jande af Opinionsaämnd, angående Högsta Domstolens Ledamöter, men decna framställning då icke funnit bifall, hade den oväntade händelsen inträffat, att Hr Justitiestatsministern och en Leda-: mot af Högsta Domstolen på begäran erhållit Kongl. Möej:ts afsked, och derigenom 403 Riksdagsordningen biifvit eluderad,; samt dessa personer antingen gått misste om den upprättelse de måhända! behöft, derigenom, att de vid en blifvande Opi-: nionsnärend möjligen kunnat icke blifva uteslutne, eller ock Kongl. Maj:t betagit Ständerne deras grundlagsenliga rätt, att få med svarta kulor märka dem, om de ej gjort sig förtjente af nationens förtroende; och att äfven genom deras afskedstagande: Staten finge, för deras återstående lifstid vidkän-! nas utbetalandetaf deras innehafde fulla löner, då, i bändelse af utvoterieg, den kunnat slippa med hälften. Den financiella förlusten vore dock ringa, : mot den omständigheten, att grundlagens föreskrift eluderades, — hvilket ej nu borde förbises, då temligen säkert vore kändt, att hela Regeringsperso-i nalen vore färdig att taga afsked. Hr Petre hade derföre begärt, att denna Opinionsnämnd i dag berde väljas, på det man ej måtte ytterligara förekommas; men något afseende ej fästas på denna framställning, enär allmänneligen förklarats, att Justitieombudsmannens berättelser borde införvänas, innan Opinionsnämndten valdes; hvarå Hr Petrå jemväl genmält, att om detta än fått gälla såsom skäl förut, det likväl nu ej borde så anses, emedan ej fråga vore om Högsta Domstolens Ledamöter kollektift, utan endast hvarje Ledamot individuelt. Derjemte hade det svaret lemnats honom, att det vore för sent i dag, att i Pienum välja Opiniorsnämnden, enär klockan redan varit sex på aftonen, och något anslag derom således ej kunde göras. En af de frågor, den Hr Petrå ej fått tillfälle framställa, var ock att Talmänren måtte sinsimellan bestämma, i hvilka fall en begärd proposition, å någon inom Riksstånden väckt fråga kunde och borde vägras, på det ej Konstitutionsutskottet, såsom ofta förr varit fallet, måtte besväras med, att slita derom uppkomne tvister imellan Talmännen och Stånden. Hr Lagergren ansåg Hr Petrös framställning om Opinionspämnds väljande och förmenande, aw Konungen ej skulle ega bevilja afsked åt Ledamöter i Högsta Domstolen, innan denna Nämnd fått utlåta sig, vara oriktig, och i sednare omständigheter stridande mot Konungens prerogativ, att tillsätta och afskeda tjenstemän. Om Opinionsnämndens nytta eller skadlighet hade skiljaktige meningar ofta uppstått, och Taelaren ansåg otillbörligt, att Högsta Domaremakten utsattes för en nämnd, som ej dömde efter lagliga skäl, utan efter börsagor. Talaren ansåg Justitisombudsmannens berättelse nödvändigt böra afvaktas, och äfven af Legutskottet granskas, innan Opinionsnämndens väljande företages. Hr: Petre genmälde, att Hr Lagergren ej rätt fattat Hr Petres ord, då han förmenat, Hr Petre åsyfta inskränkning i Kongl. Maj:ts prerogativer.! Han hade ej tolt derom, utan endast, att genom !i afskedens beviljande, Kongl. Mai.t betagit Ständerns deras rätt att utesluta de afskedade, om i Ständerne ansett dem deraf förtjente. Hr Petrej anmärkte, att Hr Lagergren genom den framställningen, som skulle Hr Petrå åsyftat inskränkande i Konungamaktens prerogativ, sjelf blottställt sig för beskyllnivg, att vilja göra ingrepp i Ständernas rättigheter, då han yttrat, att Opinionsnämnden vore olämplig oci origtig. : Hr Lagergren trodde sig äga rätt att få theoretiskt vttra sig om nämndens lämplighet, och detta vore den synpunkt från hvilken han utgått. Många hade öfven delat hans tanka; och då opinionsnämnden nu en gång, genom grundlagen, blifvit en bestående makt, hade det aldrig varit Hr L:s mening med yttrandet, att få någon ändring häri. Rättigheten att yttra sig, begagnades flitigt af många och äfven af Hr Petr. Afven Hr Lagergren ville ha sin rätt i detta afseende öppen, och skulle ej annorlunda, än med sans och moderation begagna den, hvilket han hoppades att äfven andra framdeles skulle iakttaga. Sedan Hr Chrislierson (i gårdagens postskriptum står genom tryckfel Petterson) yttrat att så länge 403 g:n Reg.form. funnes qvar, han ej ville yttra sig om gagn eiler skada af opinionsnämnden, men att denna nu, genom Konungens afsked åt de af Hr Petre nämnde 2:ne personer, blifvit gjord till en död bokstaf emot dem, och Ständerne betagne deras rätt, samt tillkännagifvit att han i hufvudsaken delade Hr Petres tanka, frågade Talmannen, om Ståndest ville att protokoll vid konferenserne skulla af Sekreteraren föres, hvartill svarades: ja; äfvensom Ståndet gillade de af Talmennen i öfriga framställde åsigter, angående konferenserne. Härefier föredrogos först ett memorial från Statsutskottet och sedan Kongl. Maj:ts proposition om St atsverkets tillstånd och behof, hvilken proposition blet hvilande till nästa plenum. . Kong!. Maj:ts proposition om folkskolors inrättande remitterades till Statsutskottet. Angående Kongl. Maj:ts preposition om Calmar läns fördelning, uppstod diskussion, hvarvid Hr Pctrå yttrade den åsigt att på många ställen tarfvades förbättrad indelning af länen, hvarföre en sår dan förändring ej borde nu ske partielt, uten med afssende på hela riket. I närvarande tid, då favoritsvstemet och bördsoristokratien gjort sig gällande vid Landshöfdingzeplatsers besättande, hvilket haft till följd at: Setreterare och Kemmererare fått sköta armbetct Kunde talaren ej tillstyrka bifall till propositionen, beldst anira magtpåliggande beho? voro att fylla, utan ati man ägde utsigt till tillgång. : Hr de Mare ansåg sig ej kunna undgå att tilkännage, det delniagen af Celmar län VOre högst behöflig, och hoppades att dervid ej anses partisk. Då Hr Potre sagt att man ej borde vidtaga förbättringar i sådant, som rörde enski!da landsorter, ville talaren endast erinra om Hrr Petres och Wen framställningar om nöden i Dalarne och Wermland, hvilka utan anmärkning af Ståndet upptagits. Te laren anhöll att Svåndet ej ville på förhand så Un: dertrycka prossasitionen, att sådant kunde medföra afslag derå i Staisutskottet. Hr Ekholm understödde propositionen, men då i om utbhas Tandehflincsernra vigat giv kunna nmhä