1 LUTS, Var Oiveitygad, all GCL ICKOe lanns nagon iedamot inom huset, som ej vore beredd att abetyga Friherre Boije sin högaktning för den ömhet, hvarI med han vårdade frånvarandes rätt, men trodde, jatt hans oro skulle kunna skingras, om Hr LandtI marskalken täcktes upplysa ståndet hvad beslut, som blifvit fattadt i Talmanskonklaven i afseende på föredragningen af ifrågavarande ärende? Hr Landtmarskalken tillkännagaf, att då sednaste TalI manskonklaven höills, hade Konstitutionsutskotiets skrifvelse i ämnet ännu ej inkommit, så att något beslut rörande dess föredragning ej vore fattadt. — Friherre Boije afstod slutligen från sitt yrkande. Br Bråkenhjelm ansåg frågan böra företagas liktidigt i alla ständen, och således ej böra förekomma hos Ridderskapet och Adeln, förr än Landtmarskalken träffat öfverenskommelse med de andre TalI männen om tiden. — Friherre Hamilton instämde äfven häri, och Hr Landtmarskalken lofvade, att innan nästa plenum med de andre Talmännen reglera så, att ärendet förekom på en gång i alla stånden. På proposition beslöts, att det skulle stå främst på föredragningslistan för nästa plenum. Grefve Löwenhjelm, Gustaf, uppsteg och utbad sig få understödja Grefve Horns motion om inrättande af en allmän klubb för alla fyra Riksstånden. Redan 48929 i Februari beslöts inrättande af en dylik klubb för den nästföljande riksdagen, men företaget mötte 1832 oöfvervinneliga svårigheter, hufvudsakligen i brist af passande lokal. Hen hoppades bättre framgång nu. En sådan inrättning skulle befordra samrådighet emellan representanterne. Alla andra representationer sökte undvika splittring; hos oss deremot är sakkännedomen splittrad inom fyra serskilda stånd. Således kunde det hända, att trenne stånd fattade beslutrörande försvarsverket, utan att hafva hört en enda militär, stiftade lagar för undervisningsverket utan att hafva hört en enda lärare; afgjorde handelsoch finansfrågor, utan att hafra hört en enda borgare, och beslöt i landthushållningsärenden, utan att hafva hört en enda bonde. Det hade händt Tal., att han om aftonen, samma dag han varit med om att fatta ett beslut I på morgonen, fått höra sådana skäl framställda, som skulle hafva bestämt honom för ett motsatt beslut, ifall han känt dem innan beslutet fattades. Vi förmoda ett allvetande hos våra Utskott, som icke finnes och icka kan finnas. Genom en gemensam klubb för RiksStånden skulle en nyttig samrädighet och ett allmänt begagnande af sakkunskap vinnas, och mera broderlighet uppkomma Ständerna emellan. Hushållning på riksdagskostnaderna skulle äfven blifva en följd af en gemensam klubb-inrättning. Adelns klubb besöktes icke jaf de andra representanterne. Ett annat vore det sökta samtalet, ett annat det dagliga, tillfälliga. Det toge upp mycken tid, att i en stor stad söka rätt på en person, man ville träffa, och hade ett jginen utseende af att man gick på värfning, som jingen gerna ville ådraga sig. Vissheten deremot, jatt på en bestämd tid dagligen kunna råkas i en gifven lokal, bade flere fördelar med sig. Friherre Boye, Fredrik, hade ingenting emot i Grefve Horns motion, men trodde, att med des diskuterande borde väntas, till dess turen kommit: till densamma på föredragnings-listan, hvilket ännu ej inträffat. En i förra plenum väckt motion af Friherre Cederström, Anders, om förändring i åtskilliig stadganden rörande korrektions-inrättningarne, i synnerhet den på Långholmen, föredrogs nu för vinnande af remiss till behörigt utskott. Motionen, som var ganska vidlyftig, gick egentligen ut på att korrektionisterne skulle ställas under krigslag, och att arrestant, som försökte rymma eller öfverföll fångbevakningen, ostraffadt måtte kunna skjutas. Dessutom anmärkte motionären, att fångarne voro alltförväl hållne, emedan de hade fullt opp i både husrum, kläder och föda, samt påstod, att de ej borde få tala vid hvarandra m. m. Före remissen uppstod en liflig diskussion, under loppet af hvilken en mängd talare yttrade sig. Hr Rosenqvist af Akershult beklagade, lika med motionären, att stölder och brott begås, och önskade att Riksens Ständer kunde utfinna ändamålsenliga ätgärder deremot. I afseende på hvad som blifvit föreslagit för att förekoxsama korrektionisters rymning, förklarade talaren, att han aldrig skulle lemnat sin röst till ett stadgande, som gjorde en fånges lif beroende af en fångvaktare. Den Kongl. propositionen vid 4823 års riksdag, att post och patrull skulle få nyttja skjutgevär om fånge försökte rymma, afstyrktes af Lag-utskottet och afslogs af Ständerna. Propositionen förnyades 4829 och tillstyrktes då af Lag-utskottet, men afslogs åter, ära vare Gud! af Ständerna. Tälaren begärte uppläsning af trenne yttranden, dem han afgifvit rörande detta äm-:! ne vid de tvenne nyssnämnde riksdagarne, hvilket ock börjades, men väckte sådan otålighet, att Hr RB., på anmodan af Hr JLagerhjelm, aftstod från fortsättningen, . för att bespara R:s och Adsins tid, mot vilkor, att yttranderne finge medfölja Friherre Cedarströms motion till utskottet. — Hr Cederschiöld, Robert, upplyste, att den extrajudiciella bestraffning, motionären yrkat måtte iaföras vid Långholmen, redan vore medgilven, och ati det ej tilläts fångarne att tala med hvarandra. Att nedskjuta en fånge vore deremot rättsvidrigt, och redan afslaget af Ständerns. De olägenheter, motionären öfverklägat, kunde ej helt ceh hållet afhjelpas, så länga på korrektionshusen sitte ej blott missdådare, utan äfven personer, hvilka icke ditkommit för annat än att de saknat laga försvar. En ändamålsenlig omskapning af fängelserna borde företagas, och Talaren ämnade