra (det omöjliga. Han trodde således talet om förtryck ej tjena till annat än satt förtreta oss sjelfve, om man ej kan föreslå medel att afhjelpa: det. Hvad entreprenader beträffar , så tyckes en sådan redan här hafva börjat först med 24, sedan 32 och slutligen 48 sk: . Det vore endast på de stora, mera besökta vägarne, som entreprenerader voro möjliga... Der. vilja bönderaa gerna skjutsa. . I Calmare län funnes ingen hållskjuts. Talaren bekräftade Friherre Raabs uppgift, att der fanns gästgifvare och bönder, som blifvit förmögne genom skjutsning,. Man säger, att det är lindrigt att resa i Sverige i jemförelse med andra länder; men: då man reser i med flare hästar och förbud, blir .det dyrare Här, än på andra ställen, — Gretve Brahe; Magnus. Ville ej emot grefve Anckarsvärds yttrande bestrida möjligheten, attju uppbådning af kungsskjuts vid Rosersberg kvnsat ske på 7 mils afstånd, ehuru det, föll bonom besynnerligt; men hvad han bestämdt ville bestrida var, att tomma bofvagnar nånsin blifvit transporterade med skjuts till Rosersberg; till alla sådane vagnars transporterande, äfvensom effekter för. ekonomien, hade alltid hästar begagnats från hofstailet. Hvad marche foreca för någon Droitningholmsbataljon, angick, så bade man så mycket som möjligt sökt ställa dessa kommenderingars marcher Så, att. de kunnat transporteras med ångfartyg: men det hade ieke alltid varit möjligt orina, dessa smärre -afdeloingars. tåg, från! så många båll,, så att ej någon gång Indie transport: måst begagnas. Ångbåtarne på MälaIren voro dessutom enskilda personers egendom; Isom ej efter behag; kunde disponeras. När Tkommenderiagar skolat hemtåga, från Drottning holm, hade de flera gånger qvardröjt 2 å 5 daIgar utöfver den bestämda tiden, för att kunna Å pf oegagna transportlägenhet hed ångfartyg. — I Friherre Ridderstolpe, Fredrik, upplyste, i anledning af Hr Hammarschölds: uppgift omfluk4 tuationerna i forlönerna, att dessa bero al är Iringen. När goda skördar inträffa, stiga tjenti stafaolkslönerna och farlänarna — Hr Hierta