att utgå till ifrågavarande ändamål, borde alla soek; nar blifva deraf åelaktige, äfven de som redan hafva duglige fasta skoler och att särskilt låneunderstöd borde meddelas de kommuner, som ännu ej hafva skolor, men gå att anlägga sådane; att klockareoch skollärare-tjensterna borde förenas; att ett skolmästareseminarium, fonderadt hufvudsakligen på enskildas donationer, redan finnes i Skå: ne; att det af Kongl. Maj:t äskade anslag vore alltför ringa 0. s. Vv. Sven Heurlin från Kronobergs Län yttrade skriftligen: att, i afseende på det äskade anslaget till skollärare-seminarier, syntes honom de så kallade : föreståndarne alldeles öfverflödiga, helst den egentliga undervisningen i allt fall skulle bestridas af särskilde lärare, samt föreståndaretjensten under sådana omständigheter, såsom ailenast en inspektions-syssla, troligen komme att betraktas som ett beqvämt bihang till andra. Domkapitlen kunde. utöfva em slik inspektion. Att föreskrifva viss tid l för vistandet på seminariet, vore olämpligt och den af regeringen fordrade årliga fond 9000 Rår till skollärare-elever mindre ändsmålsenlig. Hvar och en borde få undergå det erforderliga förhöret när han det förmådde Beträffande det af regeringen begärda kreditivet till hjelp åt de församlingar, som ej förmådde löna folklärare, insåg Heurlin vis-: serligen behofvet af sådana understöd, men yrka-! de att, vid beviljande af ett slikt anslag, det uttryckeliga vilkor måtte fästas. att förvaltningen af medlen öfverlemnas åt Riksgäldskontoret, som skulle äga att, på församlingens till Landsböfdingen insända och fån honom vidare fortskaffade ansökning, utbetala det belopp, hvilket anses böra bestämmas såsom bidrag till aflönande afläraren samt till byggnadshjelp vid skolkusets uppförande. I hvad den Kongl. Propositionen eljest skiljer sig från Heurlins motion i ämnet, hänvisade han till denna sistnämnda. Hans Jansson från Elsborgs Län: aDå jag vid både denna och nästföregående Riksdag hört Ståndets röst böjas för dem tanke, att Staten, åtminstone för en del, borde bekosta sina mindre väl Jottade medborgares undervisning, förefaller det mig cväntadt, att i ringaste mån förmärka obenägenohet för statsanslag, till sådant ändamål begärda. Jag suspenderar i öfrigt mitt omdöme om den Kongl. propositionen, intill dess Utskottet afgifvit sitt betänkande, men vill bedja Ståndets Medlemmar, från de orter, som äro så lycklige att redan ega skolor, aflärsna all afvuadsjuka, beträffande anslag åt de socknar, som ännu icke haft tillfälle att inrätta sådana. Det är icke do helbregda, som behöfva läkare, utan endast ds kranke. Jug torde derjemte få erinra, att det af Koogl. Maj:t begärda kreditiv på Riksgäldkontoret icke kan lyftas för annat ändsmål, än det, hvartill det blifvit äskadt och bestämdt. De flesta församlingar i Riket hafva inga! tjenliga skoler. Jag förenar mig med dem, som avse det af Kongl. Maj:t i Nåder begärda anstag) otillräckligt. Flera af Ståndet talade i samma syftning. Den Koogl propositionen, åföljd af Sv. Heurlins motion om folkundervisningen, Nils Jeppssons om. helgonskylden och Widegrens om inrättande af arbetshus vid folkskolorna, remitterades till Stiatsutskottet. Derefter förekom Kongl. Maj:ts nådiga proposition om Calmare Läns fördelning i 2 Län. Hans Jansson ville ej bestrida nyttan af en sådan delning, men ansåg det olämpligt, att fö-j retaga den annorlunda, än ij sammanhang medi en länge önskad ny reglering af bela landets indelning i Län och Härader. Flera Län i Riket finnas folkrikare, än Calmare, t. ex. Elfsborgs. Dessutom skulle den föreslagaa klyfningen föran-! leda tillökning i Embetspersonalen, utan mnäågraj:! motsvarande fördelar för landet. Talaren afstyrktel. derföre bifall till propositionen. En stor del af Ståndet hördes dela denna mening. Jonas Kylander från Wermland: Calmare Län ipnehäller 96 qvadratmil, med en fulkmängd afl: 174,000 invånare. Wermland deremot har ee ytal. af 458 qvadratmil, och en befolkning af 486,700. Från norska gränsen til! Clarelfven, till Carlstad, är 2 mil längre, än från norra ärdan af Calmare Län till dess bufvudstad. Oaktadt Wermland är 21 qvadratmil större, än Calmare och Westerås Län sammanlagda, samt Wermland har 43,000 invånare . mera, är Calmare Län, skulls Talaren dock anse orimligt, att vilja klyfva förstvämnde provins i två landshöfdingedömen. Stetsutgifterna komme att ökas genom den föreslagna delningen, hvilken derföre Talaren, för sin del afstyrkte. Han skule heldre vilja se flera af de hittillsvarande Länen sammanslagne, och uppgaf nu ett förslag härtill. Vicetslmannen Per Eriksson samt Per Hansson från Wermland förenade sig härmed. Sven Heurlin talade för inskränkning af embetsmannaperscnalen, i stället för tillökning deraf, och . fruktade, att vid ett kommande riksmöte skulle, l; derest nu det begärda anslaget beviljades, Regeringen se sig nödsakad begära tillökning, såsons tillförene of:a sket. TrysÅn skulle, i stället för att klyfva Cilmare Län till två, villja tfredela det; nätmligen på det sätt, att en del deraf förenades med Blekinge, en innan med Jönköpings, och den återstående med st ergöthlands Lärn. Mins Månsson från Calmare Län hade ett långt, ikrifiligt anförande, deri han framställde, huru-j! iom, efter hers tanka, alla de i Kong Maj:ts fö-s revarande proposition omnämnda olägenbeteraa c skulle kunna afhjelpas, genom inrättande af ett fronobekte i Westervik, samt derigenom, att, så-! om fallet vore i Götheborg, Landshördingens rätt i handläggning och verkställighet af utsökning 8-1 nål öfverflyttades på Moagistraterne i West för vik I I ch Wimmarby. Anförandet i detta ämne slutade; ned, att tala om aresultatet af de val till repreentanter vid detta Riksmöte, som skett inom Barareoch Bondestånden, eller den del af landets i efolkning, som egentligen utgör nationen,; om iF lins Janssons adress-förslag; om de Styrande och la tyrelsesystemet; om den skattdrarande menighe-, ens nöd; om hofvets glans; om bufsudstadens TAN ch mera sådant. Johannes Andersson från Calmare Län hade, eå-! om Ledamot i en Kommittc, hvilken varit ned-!g Att. flin mes mL TE om od alning sf Hiltm RF än avtåm I c