Vi saknade i går tillfälle att omnämna några
så kallade aupplysningar) uti Tisdagens Stats-
tidning, föranledda af Riksdagsmannen Hans
Janssons från Elfsborgs län i Bondeståndet af-
gifna och i J2 39 af detta blad införda yt-
rande i anledning af den Kongl. propositionen
om statsverkets tillstånd och behof. Dessa upp-
lysningar äro fattade i en moderat ton, som
förtjenar erkännas, om än Hans Janssons aut-
låtelser, af Statstidningen kallas ailla öfverväg-
da; men deremot äro sjelfva upplysningarna,
hvarmed Hanss resonnemang skolat gendrifvas,
så ensidiga, att man ej kan undgå fästa sig
dervid.
Hufvudinnehållet af Hans Janssons anförande
var, som läsaren torde erinra sig, att han fun-
nit en motsägelse mellan det i tbrontalet gif-
na nådiga yttrande om skatte-nedsättning, och
Regerings-propositionens innehåll. För att nu
visa, att en sådan motsägelse icke existerar,
lägger Statstidningen märke vid följande om-
ständigheter:
Att de begärda nya eller tillökta ordinarie
anslagen icke äro högre än de sammanlagda
ordinarie och extra-ordinarie inkomster, som
kunna beräknas med ledning af de sednaste sex
årens erfarenhet.
Att Riksgäldskontorets bidrag från den di-
rekta bevillningen beräknas lika som vid förra
Riksdagen, men att då Riksgäldskontorets eget
behof för skulds betalande c., är mindre nu än
då, så skall bevillningens total-belopp kunna
nedsättas med 473,000 Rår eller ock motsvaran-
de nedsättning ske i andra skattebördor, och
Att behållningen af öfverskotten i Riksgälds-
kontoret ändock:räcka fullt till de begärda ex-
tra-anslagen, hvarförutan bankens vinst vid
4840 års utgång, omkring 4 millioner, anses
kunna disponeras till viånande af andra ända-
mål.
Allt detta är nu visserligen riktigt, om man
endast ser på den direkta bevillningen, sådan
den supponeras, ej sådan den indrifves, men
förtager ändock i vår tanka å andra sidan in-
galunda sanningen af Hans Janssons slutsats.
Hvad är nemligen resultatet af den ofvanstå-
ende upplysningen? Jo, att om de begärda
tillökningarne i ordinarie och extra anslag för-
delas på fem år, så uppgå de till omkring 2
millioner riksdaler riksgälds årligen. Af hvem
skola då dessa medel tagas om icke af folket?
Om det då icke kan bestridas, att summan för-
delas på samtlige hushållen i Riket, räknade
till fem personer på hvarje sådant i medeltal,
kommer att föranleda en ökad utgift till staten
af 3 Rdr 46 skillingar banko för hvarje hus-
båll, utöfver hvad som erfordrats för de hit.
tillsvarande statsutgilterna, hvilka af föregående
Ständer ansetts redan tillräckligt dryga, så blir
det ungefär likgiltigt, om de utgå i den ena
eller den andra formen, enär de i alla fall min-
ska den skattdragandes hehållning: och det är då
lätt för hvem som heldst att bilda sig ett om-
döme, huruvida de i sjelfva verket utgöra en
nedsättning eller en tillökning af statsbidregen.
Och om man äfven beräknar bevillningssumman
till blott hälften af hvad som indrifves och-sedan
icke återbär utan använder till nya anslag de
öfverskott, som härigenom uppstå, har då icke
folket i sjelfva verket skattat den högre sum-
man, fastän den lägre ifrån början figurerade
på pepperet? Om regeringen säger till folket:
Du skulle betala in fyra millioner, men har af
misstag i beräkningen betalt åtta; jag tager der-
före nu sju och lemnar Dig en tillbaka — kan
detta kallas en verklig nedsättning? Huru man
således vill vända den förevarande saken, så
blir den egentliga frågan, som skall besvaras,
ingen annan än den, buruvida landet, d. v. s.
mängden af de arbetande klasserna, på de sista
fem åren så förkofrat sig, att de ej lida af en
ökad utgift utaf 3 Rdr 46 sk. banko om året
på hvarje hushåll. Det är vid denna frågas be-
svarande, som man i vår tanka icke bör lem-
på ur sigte den allmänt vitsordade tillökningen
af fattigantalet i orterna, vissa provinsers ofta
påkommande behbof af undsättning från statens
sida och framför allt en khgsökningsnumerär,
uppgående öfverhbufvud till 6 å 7 procent af
hela befolkningens antal eller en för hwvart fjer-
de hushåll, samt undersöka huruvida icke just
sådana nedsättningskalkyler, som de, hvilka Stats-
tidningen i den här omtalade artikeln uppgif-
vit, kunna hafva sin dryga del häri.
— Det berättas, att Hr Erkebiskopen i går-
Hagane. nHlannnm Is Dractattåndat vid mattarandat