ST 0 AEA VS RET RE
Elfsborgs län förklarade sig instämma med motio-
nären deruti, att balfva indelda Armeen kunde in-
dragas. Talaren titlade: Uti ett fjerdedels århun-
drade hafva vi haft att glädja oss öfver en oafbru-
ten fred. Kongl. Maj:t har nyligen sjelf nådigst
täckts meddela oss, att ett godt förhållande med
främmande makter alltjemt fortfar. Den civili-
serade verldens politik har ju dessutom tydligt
under sist förflutna decennium antagit dem oivety-
digaste karakter af fridsamhet och lugn. För ali-
tid synes detta tidehvarf af barbari och eröfrings-
lystnad hafva försvunnit, då en stats lycka endast
var förenad med oafbrutet utvidgande af dess om-
råde och hemförande af skatter, plundrade från
dess grannar. För alltid synes denna bedröfliga
period af folkens historia vara utträngd af en men-
niskan mera värdig statskonst, hvilken endast fin-
ner sin räkniocg vid att tillskapa ett inre välstånd
genom näringarnes upphjeipande samt konsters och
vetenskapers uppmuntran. Dessa ljusa aspekter
undanröjde, enligt Talarens mening, fullkomligt de
farhågor, som kunde uppstå vid att minska en ef-
ter landets fattigdom och folkmärgd jemförelsevis
alltför stor krigsmakt.
Anders Trysen från Östergöthlands län biträdde
motionen, och trodde, att motionären menat, det
årligen 25 man af hvart, regemente (men ej hvart
kompagni) kunde afskedas. Talaren ansåg dock ej
Kavalleriet och Bålsmanshållet härutinnan kunna
inbegripas. Rusthållarne skulle nemligen, vid ha-
stig uppsättning, svårligen zgunna anskaffa dugliga
hästar, ej heller vore det möjligt att så skyndsamt
som erfordras, få karl och häst exercerade; minsk-
ning af båtsmän torde ej kunna utan men för flot-
tans bestånd och verksamhet äga rum. Talaren
ansåg vidare afgiften för de vakanta numren icke
böra bestämmas till någon viss summa lika inom
alla länen, men hellre utgå efter hvad tillförene :
varit vanligt i-hvarje serskild ort, samt ej upphöra
efter 8 år, utan fortfarande utbetalas. Vidare för-
menade Trysen det skola förorsaka oreda, derest
2 rotar, sedan halfva Armeen biifvit reducerad,
skulle förena sig om en karl; bättre vora det, aatt
vakansen ellijemt fortginge, och att det nummer,
som först blef vakant, skulle vara skyldigt åter;
tillsätta karl, då vakans i den stående halfva Ar-:!
måen inträffade. På omkring 20 år vore indrag-:;
ningen verkställd. De vakans-medel, som under
dossa 20 år utbetaldes, belöpande sig till sex mil-
lioner Rdr, då 350 Rdr Bko räknas på nummer,
borde, enligt Talarens tanke, repartiseras på hvsrje
län, efter bemmantalet, och inom länen på hära:
derna. På nämnde 20 år erhölle hvarje härad cir-
ka 23 000 Rdr per medium. Räntan deraf skulle:
förvaltas af en municipal-styrelse och användas till
allmänt nyttiga företag. Efter de 20 årens för!ogp
kunde den årliga vekans-afgiften, till ett beiopp
af omkring 500.060 Rår, ingå, för att fylia stats-:
öehofven. Genom denna temporära indragnivg al
den stående krigshären, skulle dessutom den stora
fördel vinnas, att den aktiva Armesn, äfvensom Be-
väringen, längre tid kunde vapenöfvas, än som nu!
sker, utan större anslag till tredje hufvudiitela. —
Johannes. Christophersson från. Kronobergs län!
delade Trysns mening, men trodde att vakans-:
afgiften ej borde för högt tilltagas. I
Zweigbergk bestred, att vakans-afgift skulle äga
rum, tilidess knekte-kontrakten mellan Kronan och:
Rotehå:larne blifvit återställda till sin ursprungliga
krafi och verkan. i
Strindlund ansåg vakans-afgiften äfven böra kun- :
na i persedlar utgöras. i
Trysen förklarade, att han hade nämnt 350 Rdr:
blott såsom exempel. i
Hans Jansson ansåg den åsyftade lindringen i
roterizgsbesväret icke vinnas genom hopsamlande
af vakans-summor, utan trodde detta mål säkrast
och enklast uppnås, om man kunde bringa det der-
hän, att två rotar sammanslogos, för att hålla en
soldat. I
En stor del af Ståndet hördes häri instämma. i
Per Jönsson från Skåne upplyste, att i Skåne!
Betaldes till och med 250 Rdr Bko för vakanta
dragon-nummer. Skånska riksdagsmännen fästade
uppmärksamheten på det billiga uti, att låta den
föreslagna icdragningen äfven sträcka sig till rust-
nings-besväret i Skåne.
Nils Persson från Södermanland ansåg de före-
slagna vatans-medlen böra komma samtlige af in-
delnings-verket betungade till goåo.
David Andersson från Halland var af denna me-
ning.
Hans Jansson erinrade, att om två rotar sam-
manslogos, för att hålla endast en soldat, komme
ingen vakans-afgifi att äga rum, och då blefve alla
rotehållare lika delaktiga i den derigenom upp-
komna-fördel,
Kihlblom och Rutberg gillade denna åsigt. Den
sistnämnde gade sig ämna sorskildt, i afseende på
Norrbotten, väcka en motion med denna syfining.
Mats Persson från Stockholms, Nils Strindlund
från Wester Norrlands, Erik Persson f:. Gefleborgs
län och samtiige Riksdagsmänsnen från Blekinge
och Bohus lår ansågo den föreslagna indragningen.
dårest den i allmänhet lät sig göra, kunna sträcka .
sig till båtsmansbållet, så väl som till roteringen
Ola Jeppsson delade Hans Janssons mening
om det ändamålsenliga i 2 rotars samman-
slående. Serskildt fästade Sirindlund uppmärk-
samheten på den stora besparing deraf skulle upp-.
komma, om bätsmännen sjöledes från norra orter-
na transporterades till hufvudstaden, i stället för
Isudvägen, samt att hvad som nu åtgår till skjuts-;
pEfiningar, antändes såsom bidrag at: för lega få
vörkstäldt hvad båtsmännen nu åläggas.
Anders Göransson från Stora Kopparbergs län !
hado derefier att skrifiligt anförande, deri han in-
stämde med Widegren, och ansåg den summs, gom
till -vVapenöfaing för: dea iodragaa delcn af Ar-
möen skulle hafva åtgått, böra användas till dylik
öfning för årsts första bövärings-klass, hvarjemte
ordedes om bevärings-manskapets öfning om Sön-
däsgarna vid kyrkorar, .
En stor del af Ståndet hade ordet, med anled:
nivg af detta anförande, och ansåg dels föga vara
-vånnet, om de genom Artmögna indragning bespa-
rade medel skulle, i stä!let att direkte komma ro-
tehållarne till gode, användas till national bevärin-:
gen; dels att det vore olämpligt att till vaperöfniog :
bestämma Sördagen, hvilken är ämnad til öfningar I
or Ta TR TR