siare, eller till Redaktionen af denna vridning, och
skall sämvetsgrant användas och redovisas.
(Skara tidnin)
(Införes på begäran.
Utdrag af ett bref från Örebro, dateradt
den 6 Februari 4840.
Vår marknad är nu förbi, lyckligen och väl, som
man säger. Den vardifligt besökt, och, efter hvad
man af säljarnes belåtna utseende trodde sig finna,
måtte handeln gått bra. På granna bodar —, jag
menar sådane, der nutidens lyxartiklar och galan-
terivaror försaljas —, var, liksom föregående åren,
ingen brist, ty jag räknade åtminstone 4 å 5 så-
dane, alla från Stockholm. En händelse hade dock
nära nog kunnat vålla, att de marknadsbesökande
icke fått tillfredsställa sitt, nu för tiden moderna
begär efter de glittrande, men ändå till stor del
verkligt vackra varor, hvilka här lockade och fre-
stade allmänhetens köplust. En viss Resefiskal (jag
tror, att det var densamme, som genom tilltaget i
Götheborg förskaffat sig ett slags mamnkunnighet,
och som der gaf anledning till uppträdet i sistlidne
December), hade nämligen på spekulation äfven in-
funnit sig här, i förmodan troligen, att kunna göra
ett kap. Innan marknaden började, hade de fleste
af Stockholms Herrarnes packgods och forbönder
hit ankommit, och innan Herrarne sjelfve hunnit
hit, hade Hr Resefiskalen visat dem den artighe-
ten, att taga vård om deras varor, och låtit dels
tillötullbuset afföra, dels i de för Hrr Handlande
betingade logien iförsegla deras packlårar. Man
kan lätt föreställa sig, att Hrr Handlande icke
funno sig serdeles belåtne med denna vänskaps-
tjenst, så mycket mindre, som Resefiskalen vid
deras ankomst förklarade, att han ville, för sin
del, göra anspråk å varorne såsom lurendrejeri.
Huru saken blifvit uppgjord, samt huruvida eller
på hvad vilkor Hr Resefiskalen afstått från sina
förmenta anspråk, känner jag ej med visshet; men
nog glunkades, man och man emellan, derom, att
han låtit dem kontant godtgöra sig det besvär, ban
haft med varornes förvarande, till Hrr:ne sjelfve
anländt. Det vissa är imedlertid, att uti bodarne
icke förmärktes någon brist på tlla slags galante-
rivaror, samt att något åtal vid domstol icke egt
rum, hvarföre ock med temlig visshet kan få an-
tagas, att saken blifvit i godo arrangerad.
Denna lilla tillfällighet, som på marknader icke
skall vara så ovanlig, visar dock, huru litet våra
tullförfattningar äro för bandeln gynnande, och det
vore mer än väl, om Rikets nu församlade Ständer
äfven ville taga saken i betraktande. En sådan
der Resefiskal, som icke lärer hafva ett runstycke
ilön, kan således, — ty att han handlat emot författ-
ningarne, vill jag icke föreställa mig, — saklöstj lägga
vantarne på det varulager, som en handlande med
stor kostnad afsändt till en marknad, måhända just
den enda gynnsamma perioden i handelslifvet, och
derigenom hindra. honom, att begagna det påräk-
nade tilfället till afsättning. Om förhållandet är
sådant, lärer ock hädanefter ingen handlande ian-
dra städer, än der marknader hållas, vilja blott-
ställa sig för risken, att bekosta varornas trans-
port till marknadsorten, ewedan han är osäker på,
om icke en Resefiskal infinner sig, för att granska
hans lager, hvarigenom han antingen hindras at
handla, eller nödgas, för varornas återfående, göra
någon kontant uppoffring, och i denna händelse
måtte äfven vi, stackars landsortsboer, låta oss nöja
med de oftast dåliga varor, dem våra småstads-
bandlande åt oss utbjuda, och äfven derföre be-
tala de oftast obilligt förhöjda priser, hvartill de
taxera oss. All täflan i varor och pris göres så-
ledes omöjlig, och hvad blir väl följden? Jo, all
fri handel kommer att försvinna, och Jlandsortsin-
vånarne komma att helt och hållet ligga i hän-
derne på våra småstadshandlande, emedan mäng-
den icke har råd, att påkosta en gerskild resa till
Stockbolm, för erhållande af bvad han önskar. Du
inser lätt de många olägenheterne af detta systein,
och det vore derföre en hederstjenst, du visade
landsorten, om du kunde förmå någon Riksdägs-
man, att fästa sin uppmärktambet vid våra tull-
författningar, samt bereda en ändring derulti, åt-
minstone i hvad som angår tulltjenstemäns rätt,
att anställa visitationer; ty medgifvas mäste väl
dock, att författningar, som kunna eliuderas, böra
afskaffas, synnerligast då de icke bestämdt afse va-
ruegarens fredande från obeböriga tilltag sf en Be-
slagare, som, utom det lönlösa, vanligtvis förenar
det medellösa tillståndet, och icke lemnar någon
säkerhet för den skada, ett missledt tjenstenit el
ler möjligtvis prejande afsigter åstadkommit, och
förlust af tjenst, som ibland följes på slika bragder,
kunna väl ej anses bereda den oskyldigt lidande
medborgaren någon ersättning för hvad han för-
lorat.
äs -mfnsen sng