SS RFA Ön AS OS 0
vida kortare, då ferierna räcka nära fem mä-
nader om året. Häraf följer då ganska natur-
ligt, att den Romerska statsläran, statsrätten,
folkrätten, rältslärans historia och nationaleko-
nomien (som på köpet skulle tillhöra en af de
juridiska professorerne) alldeles icke kunna före-
- dragas: med ett ord, allt måste undvikas, som
kunde höja och vidga de studerandes synkrets,
utöfver kunskepen om de nu i Sverga gällsn--
de positiva civil-, kriminal- och finanslagarna.-
Sedan brefskrifvaren härefter omtalat, huru
sällan någon kan komma till grundligt studium
af don Romerska rättsläran, äfvensom nämnt,
att någon Svensk laghistoria ärnu icke ens fia-:
nes utgifven, fortfar han: Lika litet eller ännu
mindre kommer något studium af främmande län-
ders moderna lagstiftningar i fråga. Hela lagfaren-:
heten inskränker sig således till ett inventarium af
de bestående Svenska lagarna, och älven dessa stu-
deras på ett högst ytligt vis och utan syftan.
Ati det finnes ett och annat undantag af per-
soner, som genom egen kraft arbetat sig upp
öfver mängden, förstås af sig sjelf, men de äro
sällsynta och kunna lätt räknas.n
De Svenske juristernas låga ståndpunkt mär-
kes också i deras litteratur, enär Sverige i ny-
are tid icke har att uppvisa ett enda veten-
skapligt verk, som på ett omfattande och syste-
matiskt sätt bearbstat kunskapen om landets
egna lagar. Bloit några få grenar och egentli-
gen kyrkolagen och handelsrätten hafva blifvit
bearbetade. Annars fianas blott lagsamlingar,
ordböcker och dylika för det dagliga behofvet
i praktiken nödvändiga bjelpredor. Till och
med sådana samlingar, som utgilvas på statens
bekostnad, och hvilka skulle vara och till en
del äfven äro af högre betydelse för vetenska-
pen, såsom den utgifna samlingen af de gamla
landskapslagarna, lemnar i den form, som den
blifvit redigerad, många fordringar ouppfylida,
hvilka man från en högre ståndpunkt kunde
göra på densamma, om än utgifvarens flit i de
olika handskrifternas jemförande och den tro-
het, hvarmed de olika läsarterna återgifvits, för-
tjenar allt erkännande.
Ingalunda bättre, men väl värre, står det till
med de egentliga stats- och kameralvetenska-
perna, som ännu knsppt hafva fått någon plats
vid universiteterna. Väl finnes i Upsala en pro-
fession, till bvars åliggande de förra till en del
skola höra; men då denne professor tillika, i
följd af en besynnerlig hopblandning, fått sig
den romerska litteraturen anvisad, och två så
olika fack, som hvardera taga sin man i anspråk,
svårligen kunua bestridas af en enda med lika
framgång, så kan man knappt undra öfver, att
från deana lärostol Tacitus väl blifvit skiekligt
föreläst, men statskunskapen deremot kommit
till korta. Förhållandet hade snarare bordt va-
ra omvändt, då det åtminstone i samma fakul-
tet fiones en annan serskild profession för den
romerka litteraturen. Så hade väl ock skett, !
om man icke från högre ort vore intagen af
en förundransvärd bäfvan för idkandet vid uni-:
versiteterna al! alla vetenskaper som hafva en
syfining åt politiken. Denna skygghet bar gått
så långt, att sjelfva Ständerna vid två olika
riksdagar måst begära hos Regeringen, att åt-
minstone landets grundlagar skulle föreläsas vid
universiteterna. Regeringen kunde likväl på
länge icke besluta sig till, att utfärda något
förordnande i detta hänseende. Att detta ändt-
ligen skett, är förmodligen en captatio benevo-
lentic för innevarande riksdag.
On kameralvetenskapen i vår mening har
man på de härvarande universiteterna så godt
sora intet begrepp. En nödtorftig kunskap om
laadets lagar öfver skatteväsendet, är allt hvad
mean förstår derunder. Utom universiteterna
äro hithörande vetenskaper på ett lika otroligt
vis försummade. Endast bergsvetenskapen och
hvad dit hörer gör ett hedrande undantag, e-
medan den i Fablun studeras med den grund-
lighet, som detta för Sverige så vigtiga läro-
ämne påkallar, sedan de theoretiska förstudier-
na blifvit resolverade i Upsala. Men om skogs-
vetenskapen, som för Sverige borde vara icke
mindre vigtig, vet man nästan intet, och man
synes icke vilja erkänna, hvilka stora rikedo-
mar gå förlorade för landet genom brist på skick-
lige tjnstemän i detta fack. Undantagen äro
sällsynta och träffss egeniligen icke i statens
tjenst, utan bos några få pessesionater, som fo-
gat sig i nödvändigheten och inkallat Tyska
Forsimänner för sin enskilda hushållning. Af-
ven landibruket läres ingenstädes på ett veten-
skapligt sätt. I Upsala fanns väl förr en så
kallad profession, som i synnerhet skulle befatta
sig med detta ämne, men på den sednare ti-
den har man förvandlat den till en rent bota-
nisk. -Den härvarande Landibruks-akademien
gör för undervisningen intet, och synes öfver-
hufvud, shuru rikt doterad, hafva föga uträttat.
Teknologi läres ej vid universiteterna, och det
tecknologiska institutet i Stockholm är för in-
skränkt, för att motsvara fordringarna på en.
vetenskaplig anstalt. Om politisk ekonomi, fi-
omr mm