kännas Hade skjutsen OCh skjutspenningarne, och stadgandet blef åter af Konung Johan upphäfvet. Dessa kastningar af utfärdade och återtagna författningar alstrade, som vanligt, under dylika förhållanden, oordningar och den svagares förtryck. Skjutsoch gästningsskyldigheten började ånyo att anses såsom ett allmogens naturliga eller. medfödda äliggande, hvaraf en och hvar, som reste. i egna äreader, tog tillfållet i akt, att fordra fri skjuts och fordenskåp, under förevändning, att så väl den ene som den andre kunde åberopa skyddet af Kongl. nåd. Konung Johan fann sig likväl föranlåten, att åter, hämma den tilltagande oordningen genom dess patent om skjutsning och taverner, af den 22 Februari 4569, hyarigenom, med undantag af dem, som med Konungens bref voro förpassade, eller hade Konungens vapen, och de, hvilka af Konungens: befallningshafvande voro förskickade af Konungen-med bref, samt med deras pass voro försedde; äfvensom de, hvilka förde Konungens egna forslor, alla öfriga, Riksens Råd icke undantagne, borde betala den gästning och skjuts de begagnade; och blefvo dessa stadganden ytteriigare bekräftade af de efterföljande regenterne, Konung Carl IX (Norrköpings beslut 4604), Gustaf Ado!f (Kongl. Brefvet af den 3 Februari 4615), samt Drottning Christina (Förordningen den 9 Januari 4636, samt Beslutet af 4638). Omsider blef, emot erläggande af de ibland våra jordeboksräntor ännu bekante skjutsfårdspenningar, alla fria skjutsfärder: och gästningar afskaffade och upphäfne, så för Konungen sjelf, som för dess betjente, undantagandes det, som bestås vid krigsmanskapets af-och antågande, regementseller fänicketals, hvarom besluten af 1642 och 4649, äfvensom 4649 års försäkran och ytterligare gästgifveristedganderne af 4649, 4651 samt 4664 omständligen handla; och är det ifrån denna tidpunkt den ordnade gästgifveriskjutsen egentligen utgår. De författsingar, som efter denna tiden utkommit, ec efter hvilka gästgifveri-inrättningarne ännu styras, äro allmänneligen kände. Inseendet öfver dem äligger i synnerhet Landshöfdingarne, hvilka, i kraft af deras instruktion; ega att, med tillämpning af allmänna lagen, 1734 års gästgifveri-förordning samt 4766 års förklaring såsom hufvudsakliga, jemte några Kotgl. bref och påbud rörande mindre hetydande omständigheter, derom efter hvarje orts särskilda förhållanden samt efier menighetens hörande, att i samråd med dem vid Häradsrätierne förordna. Man torde häraf finna, att vi för omkring 200 år tillbaka icke uti lan-: det hade något erdamadt skjutsväsende, och jag är ganska öfyertygad, att. .de maktägande samhällsklassor, hvilka den tiden drogo nyita och fördelar af den fria gästningen och af den fria skjutsningen, ansågo såsom en stor orättvisa när den bältre ordningen infördes. Det har tillhört alla tider, och kommer säkerligen att alltid tillhöra dem, att menniskorna sällan ifrån rättsgruader bötrakta sina likars åligganden. Skjutsbesväret hvilar: för näryvarande hufvudsakligast på skatteallmogen. Till de flesta städer är landsbygden anslagen både såsom hålldeW teservskjutsskyldige (1734 års BästgiNveristadga 12): rSäterierna äro från deltagande i skjutsningsbesväret alldeles fritagne. . Presterskapet har genom 1723 års privilegier art. åinjutit befrielse fråa skjutsningsskyldighet för alla ståndet tillhörande boställen och embetsgårdar, stommar och klåckarebord, och på rund afj förenings: och -säkerhetsskten af den 21 Febsuari 4789 äro jeraväl alla boställen från skjutsningsskyl: digheten undantagne, så att numera endast, den er j gentliga jordbrukaren åligger att besörja resandes: fortskaffning; Och syras således äfven sednare tiders författningar häfva syftat till återupplifvande af den i fordna tider rådande grundsatsen; att bon: dens naturliga åligganden: och skyldighet vore att skjutsa. Kongl. Circulairbrefvet vill Landshöfdingarne af den 8 December 4773, som upphäfver den i 1766 års förordning 8 af Riksens Ständer sig förbehållna gransknidgsrävt öfver skjutsregleringarne, har återfört dessa under den ekonomiska lagstiftningen; och har försatt Rikets Svänder, uti den obehagliga nödvändighetenatt behböfva framföra önskningar till afbjelpande af skjulsningsbesväret, som utgör en af jordbrukets tyngsta, förderfligaste och mest ojemnt fördelade skattetungor. .Regeringsmaktens allena-besittning af den ekoromiska legstiftnisgen synes efter vanligt förnuftslut hafva bordt ålägga regeringen, att i denna maktpåliggande angelägenhet åtminstone ådagalägga någon tanke till förbättring eller afbjelpande af ett ondt, hvilket, på ewt så hårdt, så ojemnt, eå orättvist, och för den fria medborgaren så förnedrande sätt, belastar svenska jordbruket. Skjutsningsbesväret delar sig för närvarande uti håll,-. reserv,kronooch kungsskjuts.. Hållskjutsen, sam åligger bonden. eller hemmansbrukaren, : att inom den socken jag bebor på fem mils afstånd ifrån gästgilvaregården, till de resandes förtskaffande på vissa bestämda tider hålla ett visst antal hästar eller genom ackord med andra närboende, gerom dryg betalning lösa. sig ifrån dewta äliggande, är en i.sina följder så skadlig anstalt, att det nära nog icke kan förkiaras, att regeringsmakten. ännu aldrig -vidtagit någon åtgärd till förebyggande af bållstugans. menliga inverkan på den skjutsande allmogens sedlighet och moralitet; men så länge reseryvskjutsen skall bestå såsom ett åliggande, så förblifver hållskjutsen ett nödvändighetsondt, emedan, detta biträde förutan, de reseryskjutsskyldige skulle alldeles gå under, hvadan det också blifver en 0undgängiig. nödvändighet, att. skjutsningsbesväret upphör på en gång: och då man i vårt land icke synes vara böjd att ifrån, den ekonomiska lagstiftningens sida .sjelfkraft påminna om rikets rätt och bästa, genom införandet af andra länders fortskaffningsanstalter, genom gästgifveriernas förening med postinrättningen, så gifves visserligen icke någon annan. utväg än att i önskningsväg begära skjutslegans förhöjning, och till hvilken ända jag icke allenast understödjer Hr Hammarskjölds. motion, utan begär en ytterligare förhöjning af 4 Rdr bko milen såsom skjutslega. för en -häst., Jag möter de inkast som härvid göras i afszende a inverkningarne häraf på den lägre tjenstemannapersonalönå resor Vid förrättningar, torpsyner och mera dylikt; men ingenting är lättare än afhjelpandet —. a OO LJLD STA h tar då Aas DT ERNER RR At DO