rostade HU IlIUP IUCUIINS Lill OLaLSuUtSRULLETL. Hr Lagergren instämde i bifall å propositionen. I afseende på Hr Ekbolms förmenande att det nya länet kunde stå uader inseende af Landshöfdingen i Calmar, betviflade Hr Lagergren att sådant vore! praktikabelt, så framt det ej åsyftades att följa Frarckrikes exempel med underprefekturen. i Hr de Mare hemställde att, då nu fråga endast vore ; om Calmar läns delning, och den nådiga framställningen endast rörde detta län, det ej vore på sitt ställe att tala om behofvet af de andres delning. Hr Wern anmärkte att han ej bestridt bifall till; propositionen. Upplyste äfven att Wermlands län behöfde ändras, samt att ban gillade inrättandet af naderprefekturer, hvilka medförde mindre kostnad Hr Poeotrö yttrade, att Hr de Marås framställning återfört tankan derpå att flera län funnos, på hvilka Calmar län, utan någon uppoffring för staten,! kunde fördelas, nemligea Blekinge, Kronobergs och : Linköpings län, hvilkas läge tycktes lämpa sig för i länets styckning på dem. Norra delen af länet kusde läggas till Linköpings lån, då Linköping endast låg 9 å 40 mil från Westervik. Hr de Msrö hade nämnt om Hr P:s motion angående Dalarne, och just de förhållanden, som deruti innefattades, utgjorde bevis för Hr P:s bestridande af propositionen, enär deraf visades, att statens bjelp påkalladesZi en verkligt nödlidande landsort, samt att: således det ej vore nu rätta tiden att tänka på nya institutioner. I afseende på en talares yttrande em representantens pligt, upplyste Hr P. att han; delade samma åsigt, samt att han hvarken representerade Dalsrne, eller af någon tagit impuls för! motionens väckande. För öfrigt, då landet haft 50; års fred, och Regeringen nu först framställt den sannolikt behöfliga fördelningen af Cslmar län, ut-; gjorde sådant nytt bevis på Regeringens underiåtenhet att inse Statens behof och afbjelpa dem. Unrder ett annat system skulle det vara möjligt att tillgångar till förändringen kunde beredas, men nu torda det bli en absolut omöjlighet. Hr Bagge erinrade om behbofvet att med Elfsborgs län förena en del af norra Bohus län; och Hr Brinck ville ej bestrida behofvet af. den föreslagna ändringen, men ej heller tillstyrka den förr, än annat system följdes vid Landshöfdingars tillsättande. i Hr de Marde yttrade, att väl norra delen af Calmar län kunde lämpligen förenas med Östergöthland, men ej den mera söderut belägna delen. Dessutom ver2 Linköpines län redan stort nog, och tålde ej att ökas. Ansåg att Regeringens underlåtenhet aut på en gång framställa alla beböfliga förändringsr, ej borde hindra vidtagandet af en, hvars behof vore allmänneligen ertänd. Hr Petre erinrade om olämpligheten af Gefleborgs län, der mången hade 20 mil till Länsstyrelsen. Trodde att Hr Ekholms motion, angående Embetsmäns tillsättande, borde, såsom innefattande en principfråga, ej förbises, enär den innpebölle ett korrektiv mot det länge öfverklagade förhållandet, att befordra militär-personer till Landshöfdingar. Hr Moberg talade för hbifali, och erinrade, att Westervik, der det nya Landsböfdingesätet skulle inrättas, ägde en utmärkt hamn, som i framtiden kunde bli station för en del af skärgårdsflottan. Diskussionen fortsattes vidare och slutades, hvsrefter propositionen blef till StatsUtskottet remitterad. Dorefter föredrogs Kongl. Maj:ts proposition om uttappning af myror på Gottland, hvilken, efter en obetydlig diskussion, jiemväl remitterades till StatsUtskottet. Kongl. Maj:ts tvenne skrifvelser, om hemmansklyfaing m. m., och om lönereglering för Landsstaterna, äfvensom proposition om Carleby hemmans anslående till Kronofogde-boställe, remitterades utan diskussion till vederbörlige Utskott. Häruppå företogs Kongl. Maj:ts skrifvelse, med öfverlemnande af FattigvårdsKommitteens Betänkande. Sedan Hr Bagge framställt några anmärkningar vid åtskillige stadganden, som af Kommittesn blifvit föreslagna, uppträdde Hr Helledaij med det förklarande, att han ansåg Kgl. Moj:t, genom dess aflåtne skrifvelse, ej bafva. begärt någon åtgärd af Ständerna, utan att skrifvelsen endast vore ett vanligt missiv till Betänkandet, hvarföre någon annan åtgärd ej borde tagas, än att lägga skrifvelsen till handlingarne, så framt ej någon af Ståndets ledamöter ville upptåga och nu framställa den, jemte Betänkande, såsom sin egen motion. I Denna tanke understöddes af Hr Levin, som upp-; lyste, att Ständerna vid förra riksdagen väl begärt åtskilliga föreskrifter, angående fattigvården, men: ingalurda afsett något sådant, som Kommitteens i förslag, hvilket innehölle ämnen, som körds både i till Stats-, Bavillningsoch LagUtskoitens behandling. i För remiss yttrade sig Hrr Rydin, Hegardt, dej Marde, hvilken ansåg skrifvelsen böra betraktas sä-; som en proposition, då den blifvit af Hofkanslern sflemnad. ; Sedan Hr Ekholm äfven biträdt Hr Heledays 3 sigt, fortsattes diskussionen, hvari äfven Err Limnelius, Wijk, Langenberg och Helsingius m.fl. del-. togo, hvarefter proposition å remiss till Ekonomi-: Utskottet gjordes af Talmannen och besvarades: med: Ja, mot hvilket beslut Hr Heileday reserverade sig. Härefier fortsattes diskussionen, argående åtskil-: lige stadganden i Kommitterades förslag, och beslöts, att denna diskussion skulle åtfölja remissen. He Helsingius väckte en motion, att Ståndet skulle afsäga sig all representation af Talmannen genom middagar, och att Talmannen wäåtte nu som vid förra riksdagen, endast för sina dana riksI degskostnader tilläggas ett arfvode af 400 Rdr Bko månedtligen. Lades på bordet. Kongl. Maj:ts proposition em Sockenstämmor remitterades till LegUtskottef. ; I anlednisg af ett Protokolls utdrag från BDörsI Direktionen, innefattsndd besked derom, att Direktionen till Ståndets klubb upplåtit ytterligare Lilla Börssalen och tvenne andra rum, utan att derför ;Jaf Stäåndet fordra någon ersättning, väckte Hr Halfling förslag om inbjudande till MedStänderra att der besöka BorgarStåndet, samt bifogade sin tacksamhet för BörsDirektionens generösa upplåtande laf klubbrummen. ; AMP dat inctäömda allmäntst ut! hatveanda af oin