motion torde vi framdeles återkomma.
136:0) Af Appelqvist, biträdd af Lars Pettersson
från Blekinge län: om ändringar i lagens föreskrif-
ter angående svedjande.
437:0) Af densamme: att alla ett hemman ålig-
gande utskylder må på samma sedel, som ägarens!
kronoskatter, debiteras; och att lösen endast må få)
ifrågakomma för de debetssedlar, derå extra upp-
börd finnes uppförd. j
438:0) Af Petter Jönsson från Jönköpings län:
att aströrotarne måtte åläggas antingen utbetala
planpenningar, i förhållande till sin andel i roten,
till det belopp, hvarmed stamroten kan anrse sig
belåten, eller ock, mot samma ersättning som stam-
roten fordrat, mottaga och inrymma soldat-torpet
på sina ägor.
4539:0) Af Jonas Kylander från Wermland: om
ändring i stadgarne rörande småsedels-vexlirgen.
440:0) Af Anders Nilsson från Östergöthland: om
förtydling i författningarne rörande Komministrar-
nes löner, dock utan att dessa löner derigenom un-
dergå någon minskning.
Hr Petrås anförande i Borgareståndet d. 45
Februari. I
(Till kompletterande af den i gårdagen införd
diskussion.)
Om det för Grefve Anckarsvärd innefattar
någon upprättelse, att hans på Riddarhuset för-
kastade motioner blifvit till handläggning af
vederbörligt Utskott remitterade, så har Bonde-
ståndet, som redan gått i författning om re-
missen, godtgjort honom en vacker del af det
missöde, som i denna fråga vederfarits honom
inom dess eget Stånd. Då således nu mera
ingen omsorg påkallas, för att åt berörde mo-
tioner bereda grundlagsenlig behandling, har
anledningen för mig att begära ordet egentli-
gen varit den, att uti desse och Grefve Anc-
karsvärds öfrige motioner, samt tilldragelsen
vid deras föredragning inom Adeln, förekomma
omständigheter, hvilka nära röra hela Repre-
sentationen. Att Grefve Anckarsvärd i sitt!
Statsregleringsförslag yrkat 100,000 Räår ned-
sättning på 4:sta hufvudtiteln, förråder inga-j
lunda någon skarpsynt politisk blick, utan å-
dagalägger fastmera en icke obetydlig irring
om allmänna meningen derutinnan; men en
viss ärlighet ligger dock i botten af detta för-
slag, som från denna synpunkt bör, efter för-j:
tjenst, uppskattas. Då Ständerne år 4823 be. j:
viljade ett tillökadt auslag, motsvarande samma l.
beiopp, som Grefve Anckarsvärd nu vill me ?
på Konungens civil-lista nedsatt, skedde sådant
alidelss omotiveradt, — det vill säga, intet
skäl anfördes, af beskaffenhet att kunna, inför
en lugn och oväldig pröfning, godkännas. Sta-
tens årliga uppoffring af 400,000 Rdr var dock
en ringa ting, i jemnaförelse med detta tillökade
anslags !verkningar, i det stora hela, ty just
derigenom bibringades böga vederbörande den
opinion, att erhållandet af nya statsanslag vore
en lätt sak, — något, som utan svårighet städse
kunde hos beskedliggörande Ständer påräkneas.
Derifrån bärledde sig icke osannolikt planen på
de till millioner uppgående nya anslog, som
vid 4829 års Riksmöte begärdes och biföllos;
— derifrån alstrades tanken på möjligheten att
försöka det, som eljest skulle ansetts omöjligt,
och framgåendet i den rigtning, som antydes i
propositionen om Statsverket, både år 4834
och vid innevarande Riksdag, skulle således
kunna sägas hafva sin rot uti det förutnämnds
tillgörandet vid 4823 års Riksdag. Imedlertid
har nu Grefve Anckarsvärds framkastade för-
sök till första hufvudtitelns förminskande, och
dess syftning att förespegla Rikets Stärder en,
efter dess förmenandsa, af Konungens sanktion
oberoende väg, i fråga om borttagande af en
ordinarie skatt, på Riddarhuset åstadkommit en
kraftyttring, som förtjenar Representationens.
uppmärksamhet, endast derföre, att den består
af momenter, som ofta äro af en för Konurga-!:
makten vådlig egenskap. I alla länder finner :
man en, att jag så må säga, smickrande trupp;
alltid färdig, det är sanunt, att uppfylla den sty-
randes minsta önskningar och att krypa för!!
dess fötter, men också, i nödens och farans
stund, lika lätt färdig att öfvergifva den gamla :
fanan och svärja en annan. Deribland ser man :
icke sällan monarkiens farligaste fiender, lika-!
som man ofta ser dess redbaraste vänner bland):
dem, som öppet, rent och utan menniskofruk-
tan ådagalägga dess missteg och villfareiser. — Ij
Den händelse på Riddarhuset, som jag nu å-
syftar, eger dessutom ett visst syskontycke med
den förföljelse, som förut systematiskt utöfvats
mot Grefve Anckarsvärd, i egenskap af Riks-
dagsman. Att återkasta en blick derpå, är af
ett omisskänneligt intresse för Riksdegsmanna- ;
rätten. Oskyldigt anklagad för mesjestätsbrott,
har Grefve Anckarsvärd förnummit, huruiedes
allmänna åklagaremakten icke dragit i betän-
kande att uppå honom yrka förlust af lif-
vet. Han frikändes visserligen från det ho-j
nom förevitade statsbrottet, men Svea Hof-!
rätt, som under 4823 års Riksmöte, återgaf
honom friheten, gaf dock ett nytt bidrag till
bedömande af domaremaktens position här i
landet, då Hofrätten, (för att finna åtminstone
en skenbar anledning att från rekonventions-
talan freda åklagaremakten.) oaktadt utslagets