SaKCEPL SKUUC INCUlvVIA UECRVIVEL all UldlUytCia CL helt kontraförslag; 3:o att under tiden hvarken Regering eller Ständer skulle kunna göra ett slut på det obestämda skick, hvari alit, som har sammanhang med lagväsendet, måste under en sådan ställning befinna sig, och hvaraf vi redan ertarit följderna under landets 20:åriga provisoriska tillstånd; 4:o att deremot antagandet af de begge lagförslagen, i deras helhet, skulle garantera nationen, att åter en gång få en helgjuten, symmetrisk och enkel Lagbok, Om denna sedan finnes hehäftad med detaljfel, så kunna dessa genast vid nästblifvande riksdag blifva föremål för Regeringens och Högsta domaremakteas propositioner till Rikets Swänder, som då icke hade att befara, att de under tiden med omsorg pröfvade förslagen till detaljförändringar skulle lösrycka det hela. 5:o Om Rikets Ständer begärde, att Konungen ett år före nästa riksdag täcktes låta offentliggöra de förslag till ändringar, som Regeringen, efter Högsta domstolens hörande, kunde finna för godt att föreslå Ständerna, satte detta nationen i tillfalle, att vid den riksdagen yttra sitt allmänna tänkesätt i dessa delar, genom sina ombud. Härigenom finge den nya lagen genast en bestämd utveckling till hvad Regering och Ständer kunna finna fullt betryggande för framtiden. Emot denna method kan göras den invändningen, att det är för mycket begärdt att vilja förmå Ständerna på sådant sätt medelst acklamation antaga en hel lagbok. Vi medgifva, att det äfven så vore , om denna lagboks principer vore antingen oriktige eller vacklande, och om således det i sjelfva verket vore att befara , att icke en dast :detaljbristerna kunde för ett ögonblick vålla mindre olägenheter, utan äfven andan aflagbestämmelserna inveckla uti fortfarande större svårigheter. För att visa, det vi likväl icke obetänksamt framställt denna åsigt, vilje vi här lemna exempel på principer, i hvilka den nya lagen skiljer sig från den gamla. De skola öfvertyga hvarje fördomsfritt granskande medborgare om den förras bestämda företräde. Se här hvilka dessa principer äro i civil lagen: 1:o att, fästning till äktenskap icke har någon juridisk verkan, utan hvilar på ära och tro allena hos fästehjonen, innan den blifvit offentliggjord genom anmälan till lysning; 2:o att skilnad i äktenskap kan vinnas hos domstol, i vissa fall der den antingen alls icke varit tillåten, eller skolat sökas i nådeväg; 3:o att bustru och man pnjua lika gifterätt i samfäldt bo, utan skillnad emellan landsoch stadsrätt ; 4:0 att son och dotter ärfva lika; 5:0o att hela det såkallade arfvejords-systemet försvioner, i afseende på arfsoch testamentsrätten ; 6:0 att testamentsfriheten således sträcker sig. till all slags egendom å landet, likasom i stad, och inskränkes endast till bibehållande af en vissdel för bröstarfvinge; 7:o att qvinna är myndig, likasåväl som man, vid en viss ålder (23 år för den förre) utan mellankomst af kunglig nåd. 8:0o att all rätt till fast egendom skall offent: liggöras, ägande rätt genom lagfart och nyujanderätt genom inteckning, för att gälla mot tredje man, på det att ingen må kunna bedragas genom hemliga afhandlingar, fiderkommisssiftelser, undantags-öfverenskommelser , och mera dylikt; 9:0 att räntefoten beror på fritt aftal; 10:o att bolagsfirma ej må begagna andra namn än de verkliga bolagsmännens; 11:o att ansökan om egendoms afträde, utan bouppteckning eller andra formaliteter , afvärjer bysältning, att förut bysatt gäldenär är fri, så snart bouppteckning skett och han beswvuri densamma ; och att bysättoing ej äger rum fö fordran, som blifvit bevakad i konkurs, de ej skäl visas, att gäldenären, efter konkursen: slut, undardöljer tillgång från utmätning, 42:0 Att alla priviligierade domstolar oc priviligierade utsökningsauktoriteter skola för svinna; 43:o att domstolarne å landet skola blifv mera permanenta, det vill säga nio gånger or året i stället för tre; 14:o att Lagmansrätt å landet och ena in stansen i städerna skola upphöra; 15:o att andra, än bönder, kunna sitta nämnd på landet; 16:0 att protokoll skall kontrolleras geno ordentlig justering; i 17:0 att man ej skall hindras atl söka Tä visa, genom vad och revisionsskäillingen, mindre såsom nu, derigenom att man från Ho Rätterne nödgas köpa tillbaka de samma han lingar man sjelf ingifvit och hvilka man för löst vid underrätterna; 18:0o att offentlig och till en del äfven mun lig rättegång skall föras äfven inför Öfverrö terne och Högsta Domstolen; 19:0 att åtskilliga tvister skola afgöras geno serskild nämnd (Jury); 20.0 att rältegångskostnad ej skall qvitta i de många fall der sådant förut kunnat sk