rostade HU IlIUP IUCUIINS Lill OLaLSuUtSRULLETL.
Hr Lagergren instämde i bifall å propositionen.
I afseende på Hr Ekbolms förmenande att det nya
länet kunde stå uader inseende af Landshöfdingen
i Calmar, betviflade Hr Lagergren att sådant vore!
praktikabelt, så framt det ej åsyftades att följa
Frarckrikes exempel med underprefekturen. i
Hr de Mare hemställde att, då nu fråga endast vore ;
om Calmar läns delning, och den nådiga framställ-
ningen endast rörde detta län, det ej vore på sitt
ställe att tala om behofvet af de andres delning.
Hr Wern anmärkte att han ej bestridt bifall till;
propositionen. Upplyste äfven att Wermlands län
behöfde ändras, samt att ban gillade inrättandet af
naderprefekturer, hvilka medförde mindre kostnad
Hr Poeotrö yttrade, att Hr de Marås framställning
återfört tankan derpå att flera län funnos, på hvil-
ka Calmar län, utan någon uppoffring för staten,!
kunde fördelas, nemligea Blekinge, Kronobergs och :
Linköpings län, hvilkas läge tycktes lämpa sig för i
länets styckning på dem. Norra delen af länet
kusde läggas till Linköpings lån, då Linköping en-
dast låg 9 å 40 mil från Westervik. Hr de Msrö
hade nämnt om Hr P:s motion angående Dalarne,
och just de förhållanden, som deruti innefattades,
utgjorde bevis för Hr P:s bestridande af proposi-
tionen, enär deraf visades, att statens bjelp påkal-
ladesZi en verkligt nödlidande landsort, samt att:
således det ej vore nu rätta tiden att tänka på nya
institutioner. I afseende på en talares yttrande
em representantens pligt, upplyste Hr P. att han;
delade samma åsigt, samt att han hvarken repre-
senterade Dalsrne, eller af någon tagit impuls för!
motionens väckande. För öfrigt, då landet haft 50;
års fred, och Regeringen nu först framställt den
sannolikt behöfliga fördelningen af Cslmar län, ut-;
gjorde sådant nytt bevis på Regeringens underiå-
tenhet att inse Statens behof och afbjelpa dem. Unr-
der ett annat system skulle det vara möjligt att
tillgångar till förändringen kunde beredas, men nu
torda det bli en absolut omöjlighet.
Hr Bagge erinrade om behbofvet att med Elfs-
borgs län förena en del af norra Bohus län; och
Hr Brinck ville ej bestrida behofvet af. den före-
slagna ändringen, men ej heller tillstyrka den förr,
än annat system följdes vid Landshöfdingars till-
sättande. i
Hr de Marde yttrade, att väl norra delen af Cal-
mar län kunde lämpligen förenas med Östergöth-
land, men ej den mera söderut belägna delen. Dess-
utom ver2 Linköpines län redan stort nog, och tål-
de ej att ökas. Ansåg att Regeringens underlåten-
het aut på en gång framställa alla beböfliga för-
ändringsr, ej borde hindra vidtagandet af en, hvars
behof vore allmänneligen ertänd.
Hr Petre erinrade om olämpligheten af Gefle-
borgs län, der mången hade 20 mil till Länsstyrel-
sen. Trodde att Hr Ekholms motion, angående
Embetsmäns tillsättande, borde, såsom innefattande
en principfråga, ej förbises, enär den innpebölle ett
korrektiv mot det länge öfverklagade förhållandet,
att befordra militär-personer till Landshöfdingar.
Hr Moberg talade för hbifali, och erinrade, att
Westervik, der det nya Landsböfdingesätet skulle
inrättas, ägde en utmärkt hamn, som i framtiden
kunde bli station för en del af skärgårdsflottan.
Diskussionen fortsattes vidare och slutades, hvsr-
efter propositionen blef till StatsUtskottet remit-
terad.
Dorefter föredrogs Kongl. Maj:ts proposition om
uttappning af myror på Gottland, hvilken, efter en
obetydlig diskussion, jiemväl remitterades till Stats-
Utskottet.
Kongl. Maj:ts tvenne skrifvelser, om hemmans-
klyfaing m. m., och om lönereglering för Lands-
staterna, äfvensom proposition om Carleby hem-
mans anslående till Kronofogde-boställe, remitte-
rades utan diskussion till vederbörlige Utskott.
Häruppå företogs Kongl. Maj:ts skrifvelse, med
öfverlemnande af FattigvårdsKommitteens Betän-
kande. Sedan Hr Bagge framställt några anmärk-
ningar vid åtskillige stadganden, som af Kommit-
tesn blifvit föreslagna, uppträdde Hr Helledaij med
det förklarande, att han ansåg Kgl. Moj:t, genom
dess aflåtne skrifvelse, ej bafva. begärt någon åt-
gärd af Ständerna, utan att skrifvelsen endast vore
ett vanligt missiv till Betänkandet, hvarföre någon
annan åtgärd ej borde tagas, än att lägga skrifvel-
sen till handlingarne, så framt ej någon af Stån-
dets ledamöter ville upptåga och nu framställa den,
jemte Betänkande, såsom sin egen motion. I
Denna tanke understöddes af Hr Levin, som upp-;
lyste, att Ständerna vid förra riksdagen väl begärt
åtskilliga föreskrifter, angående fattigvården, men:
ingalurda afsett något sådant, som Kommitteens i
förslag, hvilket innehölle ämnen, som körds både i
till Stats-, Bavillnings- och LagUtskoitens behand-
ling. i
För remiss yttrade sig Hrr Rydin, Hegardt, dej
Marde, hvilken ansåg skrifvelsen böra betraktas sä-;
som en proposition, då den blifvit af Hofkanslern
sflemnad. ;
Sedan Hr Ekholm äfven biträdt Hr Heledays 3
sigt, fortsattes diskussionen, hvari äfven Err Lim-
nelius, Wijk, Langenberg och Helsingius m.fl. del-.
togo, hvarefter proposition å remiss till Ekonomi-:
Utskottet gjordes af Talmannen och besvarades:
med: Ja, mot hvilket beslut Hr Heileday reserve-
rade sig.
Härefier fortsattes diskussionen, argående åtskil-:
lige stadganden i Kommitterades förslag, och be-
slöts, att denna diskussion skulle åtfölja remissen.
He Helsingius väckte en motion, att Ståndet
skulle afsäga sig all representation af Talmannen
genom middagar, och att Talmannen wäåtte nu
som vid förra riksdagen, endast för sina dana riks-
I degskostnader tilläggas ett arfvode af 400 Rdr Bko
månedtligen. Lades på bordet. -
Kongl. Maj:ts proposition em Sockenstämmor
remitterades till LegUtskottef.
; I anlednisg af ett Protokolls utdrag från BDörs-
I Direktionen, innefattsndd besked derom, att Direk-
tionen till Ståndets klubb upplåtit ytterligare Lilla
Börssalen och tvenne andra rum, utan att derför
;Jaf Stäåndet fordra någon ersättning, väckte Hr Hal-
fling förslag om inbjudande till MedStänderra att
der besöka BorgarStåndet, samt bifogade sin tack-
samhet för BörsDirektionens generösa upplåtande
laf klubbrummen. ;
AMP dat inctäömda allmäntst ut! hatveanda af oin