upplystare af Enropas nationer; om i dem fin-
nes det ringaste, som bör kunna afskräcka frår
deras antagande, och om läsaren sett en ends
anmärkning deremot framställas, grundad på
skäl, som kunna göra fördelen af deras anta-
gande tvetydig. Vi hafve åtminstone icke fun-
nit de ytliga, nästan endast på inbillade far-
hågor, stödda invändningar , som blifvit gjorda
emot desamma, förtjena ringaste afseende. Alt!
i mindre vigtiga frågor man kan träta om fö-
reträdet af ett stadgande framför ett annat in-
till verldens ända, är för hvar man tydligt.
Emellan nya Criminal-lagen och den gamla
äger egentligen ingen annan jemförelse rum, än
den, som gäller i allmänhet emellan mennisko-
kulturens ståndpunkter 1730 och 1830. Del
vill säga emellan begreppen om menniskans
värde, i kristlig mening, vid början och vid
slutet af dessa hundrade år. Vi vilja här blott
nämna, att det Norska lagarbetet har vunnit
mycket bifall inom och utom landet. Efter
flera försök att draga ut på tiden med dess an-
tagande måste ändtligen vid sista Stortbinget
Norska regeringsmakten fram med en proposi-
tion derom. Storthinget hade den klokheten,
att icke inlåta sig i detaljfrågor, utan gillade
förslaget i dess helhet, med fullt förtroende till
gagneligheten deraf. Regeringen på stället, med
undantag af en enda medlem, hemställde lagen
till Konungens sanktion. Enligt hvad läsaren vet,
afslogs den likväl. Något mer än strafflagen bar
innu ej utkommit i Norge, ehuru en Lagkom-
mitt der funnits allt sedan 1814.
Betraktar man nu behofvet af en, till ända-
målsenlig enkelbet återförd Lagbok, erkänner
man de principer vi här ofvan anfört ur det
nya lagförslaget; hyser man det förtjenta för-
troende till de nitiske och upplyste män, hvilka
hos oss utfört arbetet dermed, att de efter
bästa förmåga ställt detaljerna i sammanhang med
hvarandra, är man öfverens derom, att vår e-
gen tid hvarken erbjuder oss kända män eller
erkända principer, som kunna hafva något bätt-
re arbete än deras; vill man beslutsamt söka
komma till ett bättre skick, äfven i denna del
af samhällsangelägenheterna , då skall det säkert
medgifvas, att nya Lagverkets antagande i
dess helhet vore det nyttigaste steg, som af Ri-
kets Ständer nu kunde tagas, till betryggande
af nationens snara befrielse från godtycke, väld
och orätsvisa.