siare, eller till Redaktionen af denna vridning, och skall sämvetsgrant användas och redovisas. (Skara tidnin) (Införes på begäran. Utdrag af ett bref från Örebro, dateradt den 6 Februari 4840. Vår marknad är nu förbi, lyckligen och väl, som man säger. Den vardifligt besökt, och, efter hvad man af säljarnes belåtna utseende trodde sig finna, måtte handeln gått bra. På granna bodar —, jag menar sådane, der nutidens lyxartiklar och galanterivaror försaljas —, var, liksom föregående åren, ingen brist, ty jag räknade åtminstone 4 å 5 sådane, alla från Stockholm. En händelse hade dock nära nog kunnat vålla, att de marknadsbesökande icke fått tillfredsställa sitt, nu för tiden moderna begär efter de glittrande, men ändå till stor del verkligt vackra varor, hvilka här lockade och frestade allmänhetens köplust. En viss Resefiskal (jag tror, att det var densamme, som genom tilltaget i Götheborg förskaffat sig ett slags mamnkunnighet, och som der gaf anledning till uppträdet i sistlidne December), hade nämligen på spekulation äfven infunnit sig här, i förmodan troligen, att kunna göra ett kap. Innan marknaden började, hade de fleste af Stockholms Herrarnes packgods och forbönder hit ankommit, och innan Herrarne sjelfve hunnit hit, hade Hr Resefiskalen visat dem den artigheten, att taga vård om deras varor, och låtit dels tillötullbuset afföra, dels i de för Hrr Handlande betingade logien iförsegla deras packlårar. Man kan lätt föreställa sig, att Hrr Handlande icke funno sig serdeles belåtne med denna vänskapstjenst, så mycket mindre, som Resefiskalen vid deras ankomst förklarade, att han ville, för sin del, göra anspråk å varorne såsom lurendrejeri. Huru saken blifvit uppgjord, samt huruvida eller på hvad vilkor Hr Resefiskalen afstått från sina förmenta anspråk, känner jag ej med visshet; men nog glunkades, man och man emellan, derom, att han låtit dem kontant godtgöra sig det besvär, ban haft med varornes förvarande, till Hrr:ne sjelfve anländt. Det vissa är imedlertid, att uti bodarne icke förmärktes någon brist på tlla slags galanterivaror, samt att något åtal vid domstol icke egt rum, hvarföre ock med temlig visshet kan få antagas, att saken blifvit i godo arrangerad. Denna lilla tillfällighet, som på marknader icke skall vara så ovanlig, visar dock, huru litet våra tullförfattningar äro för bandeln gynnande, och det vore mer än väl, om Rikets nu församlade Ständer äfven ville taga saken i betraktande. En sådan der Resefiskal, som icke lärer hafva ett runstycke ilön, kan således, — ty att han handlat emot författningarne, vill jag icke föreställa mig, — saklöstj lägga vantarne på det varulager, som en handlande med stor kostnad afsändt till en marknad, måhända just den enda gynnsamma perioden i handelslifvet, och derigenom hindra. honom, att begagna det påräknade tilfället till afsättning. Om förhållandet är sådant, lärer ock hädanefter ingen handlande iandra städer, än der marknader hållas, vilja blottställa sig för risken, att bekosta varornas transport till marknadsorten, ewedan han är osäker på, om icke en Resefiskal infinner sig, för att granska hans lager, hvarigenom han antingen hindras at handla, eller nödgas, för varornas återfående, göra någon kontant uppoffring, och i denna händelse måtte äfven vi, stackars landsortsboer, låta oss nöja med de oftast dåliga varor, dem våra småstadsbandlande åt oss utbjuda, och äfven derföre betala de oftast obilligt förhöjda priser, hvartill de taxera oss. All täflan i varor och pris göres således omöjlig, och hvad blir väl följden? Jo, all fri handel kommer att försvinna, och Jlandsortsinvånarne komma att helt och hållet ligga i händerne på våra småstadshandlande, emedan mängden icke har råd, att påkosta en gerskild resa till Stockbolm, för erhållande af bvad han önskar. Du inser lätt de många olägenheterne af detta systein, och det vore derföre en hederstjenst, du visade landsorten, om du kunde förmå någon Riksdägsman, att fästa sin uppmärktambet vid våra tullförfattningar, samt bereda en ändring derulti, åtminstone i hvad som angår tulltjenstemäns rätt, att anställa visitationer; ty medgifvas mäste väl dock, att författningar, som kunna eliuderas, böra afskaffas, synnerligast då de icke bestämdt afse varuegarens fredande från obeböriga tilltag sf en Beslagare, som, utom det lönlösa, vanligtvis förenar det medellösa tillståndet, och icke lemnar någon säkerhet för den skada, ett missledt tjenstenit el ler möjligtvis prejande afsigter åstadkommit, och förlust af tjenst, som ibland följes på slika bragder, kunna väl ej anses bereda den oskyldigt lidande medborgaren någon ersättning för hvad han förlorat. äs -mfnsen sng