motion torde vi framdeles återkomma. 136:0) Af Appelqvist, biträdd af Lars Pettersson från Blekinge län: om ändringar i lagens föreskrifter angående svedjande. 437:0) Af densamme: att alla ett hemman åliggande utskylder må på samma sedel, som ägarens! kronoskatter, debiteras; och att lösen endast må få) ifrågakomma för de debetssedlar, derå extra uppbörd finnes uppförd. j 438:0) Af Petter Jönsson från Jönköpings län: att aströrotarne måtte åläggas antingen utbetala planpenningar, i förhållande till sin andel i roten, till det belopp, hvarmed stamroten kan anrse sig belåten, eller ock, mot samma ersättning som stamroten fordrat, mottaga och inrymma soldat-torpet på sina ägor. 4539:0) Af Jonas Kylander från Wermland: om ändring i stadgarne rörande småsedels-vexlirgen. 440:0) Af Anders Nilsson från Östergöthland: om förtydling i författningarne rörande Komministrarnes löner, dock utan att dessa löner derigenom undergå någon minskning. Hr Petrås anförande i Borgareståndet d. 45 Februari. I (Till kompletterande af den i gårdagen införd diskussion.) Om det för Grefve Anckarsvärd innefattar någon upprättelse, att hans på Riddarhuset förkastade motioner blifvit till handläggning af vederbörligt Utskott remitterade, så har Bondeståndet, som redan gått i författning om remissen, godtgjort honom en vacker del af det missöde, som i denna fråga vederfarits honom inom dess eget Stånd. Då således nu mera ingen omsorg påkallas, för att åt berörde motioner bereda grundlagsenlig behandling, har anledningen för mig att begära ordet egentligen varit den, att uti desse och Grefve Anckarsvärds öfrige motioner, samt tilldragelsen vid deras föredragning inom Adeln, förekomma omständigheter, hvilka nära röra hela Representationen. Att Grefve Anckarsvärd i sitt! Statsregleringsförslag yrkat 100,000 Räår nedsättning på 4:sta hufvudtiteln, förråder inga-j lunda någon skarpsynt politisk blick, utan ådagalägger fastmera en icke obetydlig irring om allmänna meningen derutinnan; men en viss ärlighet ligger dock i botten af detta förslag, som från denna synpunkt bör, efter för-j: tjenst, uppskattas. Då Ständerne år 4823 be. j: viljade ett tillökadt auslag, motsvarande samma l. beiopp, som Grefve Anckarsvärd nu vill me ? på Konungens civil-lista nedsatt, skedde sådant alidelss omotiveradt, — det vill säga, intet skäl anfördes, af beskaffenhet att kunna, inför en lugn och oväldig pröfning, godkännas. Statens årliga uppoffring af 400,000 Rdr var dock en ringa ting, i jemnaförelse med detta tillökade anslags !verkningar, i det stora hela, ty just derigenom bibringades böga vederbörande den opinion, att erhållandet af nya statsanslag vore en lätt sak, — något, som utan svårighet städse kunde hos beskedliggörande Ständer påräkneas. Derifrån bärledde sig icke osannolikt planen på de till millioner uppgående nya anslog, som vid 4829 års Riksmöte begärdes och biföllos; — derifrån alstrades tanken på möjligheten att försöka det, som eljest skulle ansetts omöjligt, och framgåendet i den rigtning, som antydes i propositionen om Statsverket, både år 4834 och vid innevarande Riksdag, skulle således kunna sägas hafva sin rot uti det förutnämnds tillgörandet vid 4823 års Riksdag. Imedlertid har nu Grefve Anckarsvärds framkastade försök till första hufvudtitelns förminskande, och dess syftning att förespegla Rikets Stärder en, efter dess förmenandsa, af Konungens sanktion oberoende väg, i fråga om borttagande af en ordinarie skatt, på Riddarhuset åstadkommit en kraftyttring, som förtjenar Representationens. uppmärksamhet, endast derföre, att den består af momenter, som ofta äro af en för Konurga-!: makten vådlig egenskap. I alla länder finner : man en, att jag så må säga, smickrande trupp; alltid färdig, det är sanunt, att uppfylla den styrandes minsta önskningar och att krypa för!! dess fötter, men också, i nödens och farans stund, lika lätt färdig att öfvergifva den gamla : fanan och svärja en annan. Deribland ser man : icke sällan monarkiens farligaste fiender, lika-! som man ofta ser dess redbaraste vänner bland): dem, som öppet, rent och utan menniskofruktan ådagalägga dess missteg och villfareiser. — Ij Den händelse på Riddarhuset, som jag nu åsyftar, eger dessutom ett visst syskontycke med den förföljelse, som förut systematiskt utöfvats mot Grefve Anckarsvärd, i egenskap af Riksdagsman. Att återkasta en blick derpå, är af ett omisskänneligt intresse för Riksdegsmanna; rätten. Oskyldigt anklagad för mesjestätsbrott, har Grefve Anckarsvärd förnummit, huruiedes allmänna åklagaremakten icke dragit i betänkande att uppå honom yrka förlust af lifvet. Han frikändes visserligen från det ho-j nom förevitade statsbrottet, men Svea Hof-! rätt, som under 4823 års Riksmöte, återgaf honom friheten, gaf dock ett nytt bidrag till bedömande af domaremaktens position här i landet, då Hofrätten, (för att finna åtminstone en skenbar anledning att från rekonventionstalan freda åklagaremakten.) oaktadt utslagets