1 LUTS, Var Oiveitygad, all GCL ICKOe lanns nagon ie-
damot inom huset, som ej vore beredd att abetyga
Friherre Boije sin högaktning för den ömhet, hvar-
I med han vårdade frånvarandes rätt, men trodde,
jatt hans oro skulle kunna skingras, om Hr Landt-
I marskalken täcktes upplysa ståndet hvad beslut,
som blifvit fattadt i Talmanskonklaven i afseende
på föredragningen af ifrågavarande ärende? Hr
Landtmarskalken tillkännagaf, att då sednaste Tal-
I manskonklaven höills, hade Konstitutionsutskotiets
skrifvelse i ämnet ännu ej inkommit, så att något
beslut rörande dess föredragning ej vore fattadt. —
Friherre Boije afstod slutligen från sitt yrkande.
Br Bråkenhjelm ansåg frågan böra företagas lik-
tidigt i alla ständen, och således ej böra förekom-
ma hos Ridderskapet och Adeln, förr än Landtmar-
skalken träffat öfverenskommelse med de andre Tal-
I männen om tiden. — Friherre Hamilton instämde
äfven häri, och Hr Landtmarskalken lofvade, att in-
nan nästa plenum med de andre Talmännen regle-
ra så, att ärendet förekom på en gång i alla stån-
den. På proposition beslöts, att det skulle stå
främst på föredragningslistan för nästa plenum.
Grefve Löwenhjelm, Gustaf, uppsteg och utbad sig
få understödja Grefve Horns motion om inrättan-
de af en allmän klubb för alla fyra Riksstånden.
Redan 48929 i Februari beslöts inrättande af en dy-
lik klubb för den nästföljande riksdagen, men före-
taget mötte 1832 oöfvervinneliga svårigheter, huf-
vudsakligen i brist af passande lokal. Hen hoppa-
des bättre framgång nu. En sådan inrättning skul-
le befordra samrådighet emellan representanterne.
Alla andra representationer sökte undvika splitt-
ring; hos oss deremot är sakkännedomen splittrad
inom fyra serskilda stånd. Således kunde det hän-
da, att trenne stånd fattade beslutrörande försvars-
verket, utan att hafva hört en enda militär, stifta-
de lagar för undervisningsverket utan att hafva
hört en enda lärare; afgjorde handels- och finansfrå-
gor, utan att hafra hört en enda borgare, och beslöt
i landthushållningsärenden, utan att hafva hört en en-
da bonde. Det hade händt Tal., att han om aftonen,
samma dag han varit med om att fatta ett beslut
I på morgonen, fått höra sådana skäl framställda,
som skulle hafva bestämt honom för ett motsatt
beslut, ifall han känt dem innan beslutet fattades.
Vi förmoda ett allvetande hos våra Utskott, som
icke finnes och icka kan finnas. Genom en ge-
mensam klubb för RiksStånden skulle en nyttig
samrädighet och ett allmänt begagnande af sak-
kunskap vinnas, och mera broderlighet uppkomma
Ständerna emellan. Hushållning på riksdagskost-
naderna skulle äfven blifva en följd af en gemen-
sam klubb-inrättning. Adelns klubb besöktes icke
jaf de andra representanterne. Ett annat vore det
sökta samtalet, ett annat det dagliga, tillfälliga.
Det toge upp mycken tid, att i en stor stad söka
rätt på en person, man ville träffa, och hade ett
jginen utseende af att man gick på värfning, som
jingen gerna ville ådraga sig. Vissheten deremot,
jatt på en bestämd tid dagligen kunna råkas i en
gifven lokal, bade flere fördelar med sig.
Friherre Boye, Fredrik, hade ingenting emot
i Grefve Horns motion, men trodde, att med des
diskuterande borde väntas, till dess turen kommit:
till densamma på föredragnings-listan, hvilket ännu
ej inträffat.
En i förra plenum väckt motion af Friherre Ce-
derström, Anders, om förändring i åtskilli-
ig stadganden rörande korrektions-inrättningar-
ne, i synnerhet den på - Långholmen, föredrogs
nu för vinnande af remiss till behörigt utskott.
Motionen, som var ganska vidlyftig, gick egent-
ligen ut på att korrektionisterne skulle ställas
under krigslag, och att arrestant, som försökte
rymma eller öfverföll fångbevakningen, ostraf-
fadt måtte kunna skjutas. Dessutom anmärkte
motionären, att fångarne voro alltförväl hållne,
emedan de hade fullt opp i både husrum, klä-
der och föda, samt påstod, att de ej borde få
tala vid hvarandra m. m.
Före remissen uppstod en liflig diskussion,
under loppet af hvilken en mängd talare ytt-
rade sig. Hr Rosenqvist af Akershult bekla-
gade, lika med motionären, att stölder och
brott begås, och önskade att Riksens Ständer
kunde utfinna ändamålsenliga ätgärder deremot.
I afseende på hvad som blifvit föreslagit för
att förekoxsama korrektionisters rymning, för-
klarade talaren, att han aldrig skulle lemnat
sin röst till ett stadgande, som gjorde en fån-
ges lif beroende af en fångvaktare. Den Kongl.
propositionen vid 4823 års riksdag, att post
och patrull skulle få nyttja skjutgevär om fån-
ge försökte rymma, afstyrktes af Lag-utskottet
och afslogs af Ständerna. Propositionen för-
nyades 4829 och tillstyrktes då af Lag-utskot-
tet, men afslogs åter, ära vare Gud! af Stän-
derna. Tälaren begärte uppläsning af trenne
yttranden, dem han afgifvit rörande detta äm-:!
ne vid de tvenne nyssnämnde riksdagarne, hvil-
ket ock börjades, men väckte sådan otålighet,
att Hr RB., på anmodan af Hr JLagerhjelm, aft-
stod från fortsättningen, . för att bespara R:s
och Adsins tid, mot vilkor, att yttranderne fin-
ge medfölja Friherre Cedarströms motion till ut-
skottet. — Hr Cederschiöld, Robert, upplyste, att
den extrajudiciella bestraffning, motionären yr-
kat måtte iaföras vid Långholmen, redan vore
medgilven, och ati det ej tilläts fångarne att
tala med hvarandra. Att nedskjuta en fånge
vore deremot rättsvidrigt, och redan afslaget
af Ständerns. De olägenheter, motionären öf-
verklägat, kunde ej helt ceh hållet afhjelpas,
så länga på korrektionshusen sitte ej blott miss-
dådare, utan äfven personer, hvilka icke dit-
kommit för annat än att de saknat laga för-
svar. En ändamålsenlig omskapning af fängel-
serna borde företagas, och Talaren ämnade