ST 0 AEA VS RET RE Elfsborgs län förklarade sig instämma med motionären deruti, att balfva indelda Armeen kunde indragas. Talaren titlade: Uti ett fjerdedels århundrade hafva vi haft att glädja oss öfver en oafbruten fred. Kongl. Maj:t har nyligen sjelf nådigst täckts meddela oss, att ett godt förhållande med främmande makter alltjemt fortfar. Den civiliserade verldens politik har ju dessutom tydligt under sist förflutna decennium antagit dem oivetydigaste karakter af fridsamhet och lugn. För alitid synes detta tidehvarf af barbari och eröfringslystnad hafva försvunnit, då en stats lycka endast var förenad med oafbrutet utvidgande af dess område och hemförande af skatter, plundrade från dess grannar. För alltid synes denna bedröfliga period af folkens historia vara utträngd af en menniskan mera värdig statskonst, hvilken endast finner sin räkniocg vid att tillskapa ett inre välstånd genom näringarnes upphjeipande samt konsters och vetenskapers uppmuntran. Dessa ljusa aspekter undanröjde, enligt Talarens mening, fullkomligt de farhågor, som kunde uppstå vid att minska en efter landets fattigdom och folkmärgd jemförelsevis alltför stor krigsmakt. Anders Trysen från Östergöthlands län biträdde motionen, och trodde, att motionären menat, det årligen 25 man af hvart, regemente (men ej hvart kompagni) kunde afskedas. Talaren ansåg dock ej Kavalleriet och Bålsmanshållet härutinnan kunna inbegripas. Rusthållarne skulle nemligen, vid hastig uppsättning, svårligen zgunna anskaffa dugliga hästar, ej heller vore det möjligt att så skyndsamt som erfordras, få karl och häst exercerade; minskning af båtsmän torde ej kunna utan men för flottans bestånd och verksamhet äga rum. Talaren ansåg vidare afgiften för de vakanta numren icke böra bestämmas till någon viss summa lika inom alla länen, men hellre utgå efter hvad tillförene : varit vanligt i-hvarje serskild ort, samt ej upphöra efter 8 år, utan fortfarande utbetalas. Vidare förmenade Trysen det skola förorsaka oreda, derest 2 rotar, sedan halfva Armeen biifvit reducerad, skulle förena sig om en karl; bättre vora det, aatt vakansen ellijemt fortginge, och att det nummer, som först blef vakant, skulle vara skyldigt åter; tillsätta karl, då vakans i den stående halfva Ar-:! måen inträffade. På omkring 20 år vore indrag-:; ningen verkställd. De vakans-medel, som under dossa 20 år utbetaldes, belöpande sig till sex millioner Rdr, då 350 Rdr Bko räknas på nummer, borde, enligt Talarens tanke, repartiseras på hvsrje län, efter bemmantalet, och inom länen på hära: derna. På nämnde 20 år erhölle hvarje härad cirka 23 000 Rdr per medium. Räntan deraf skulle: förvaltas af en municipal-styrelse och användas till allmänt nyttiga företag. Efter de 20 årens för!ogp kunde den årliga vekans-afgiften, till ett beiopp af omkring 500.060 Rår, ingå, för att fylia stats-: öehofven. Genom denna temporära indragnivg al den stående krigshären, skulle dessutom den stora fördel vinnas, att den aktiva Armesn, äfvensom Beväringen, längre tid kunde vapenöfvas, än som nu! sker, utan större anslag till tredje hufvudiitela. — Johannes. Christophersson från. Kronobergs län! delade Trysns mening, men trodde att vakans-: afgiften ej borde för högt tilltagas. I Zweigbergk bestred, att vakans-afgift skulle äga rum, tilidess knekte-kontrakten mellan Kronan och: Rotehå:larne blifvit återställda till sin ursprungliga krafi och verkan. i Strindlund ansåg vakans-afgiften äfven böra kun: na i persedlar utgöras. i Trysen förklarade, att han hade nämnt 350 Rdr: blott såsom exempel. i Hans Jansson ansåg den åsyftade lindringen i roterizgsbesväret icke vinnas genom hopsamlande af vakans-summor, utan trodde detta mål säkrast och enklast uppnås, om man kunde bringa det derhän, att två rotar sammanslogos, för att hålla en soldat. I En stor del af Ståndet hördes häri instämma. i Per Jönsson från Skåne upplyste, att i Skåne! Betaldes till och med 250 Rdr Bko för vakanta dragon-nummer. Skånska riksdagsmännen fästade uppmärksamheten på det billiga uti, att låta den föreslagna icdragningen äfven sträcka sig till rustnings-besväret i Skåne. Nils Persson från Södermanland ansåg de föreslagna vatans-medlen böra komma samtlige af indelnings-verket betungade till goåo. David Andersson från Halland var af denna mening. Hans Jansson erinrade, att om två rotar sammanslogos, för att hålla endast en soldat, komme ingen vakans-afgifi att äga rum, och då blefve alla rotehållare lika delaktiga i den derigenom uppkomna-fördel, Kihlblom och Rutberg gillade denna åsigt. Den sistnämnde gade sig ämna sorskildt, i afseende på Norrbotten, väcka en motion med denna syfining. Mats Persson från Stockholms, Nils Strindlund från Wester Norrlands, Erik Persson f:. Gefleborgs län och samtiige Riksdagsmänsnen från Blekinge och Bohus lår ansågo den föreslagna indragningen. dårest den i allmänhet lät sig göra, kunna sträcka . sig till båtsmansbållet, så väl som till roteringen Ola Jeppsson delade Hans Janssons mening om det ändamålsenliga i 2 rotars sammanslående. Serskildt fästade Sirindlund uppmärksamheten på den stora besparing deraf skulle upp-. komma, om bätsmännen sjöledes från norra orterna transporterades till hufvudstaden, i stället för Isudvägen, samt att hvad som nu åtgår till skjuts-; pEfiningar, antändes såsom bidrag at: för lega få vörkstäldt hvad båtsmännen nu åläggas. Anders Göransson från Stora Kopparbergs län ! hado derefier att skrifiligt anförande, deri han instämde med Widegren, och ansåg den summs, gom till -vVapenöfaing för: dea iodragaa delcn af Armöen skulle hafva åtgått, böra användas till dylik öfning för årsts första bövärings-klass, hvarjemte ordedes om bevärings-manskapets öfning om Söndäsgarna vid kyrkorar, . En stor del af Ståndet hade ordet, med anled: nivg af detta anförande, och ansåg dels föga vara -vånnet, om de genom Artmögna indragning besparade medel skulle, i stä!let att direkte komma rotehållarne till gode, användas till national bevärin-: gen; dels att det vore olämpligt att till vaperöfniog : bestämma Sördagen, hvilken är ämnad til öfningar I or Ta TR TR