tade, derest de till ansvar fällas, må sjelfve bekosta
sitt underhåll! under fångesetiden, om de ega till-
ång.
; 4114:0o Af Olof Persson från Gefleborgs Län: att
ldet må blifva hvarje fordringsägare obetaget,
att, för verkställighet af dom eller utslag, vända
Isig till Kronofogde eller Länsman (hvilkendera han
I har förtroende till) i det distrikt, der gäldenären
I bor, och att det må åligga Länsman, verkställa
utmätning under samma ansvar, som Fogde.
415:o Af Olof Lindbäck från Halland: om åt-
I skilliga ändringar i pu gällande skiftesstadga; deri-
bland: att graderingen och taxeringen må ovilkor-
ligen godkännas, förinnan delningsåtgärden före-
tiges.
116: Af Sundström från Wester Norrland: om
den förändring i Kongl. Förerdningen den 27 Ok-
tober 41812, angående Beväringen, att den bevä
ringsyngling, sem fått en gång antagen duglig och
I gedkänd karl i sitt ställe, må sedermera vara fri
från all skyldighet i berörde afseende.
417:0o Lars Rasmusson från Bohus Län: om den
förändring i skiftesstadgan, att något rådgörande
om delvingsgrundenr icke bör vidtagas, innan ego-
gradering föregått.
RIKSDAGSMANNEN HANS JANSSONS YTT-
RANDE I ANLEDNING AE DEN KONGL.
PROPOSITIONEN OM STATSVERKETS
TILLSTÅND OCH BEHOF.
cMed den känsla, som en gäckad förhopp-
ning ingilfver, har jag genomläst den Kongl:
propositionen om Statsverkets tillstånd och be-
hof, emedan jag genom densamma blifvit upp-
lyst om det nog förlåtliga misstag, som jag be-
gick, då jag satte tro till det nådiga löfte, hvar-
med Rikets Ständer hugnades i throntalet, nem-
ligen Skattenedsättningen! — Ibland den en-
faldiga Allmogen har man hittills icke trott
sig äga någon högtidligare försäkran om tillför-
litligheten af gifna löften, än då man bedyrat:
adet är så säkert som det vore Kungsord.,
Denna fremma tro sättes nu på ett hårdt prof
l vid: jemnförelsen emellan högstberörde nådiga
tbrontal och rådiga proposition; ätminstone har
så varit fallet med mig, och jag kan ej und-
gå bekänna, att jag härvid ihågkommit Biblens
ord: aFörlåter eder icke uppå Förstar,. Ty
för ett naturligt menniskoförstånd (något högre
vill man ej bestå Allmogen) är det svärt att
begripa, hvari denna utlofvade skattenedsätt-
ning skall bestå, då ingen enda utgiftspost in-
om någon hufvudtitel är nedsatt, men väl de
flesta förökade med ganska dryga summor, så
att de nu begärda ordinarie och extraordina-
rie Statsanslagen uppgå till den lilla artiga sum-
man af mer än fyra och en half millioner Riks-
daler Banko , oberäknadt de i öfrige Kongl.
propositionerna begärde anslag för Folkunder-
visning, myrors uttappande på Gottland, Cal-
mare läns fördelning, landtstaternes löneför-
höjning etc., som icke obetydligt öka mnyss-
nämnda summa.
För att i förevarande fall cförstå sin Rege-
ring, behöfs det sannerligen, att cfaga sitt för-
nuft till fånga,! Ty med ett fritt bruk deraf
synes det, åtminstone för mig, omöjligt.
Då jag är öfvertygad, att en hvar af oss,
mine Bröder, tager kännedom om den Kongl.
propositionen i alla dess delar, synes det vara
öfverflödigt att här upprepa och vederlägga
dem. De vederlägga sig nog sjelfva genom den
allmänt kända omständigheten, att om folket
fortfarande skall utgöra lika höga skatter som
I hittills, följderne ovilkorligen måste blifva en
I tilltagande! fattigdom med alla deraf härflytan-
de bedröfliga resultater. Bevis härför behöfva
licke sökas långväga. Erfarenheten påtvingar
dem oemotståndligen vid hvarje mindre god
skörd eller mindre goda konjunkturer, då hela
provinser komma i den olyckliga ställning, att,
utan Statens mellankomst och barmhertiga men-
niskors almosor, dess fattiga befolkning (som
ingalunda är den minst talrika) antingen må-
ste 2motse hunger och elände eller ock utvan-
dra till andra orter, för att söka uppehälle för
sitt usla lif.
Hrr. Petr och Wern hafva i Borgare-Stån-:
det uppdragit en sann teckning af detta för-
hållande, som dnssutom beklagligtvis för ingen
lärer vara obekant, hvadan åtskillige motioner,
åsyftonde lindring i eller förenkling af folkets
skattebördor, så väl vid föregående Riksdagar
som nu blifvit väckte; men förmodligen ämnar
Regeringen dem alla ett lika öde: att blifva u-
tan påföljd. Ty att tala om landets nöd för
en Regering, som endast der ser förkofran och
välstånd i alla afseenden, det är att predika;
för döfva örom. Således lönar det ej mödan:
vidare orda härom, utan min tanke är
att, då en extraordinarie Statsreglering är ett
oling, som våra Grundlagar icke veta af, detta
oting bör helt och bållet afskaffas, emedan den
annars, lik en extraordinarie tjensteman, snart
ingår på ordinarie stat. Jag tillstyfker äfven
afslag å alla de begärda högre anslagen i den
ordinarie Staten, med få undantag, och anser
de äskade lönetillökningarne och pensionerne, så-
som ett försök att pröfva nationens tålamod,
ett gäckeri: med den allmänna förlägenheten.
Bessutom yrkar jag en verklig nedsättning i