böraet Dbelägne försiugudörren, förföljde de angripande våidsverkarne, hvarvid A. P. Wennerlund lärer blifvit sårad; Löjtnant Holming befallte de närmast dörren anryckande 4 Konstapel och 35 man att genast draga sig tillbaka, hvilken befallning af mig upprepades, då jag hann ankorama cch fann gatan tom; hvarefter piketen återvände till högvakter. Med denna folksamling har förhållandet varit enahanda, som med den vid Bergströms hus församlade, och bar, enligt åberopade delar af tjenstgörings-reglementels föreskrifter, blifvit lagligen behandlad, i det att väld blifvit med våld bemött, och bör, enligt ofvan åberopade 8 409 mom. 7 af detsamma, vid båda dessa tillfällen så väl befål som trupp vara frie från ansvar för skada till lif eller lem, om sådan skada bade inträffat. Denna, af sielfva folkupploppet föranledda och i jem förelse dermed obetydliga, tilldrageise, har man, genom särskilta hårda anklagelser mot individer af militären, sökt att lösrycka från undersökning afsaken i sin belhet, bkvarifrån den dock ej lärer kunna lagligen skiljss. Man har äfven använd: tidningarne, för att nedsätta militärens förfarande såsom vildsint och obehörigt, i synnerhet å befälets sida, bvaribland mitt handlingssätt särskildt varit föremål för klander. Mina i villfället vidtagne tjensteåtgärder hafva likväl varit påkallade af min piigt, att så vidt det kunde på mig ankomma, återföra en del af en upprorisk menigbet till aktning för den lag, som den alltför länge trotsat, och att hämma ett upplopp, som, vidaro utveckladt, kunde för allmän och enskild säkerhet ha fi de vådligaste följder. : Om det vore behöfligt, att lagligen styrka de här anförde, allmänt kände, olika tilldragelser inom foikupploppet, för att sålunda visa, att detta i dess flere afdelningar urarlat till den ytterlighet, att strängare militäråtgärder måste användas, så finnes tillräcklig tillgång på I vittnen inom följande personal, som vid olika tillfalien åI sedt händelserne, nemligen: af Kongl. Götba Ariilleri-Regementes befäll och trupp 218; af Eronprinsens Husar-Regementes d:o d:o 20; af tjenstgörande polis 20, tom enskilta personer, hvars hörande särskilta omständigheter kunna föranieda I I öfrigt tror jag mig böra hafva äran anmäla, att Re gements-Krigsrätten icke till undersökning upptagit målet, i röraovde den af Handlanden Bergström anklagade Artilleristen Fält. Fullt öfvertygad, att de mot mig gjorda angifvelser äro helt och hållet obefogade och att jag vid tillfället ändamåls enligt fullgjort min pligt, återstår mig endast att öfverlemna målet till högvederbörlig Domares pröfning och återfogar i all ödmjukhet de mig meddelade handlingar. Götheborg den S1:ste Januari 4840. K. BILDT, Major vid Kongl. Göta Artilleri-Regimentet. LiTT. ÅA. På begäran lemnas den upplysning, att vid det obehagliga folkuppträdet, som bär inträffade den 46 sistlidne Hecember, hörde jag, sedan folket om aftonen börjat att I kasta stenar på den på Torget stående militärstyrkan, ett besynnerligt buller eller brakaade vid Bergströmska huset på Östra Hamngatan, då cet äfven gafs mig tillkänna, att folket började barikadera sig på gatan vid nämnde I hus samt bryta upp stenar i dess portgång, hvarföre jag I genast beordrade Lieutenanten Friherre Bennet, att med en patrul! Husarer begifra sig dit, för att hindra ett dylukt förbåliande. Kor: derefier återkom nämnde Lieutenant och tillkännagef, att patrullen derstädes ingenting karde uträtia, emedan cen del af folkmassan vid patrullens ankorast drog sis in i porien och på gården, hvarest var för trångt för Cavaleri att röra sig, utar föreslog, alt i stället en infanteri-patrull måtie bbfva ditkomraenderad. Jag befallde derföre, att en del af Artillari-piqueten skulle ditmarchera, med iakttagande af samma instruktion, som var lemnad Lieutenanten Friherre Benret. Då Artilleri-patrullen afmarcherade, blef jag varse Majoren och Riddaren Bildt, hvarföre jag befalide honom åtfölja patrullen, för att på det nogaste tillse, att patrullen hindrade så väl barikaderiog som stenbrytrirg, och at den på eu ändamålsenligt sött uppfyllde sina milära skyidigheter. Götheborg den 8 Januari 4840. G. EDENHJELM. Det kan icke nekas, att denna förklaring är ganska fintligt uppställd och jemväl skulle vara tillfyllestgörande, om blott de deri uppställda satserna hvar för sig finge antagas. Vi tvifla likväl, att detta kan låta sig göra, så vida den enskilde skall anses äga något skydd af lag och medborgares lif och egendom icke helt ech hållet bero af den beväpnade styrkans råd eller behaget hos en bhbefälbafvare. Herr Majoren Bildt nekar icke till de af Handlanden BergI ström gjorda anklagelser angående inträngandet i ben; gård och våldet derstädes, men försvarar detia förfarande dermed att Kordningens vidmaktbållare måste viga allt för att hålla lagen i helgd., Men måste de äfven för detta ändamål sjelfve bryta lagen, på ett så våldlsamt sätt som här inträffat? Och äro de då längre ordningshållare? Hr Majoren ytirar läfven, stt vid ett sådant uppträde, som det li Götheborg, måste aden allmänna anda, I asom röjer sig hos folket, bestämma de ordningshållandes handlingssätt., Det är just lgenom att lemna ett så vidsträckt spelrum åt de aordningshållande,, och endast derigenom, Isom secener, lika med dem hos Hr Bergström, I kunea uppstå, och som de ordningshållande seI dermera få det obehaget, att stå till räta inför domstol, för det de gått för långt i tydningen af den allmänna andan. Men Hr Majoren går ännu längre: adet bör, säger hen, atill och lamed ej kunna aniagas såsom tilibörligt eller larimligt, att en eller annan, möjligen icke I cbrottslig, som får dela den brottstiges öde, letill streff för sin nyfikenhet, (att befinna sig inne på en instängd gård!!) askulle kunna enaskildt ställa individer af verkställapde makten cill ansvarighet, eller yrka deras bestraffaing, legå vida det icke derjemte kan bevisas, att en I cordningshåilande baft till uppsåt, att utan analedning anfalla en tydligen oskyldig, hvilket aalltid måste blifva straffbart., Logiken och slutföljderna af detta resonnemang äro ganska klara, På en punkt i en stid inträffar, t. ex,, såsom här i Stockholm, vid scenen på jerntorget sommaren år 4838, ett oväsen. En mifl litärtrupp rycker ut och börjar, utanfatt någo våld ännu är begånget, med en chock på folk. massan, såsom det skedde i Bankogränden je I NK a