äkra grunder, som principen iör nustreacn, samt uruvida statens fördel, genom dessas bibehållane, kunde stå tillsammans med individens anspråk ryggande kuade utfinnas. Hr Moberg amrsåg diskussionen hafva gått utom mnet, då den ifrågavarande motionen endast afett husvisitationernes bibehållande eller afskaffanle. Husvisitation vore väl af lag tillåten i andra all, men om staten ägde rätt att upphäfva sig att ansaka i allt, skulle den äga intränga i de mest nskilda förhållanden. — Hr Helsingii yttrande tt det skulle ligga i de södra städernas intresse, unde ej fattas annorluada än såsom en öppen bekyllning för lurendrejeri. Talaren, som i detta (seende vore trankil för sin egen räkning, fritog var och en annan från beskyllningen att i sitt representantkall låta leda sig af enskildt intresse, och trodde att hvar och en talade efter öfvertygelse. Det vore då hårdt att få en sådan beskyllning af He Helsingius, hvars yttrande varit både sårande och opassande. — I sjelfva saken gillade Hr Moberg motionen, och ansåg mot allt rättsbegrepp stridande, att en fredlig medborgare ej ägde husfred, åtminstone till dess bevist vore, att han begått brott. Tullförfattningarne och bevakningen måtte gerna göras huru stränga som hellst, blott husfreden icke stördes. Hr Halling hade önskat, att denna fråga ej så tidigt, som skett, kommit under behandling, utan att man dröjt dermed till dess man fått emottaga Konungens Propositioa om det tullsystem, som häå husfred, samt om icke annat medel till SE danefter borde följas. Talaren hade väntat ett kraftigt steg, ech att regeringen måtte förklara huruvida ett fritt systom skulle införas, eller det hittills följda fortsättas. På detta förklarande hvilade hoppet, och Hr Halling önskade ingenting högre, än ett fritt system, på det alla partiella tullagar måtte försvinna. En Talare hade yttrat, att det låge i de södra städernes intresse, att bifalla motionen. Rspresentanten måtte vara från söder eller norr, så vore dess pligt den, som Talaren alltid skulle iakttaga, nämligen att söka undanrödja de fruktansvärda förhållanden, hvaruti vi äro insnärjda. Man bade sagt, att en viss branch, nämligen fabriksväsendst, nu skyddades, och detta vore till en del Isannt. Några artiklar voro förbjudne, deribland kläde. Talaren ville icke bestrida uppgiften, att Norrköpings fabriker hade ett lager af 2000 stycken liggande; men en officiel uppgift visade, att inhemska tillverkningen af kläde ej belöpte till I mer, än omkring 5 tum på hvarje mantalsskrifven mansperson. Det vore visserligen sannt, att jej hela nationen nyttjade kläde, men hvar och en borde ändå bafva några alnar. — Det kunde anses för tidigt, att intränga i principfrågor, men I Talaren såg ej mödan spild, för att få utröst, om inom Stånden funnes liberala tänkesått. Beklag ligt vore, att striden bär skulle bli hårdast. Sjelf vore kr Halling fråa en landsort, som ej saknade fabriker, industri, och vore i ständigt framgående. Han önskade ej eller bibehållandet af ett så förhatligt system, som det närvarande, hvilket vore alldeles motsats mot konventionel lag Opinionen om husfredens ostörda vårdande vore allmän i Talarens ort, och invånarne skulle med I nöje tillskjuta sin skärf huru om heldst, om 16 Riksdagsförordningen finge bibehållas i sin orubbade kraft. — Hvad som sagts derom, att kläde lej saknats under choleratiden, innehölle ej det beI vis, som dermed åsyftats, emedan hela pationen då upptogs af helt andra omsorger, för att skaffa I sine behof. Fabrikväsendet har på nationen lag! Iden största beskattning. Uppmanade dem, som I ville bibehålla husvisitationerne, att en enda gång I yara närvarande vid en dylik, och vore öfvertygad latt de derefter skulle ändra åsigt. Önskade fram gång åt motionen, och om ändring nu återhölles , kunde möjligen en kraft framkallas, för hvilke! Il man måhända sedan i brådska och utan nödig om sorg måste gifva vika. Hr Wallen bade blifvit förekommen af Hr Mo -I berg, och yrkade bifall till motionen. Hr Nordvall icstämde med Er Halling och an I förde 2 exempel på husvisitatiener, dervid han va I rvit närvarande. Uppfyllde hela tullpersonaien de ras pligt, skulle missnöjet och förargelsen ej blis stor. Men det vore ej utan exempel, att tulibe vakningen blifvit fälld till ansvar för lurendrejeri Lika lätt, som mean ville tro, att ett hemligt in tresse funnes i söder, kunde man föreställa sig, at ett sådant funnes i norr. Då ej tullagarne hvi lade på rimliga grunder, borde ej husvisitatione ega rum. Exempel anfördes, att landet nästa! saknar strumpfabriker, och tullen på utländsk strumpor är 6 Rdr per dussin. Hr Christiersson: Hr Halling hade riktigt fram ställt saken. Preohibitivsystemet vore modern ti lagen om husvisitationer, bvaraf så obehagliga följ der uppkommit, och sällan medfört serdeles för del för beslagaren. Tiden för ändring vore doc ej inne. Denna berodde af liberalare författnin gar. Inträdde dessa, uppkörde behofvet af visita tionerne. ,) Hr Brinck: om han förr hört Hr Halling, had elban ej begärt ordet; att han instämde med honon men kunde likväl ej undertrycka den tanka, a! så länge författningar funnos, skulle de efterlefvas jr jatt det vore förunderligt, att de enorma summo iI tullbevakningen kostade, ej kunde medföra en strär iI gare eftersyn; att Hr Helsingius hade rätt, att tul Iförsnillaren begick stöld från staten och medbei r garen; att felet låg hos författningarne, som tvir gade till brott; att det vore nödvändigt försvar näringsidkaren, men också att ej uppdrifva försvt ret till orimlighet Förbehöll sig, stt, när Utsko tet yttrat sig, få vidare anföra i frågan. nl) Hr Wern hemställde, att Utskottet måtte anm: Idas, att yttra sig öfver motionen, i sammanhar med tullsystemet. Hr Rydin yttrade, att, ehuru bisarrt det kunt låta, både de, som ville upphäfva, och de, som ö! -Iskade bibebålla busvisitatiomerne, bade rätt, hvi -Itet Talaren försökte utveckla. Han slutade de med, att, om busfreden skulle skydda lagbrytare måtte Gud bevara oss för en sådan husfred. Hr Westman önskade visitationernes uppbörand 1I såsom ej behöflige, om tullbevakniogen gjorde 3 skyldighet. tl Hr Holosn taco förklarade eantalning af Hr M Ft pb 2 Fim FU R uu nm ar 5 I Fre Sa -A a fis; so er :