SS RFA Ön AS OS 0 vida kortare, då ferierna räcka nära fem mänader om året. Häraf följer då ganska naturligt, att den Romerska statsläran, statsrätten, folkrätten, rältslärans historia och nationalekonomien (som på köpet skulle tillhöra en af de juridiska professorerne) alldeles icke kunna föredragas: med ett ord, allt måste undvikas, som kunde höja och vidga de studerandes synkrets, utöfver kunskepen om de nu i Sverga gällsn-de positiva civil-, kriminaloch finanslagarna.Sedan brefskrifvaren härefter omtalat, huru sällan någon kan komma till grundligt studium af don Romerska rättsläran, äfvensom nämnt, att någon Svensk laghistoria ärnu icke ens fia-: nes utgifven, fortfar han: Lika litet eller ännu mindre kommer något studium af främmande länders moderna lagstiftningar i fråga. Hela lagfaren-: heten inskränker sig således till ett inventarium af de bestående Svenska lagarna, och älven dessa studeras på ett högst ytligt vis och utan syftan. Ati det finnes ett och annat undantag af personer, som genom egen kraft arbetat sig upp öfver mängden, förstås af sig sjelf, men de äro sällsynta och kunna lätt räknas.n De Svenske juristernas låga ståndpunkt märkes också i deras litteratur, enär Sverige i nyare tid icke har att uppvisa ett enda vetenskapligt verk, som på ett omfattande och systematiskt sätt bearbstat kunskapen om landets egna lagar. Bloit några få grenar och egentligen kyrkolagen och handelsrätten hafva blifvit bearbetade. Annars fianas blott lagsamlingar, ordböcker och dylika för det dagliga behofvet i praktiken nödvändiga bjelpredor. Till och med sådana samlingar, som utgilvas på statens bekostnad, och hvilka skulle vara och till en del äfven äro af högre betydelse för vetenskapen, såsom den utgifna samlingen af de gamla landskapslagarna, lemnar i den form, som den blifvit redigerad, många fordringar ouppfylida, hvilka man från en högre ståndpunkt kunde göra på densamma, om än utgifvarens flit i de olika handskrifternas jemförande och den trohet, hvarmed de olika läsarterna återgifvits, förtjenar allt erkännande. Ingalunda bättre, men väl värre, står det till med de egentliga statsoch kameralvetenskaperna, som ännu knsppt hafva fått någon plats vid universiteterna. Väl finnes i Upsala en profession, till bvars åliggande de förra till en del skola höra; men då denne professor tillika, i följd af en besynnerlig hopblandning, fått sig den romerska litteraturen anvisad, och två så olika fack, som hvardera taga sin man i anspråk, svårligen kunua bestridas af en enda med lika framgång, så kan man knappt undra öfver, att från deana lärostol Tacitus väl blifvit skiekligt föreläst, men statskunskapen deremot kommit till korta. Förhållandet hade snarare bordt vara omvändt, då det åtminstone i samma fakultet fiones en annan serskild profession för den romerka litteraturen. Så hade väl ock skett, ! om man icke från högre ort vore intagen af en förundransvärd bäfvan för idkandet vid uni-: versiteterna al! alla vetenskaper som hafva en syfining åt politiken. Denna skygghet bar gått så långt, att sjelfva Ständerna vid två olika riksdagar måst begära hos Regeringen, att åtminstone landets grundlagar skulle föreläsas vid universiteterna. Regeringen kunde likväl på länge icke besluta sig till, att utfärda något förordnande i detta hänseende. Att detta ändtligen skett, är förmodligen en captatio benevolentic för innevarande riksdag. On kameralvetenskapen i vår mening har man på de härvarande universiteterna så godt sora intet begrepp. En nödtorftig kunskap om laadets lagar öfver skatteväsendet, är allt hvad mean förstår derunder. Utom universiteterna äro hithörande vetenskaper på ett lika otroligt vis försummade. Endast bergsvetenskapen och hvad dit hörer gör ett hedrande undantag, emedan den i Fablun studeras med den grundlighet, som detta för Sverige så vigtiga läroämne påkallar, sedan de theoretiska förstudierna blifvit resolverade i Upsala. Men om skogsvetenskapen, som för Sverige borde vara icke mindre vigtig, vet man nästan intet, och man synes icke vilja erkänna, hvilka stora rikedomar gå förlorade för landet genom brist på skicklige tjnstemän i detta fack. Undantagen äro sällsynta och träffss egeniligen icke i statens tjenst, utan bos några få pessesionater, som fogat sig i nödvändigheten och inkallat Tyska Forsimänner för sin enskilda hushållning. Afven landibruket läres ingenstädes på ett vetenskapligt sätt. I Upsala fanns väl förr en så kallad profession, som i synnerhet skulle befatta sig med detta ämne, men på den sednare tiden har man förvandlat den till en rent botanisk. -Den härvarande Landibruks-akademien gör för undervisningen intet, och synes öfverhufvud, shuru rikt doterad, hafva föga uträttat. Teknologi läres ej vid universiteterna, och det tecknologiska institutet i Stockholm är för inskränkt, för att motsvara fordringarna på en. vetenskaplig anstalt. Om politisk ekonomi, fiomr mm