tade, derest de till ansvar fällas, må sjelfve bekosta sitt underhåll! under fångesetiden, om de ega tillång. ; 4114:0o Af Olof Persson från Gefleborgs Län: att ldet må blifva hvarje fordringsägare obetaget, att, för verkställighet af dom eller utslag, vända Isig till Kronofogde eller Länsman (hvilkendera han I har förtroende till) i det distrikt, der gäldenären I bor, och att det må åligga Länsman, verkställa utmätning under samma ansvar, som Fogde. 415:o Af Olof Lindbäck från Halland: om åtI skilliga ändringar i pu gällande skiftesstadga; deribland: att graderingen och taxeringen må ovilkorligen godkännas, förinnan delningsåtgärden företiges. 116: Af Sundström från Wester Norrland: om den förändring i Kongl. Förerdningen den 27 Oktober 41812, angående Beväringen, att den bevä ringsyngling, sem fått en gång antagen duglig och I gedkänd karl i sitt ställe, må sedermera vara fri från all skyldighet i berörde afseende. 417:0o Lars Rasmusson från Bohus Län: om den förändring i skiftesstadgan, att något rådgörande om delvingsgrundenr icke bör vidtagas, innan egogradering föregått. RIKSDAGSMANNEN HANS JANSSONS YTTRANDE I ANLEDNING AE DEN KONGL. PROPOSITIONEN OM STATSVERKETS TILLSTÅND OCH BEHOF. cMed den känsla, som en gäckad förhoppning ingilfver, har jag genomläst den Kongl: propositionen om Statsverkets tillstånd och behof, emedan jag genom densamma blifvit upplyst om det nog förlåtliga misstag, som jag begick, då jag satte tro till det nådiga löfte, hvarmed Rikets Ständer hugnades i throntalet, nemligen Skattenedsättningen! — Ibland den enfaldiga Allmogen har man hittills icke trott sig äga någon högtidligare försäkran om tillförlitligheten af gifna löften, än då man bedyrat: adet är så säkert som det vore Kungsord., Denna fremma tro sättes nu på ett hårdt prof l vid: jemnförelsen emellan högstberörde nådiga tbrontal och rådiga proposition; ätminstone har så varit fallet med mig, och jag kan ej undgå bekänna, att jag härvid ihågkommit Biblens ord: aFörlåter eder icke uppå Förstar,. Ty för ett naturligt menniskoförstånd (något högre vill man ej bestå Allmogen) är det svärt att begripa, hvari denna utlofvade skattenedsättning skall bestå, då ingen enda utgiftspost inom någon hufvudtitel är nedsatt, men väl de flesta förökade med ganska dryga summor, så att de nu begärda ordinarie och extraordinarie Statsanslagen uppgå till den lilla artiga summan af mer än fyra och en half millioner Riksdaler Banko , oberäknadt de i öfrige Kongl. propositionerna begärde anslag för Folkundervisning, myrors uttappande på Gottland, Calmare läns fördelning, landtstaternes löneförhöjning etc., som icke obetydligt öka mnyssnämnda summa. För att i förevarande fall cförstå sin Regering, behöfs det sannerligen, att cfaga sitt förnuft till fånga,! Ty med ett fritt bruk deraf synes det, åtminstone för mig, omöjligt. Då jag är öfvertygad, att en hvar af oss, mine Bröder, tager kännedom om den Kongl. propositionen i alla dess delar, synes det vara öfverflödigt att här upprepa och vederlägga dem. De vederlägga sig nog sjelfva genom den allmänt kända omständigheten, att om folket fortfarande skall utgöra lika höga skatter som I hittills, följderne ovilkorligen måste blifva en I tilltagande! fattigdom med alla deraf härflytande bedröfliga resultater. Bevis härför behöfva licke sökas långväga. Erfarenheten påtvingar dem oemotståndligen vid hvarje mindre god skörd eller mindre goda konjunkturer, då hela provinser komma i den olyckliga ställning, att, utan Statens mellankomst och barmhertiga menniskors almosor, dess fattiga befolkning (som ingalunda är den minst talrika) antingen måste 2motse hunger och elände eller ock utvandra till andra orter, för att söka uppehälle för sitt usla lif. Hrr. Petr och Wern hafva i Borgare-Stån-: det uppdragit en sann teckning af detta förhållande, som dnssutom beklagligtvis för ingen lärer vara obekant, hvadan åtskillige motioner, åsyftonde lindring i eller förenkling af folkets skattebördor, så väl vid föregående Riksdagar som nu blifvit väckte; men förmodligen ämnar Regeringen dem alla ett lika öde: att blifva utan påföljd. Ty att tala om landets nöd för en Regering, som endast der ser förkofran och välstånd i alla afseenden, det är att predika; för döfva örom. Således lönar det ej mödan: vidare orda härom, utan min tanke är att, då en extraordinarie Statsreglering är ett oling, som våra Grundlagar icke veta af, detta oting bör helt och bållet afskaffas, emedan den annars, lik en extraordinarie tjensteman, snart ingår på ordinarie stat. Jag tillstyfker äfven afslag å alla de begärda högre anslagen i den ordinarie Staten, med få undantag, och anser de äskade lönetillökningarne och pensionerne, såsom ett försök att pröfva nationens tålamod, ett gäckeri: med den allmänna förlägenheten. Bessutom yrkar jag en verklig nedsättning i