kan bland annat slutas af den ofvannämnde fem- ;
årsberättelsen, till hvilken jag äfven i detta afse-
ende hänvisar. (pag. 6.) I
En betydlig del af Daljorden äger en så svag
produktiv förmåga, att den, i likhet med den när-
mast Norrige belägna socken Särna, borde vara;
från skatter befriad. Det ligger ett icke ringa
statsekonomiskt misstag deruti, att böga skatter
utpressas, till och med af dem, som i ett hårdt
klimat odla en, icke sällan ofruktbar jordmån. Nu
utgå, enligt hvad i berörde femårsberättelse finnes
upplyst, skatter och allmänna onera i Dalarne van-
ligtvis efier hvarje innevånares andel i roteringen,
Lima socken, som år 4822 hade en folkmängd af
blott 2363 personer, underhåller icke mindre än 40
soldater, oaktadt socknen, såsom invid fjeilen be-
lägen, är utsatt för täta missvexter. För eget för-
svar bar det egentliga Dalarne intet ringaste be-
hof af indeld trupp. Beväringen är dertill mer än
tillräcklig, helst landets belägenhet gör det, snsrt
sagdt, ointagligt. Ingen åtgärd förekommer således
mer ändamålsenlig, billig och verkställbar, än Da-
larnes befrielse från underhållandet af ett dyrt re-
gemente, genem hvars upplösning möj!ighet skul-
Je uppkomma, dels att för betryckte jordägare lin-
dra beskattningen, dels ock att åstadkomma Dal-
beväringens fullständiga organisation.
Enligt hvad ofvan åberopade femårsberättelse or-
dagrannt förmäler och sakkunnige personer nog-
samt hafva sig bekant, måste Dalallmogen efter
missvexter söka att genom en sparsamhet, som
gränsar till svält, återställa det rubbade förhållan-
det mellan tillgång och behof af säd. Säden, sä-!
ger Hr Järta, cafbryter då eller minskar bränvins-
konsumtionen öfrer hela länet och 20.000 tunpner
spannmäl besparas säkerligen endast derigenrom.
Men vida betydligare är besparingen af säd till fö-
da. Utan att derom hafva förvissat sig genom en
högst ebehaglig erfarenhet, har man svårt att tro,
med hvilken ringa qvantitet af god säd, i synner-
hvilken åter är till den grad tryckande, att t. ex. :
bet af råg, ett hushåll i Öster- och Vesterdalarne
kan i nödens tid vara belåten.
Med detta vittnesbörd från Kronans egne orga-
ner borde styrelsens väl bekanta!sorglöshet för lan-
dets industriella förkofran hafva åtminstone någon
gång lemnat rum för undersökning om beskaffen-
heten af Dalarnes odling, hälst det är en temli-
gen allmär mening, att denna previns allena är
öfverbefolkad, och såleges mer än någon annan i
behof af en hög produktion. Huru främmande sty-
relsen är för detta ämne, bevises bland annat der-
af, att stotistiska underrättelser om Dalsocknsrne
ännu äro så efullständiga, att de väsentliga skiljak-
tigheter, som mellan dessa socknar förefinnas, blott
till ringa del äro kände. Imedlertid förtjenar an-
märkas, att framlidne agkgronemen Stephens, efter
en, icke till följd af regeringens förerdnande, men
af egen impuls, år 18358 verkställd ress genem Da
larng, yttrade att han före ankomsten dit gjort
sig om jordbruket derstädes en vida bättre före-
ställning, samt att kan der fumnit på flere ställen
förträfliga edlingslägerheter ohegagnade. I Herr
Järtes femårsberättelse heter det ock, catt den öf-
verdrifra folkmängdens behbof af säd och den ell-
männaste jordmänens naturliga otjenlighet för gräs-
växt hafva förorsakat ett, inom de flesta sockoar
af Stora Kopparbergs län synbart missförbällande
emellan åkerbruk och boskapsskötsel.
Det lider intet tvifvel, att ställningen i Dalarne
är förtjent att taga riksens Ständers uppmärksatm-
het i anspråk. Allmäcna besvärs- och ekonomi-
utskottet finner, uti bemödandet för missgynnade
lendsmäns hjelp, ett värdigt föremål för sin verk-
samhet. Hjelpen bör dock icke vara af en hastigt
försvinnende art, utan sökas uti ingripande ätgär-
der, fruktgifvande äfven uti sednaste framtid.
De frågor, hvilka jag på grnnd af min här ofvan
gjorda framställning anhåller, att utskottet bufvud-
sakligen behagade bewrbeta och utreda, äro:
4:o Hvilka kommunikationer äro för Dalarne ds
vigtigaste och såsom sådane företrädesvis förtjente
ef understöd från statens sida; isammanhang hvar-
med utskottet icke bör förbise, buruledes den en-
skilda industriem hade, enligt 1822 års femårsbe-
rättelse, inom en kort tidrymd, allena åstadkom-
mit nya kommunikationer öfver eländig, stenbun
den mark till en väglängd af 8 !; mil, och huru
densamma, under sednare åren, tagit första ste ge
till förbättring af kommunikationen mellan Dal ar
ne och Wermland.
92:0 Hvi!ka delar af Dalarne äro förnämligast i
behof att åtnjuta antingen befrielse från skatten el-
ler licdring i densamma; hvartill hörer den af mig
väckta frågan om upphäfvande af Dalregementet;
åtminstone bvad det egentliga Dalarne angår. Från
synpunkten af Dalarnes delaktighet i Sveriges stats-
skick lärer icke kunna försvaras, att en betydlig del
af Dalorten ruineras, för att till det öfriga landets
tjenst hålla en indeldt trupp, som med hänsigt till
ortens egna lokalförbållanden är, och i tidernas ti-
der måste blifva, för densamma öfverflödig; och
3:0 Hvilka åtgärder förekomma lämpligast, till
befrämjande af Dalarnes uppodling och till erhål-
lande af en fullständig Sockenstatistik för denna
provins.
Onekligen har Hr Järta i sin femårsberättelse rätt
deruti, catt skiftesverkets fortgång är ett bufvud-
sakligt vilkor för ett förbättradt jordbruk; men då
Hr Järta derjemte erkänt, att Delallmogen, med
flere veckors tidsförlust och våda för lif och hel-
sa, nu måste ibopsamla en ändock knapp och o-
tillräcklig fodertillgång, som ytterligare ökas med
löf, samt med renmossa och barkmjöl, eamt i öf-
rigt visat, att det största missförhållande äger rum
mellan åker och äng, så inser man lätteligen, att!
förbättringen i jordbruket icke ankommer på skif-
tesverket allena, utan att detsamma, som enligt Hr
Stephens egna ord, äfven i Dalarne ännu befinner sig i
sina barndomsdeagar, icke är så organiseradt. att
man, i anseende till skiftesverkets fortgång, må an-
se sig hafva derföre gjort nog.
Jemte min vördsamma anhållan om denna mo-
tions remitterande till ofvanbemälde utskott. får jag
ödmjukast anmäla, det jag uti en annan motion,
ämnad att af Statsutskottet handläggas, begär, att
af de medel, som komma att på nionde bufvudti-
teln anvisas, en summa af minst Tiotusen Rdr år-
ligen skola intill nästa riksdag uttryckeligen
ordnas, till befrämjande af sådane för Dalarne
statsekonomiskt nyttiga företag, som Regeringen,
af-er föresårgan nräfnine finner vara företrädesvis