Herr Landshöldiagen obentligen och 1 lagens namn
tilltalat folkmassan, med antydan, att, vid äfventyr
att se makt använd, skingra sig, hvilket dock bief
utan påföljd, och mot skymningen föranledde tull-
tjenstemänneas förflyttande under Husareskort till
högvakten vid stora torget, dit folksariingen äfven
förfogade sig under ett fortsatt oljud och hurrande,
samt under kastoing af isbitar, snöbollar och sten
mot husarerne elter de inom deras leaer gående
tulltjenstemän. Efter ankomsten till torget fort-
satte pöbela sitt oljud och hurrande, som hade till
första påföijd, att den redan betydliga folkmassan
klockan 8 om safionen nära fördubblats, och hade
man äfven hört ett pistolskott aflossas från folkt-;
kopen. i
Omkring denna tid förnyade Landsköfdingen sin
befallning åt folket, att före kl. 9 skingra sig. Den-
na uppmaning blef lika litet hörsammad, som nå-
gen af de många föregående; oljudet fortfor och
beaöken på en närliggande krog tycktes biifva tä-
tare, sedan der, eniigt rykte, starka drycker förtär-
des och betaltes med penningar, som af okände
så kalisde bättre personer utdeltes. Hurrandet:
och eljudet ökades, och en och annan kastning af
isbitar och tegelsten, som hemtades från gårdsrum-
met innanför krogen, förmärktes. Omkring kl. 40
på aftonen kastades mot högvakten isbitar cch ste-:
nar på en gång till den myckenhet, att pöbelns af-
sigt ögonskenligen var, att våldfora den der fram-:
för uppställda trupp af Artilleriet och Husarerne,
och hvarvid flere militärpersoner träffades. Gene-
ral-Majoren Edenabjeim, som härom erhöll rapport, .
befallde Husarerne att skingra folket, hvilket ock
genast verkställdes med den framgång, alt torget!
blef tomt. Man borde nu skäligen vänta sig, att!
en folksamling som erhållit flerfaldiga varmingar
och befallningar af Konungens befalliningshafvande
att åtskiljas, skulle, sedan den såg beväpnad styr-
ka användas, genast återvända till sina hem; men
tvertsmot, så fortfor den att trotsa lagarne och så-
ledes sjelf förklara sig som upprorsstiftare och de-
lade sig i flera hopar, hvaraf en, till betydligt an-
tal, begaf sig till Handianden Bergströms hus, der
den förhöll sig såsom Herr Landshöfdingens ofvan-
nämnde skrift (lit. A) antyder. Dessa folksamlin-:
gar kunde nu mera icke anses annorlunda än gå-
som högst oloflige och vara af den beskaffenhet, att
de med våld bordo skingras och de brottslige gri-
pes. Den del deraf, som bemäktigat sig Bergströms
portgång, tillät sig att med sönderbrutna bräder
anfalla förbipatrullerande befäl och trupp af Husa-j
rerne, som hade ordres att skingra dem. Jag hba-
de heia aftonen, utom från ki. 7 till 8, då jag, i
egenskap al min majorstjenstgöring, visiterat rege-!
mentets kommeaderingar i stallarne och kasernen,
uppehållit mig vid högvakten, för att afvakta or-
dres, och hade således äfven varit ögonvittne will!
allt hvad som förefallit. När jeg erhöll Hr Öfver-
kommendantens befallning av åtfölja piketen, lät
jag denna marchera med fälld bajonett mot den u-l.
tanför Bergströms öppnade port stående, med bräd-:
stuapar beväpnade foltsemlingen, som kastade sten !
på den arryckande truppen och derefter genast!
dros sig in:i portsåvgen och tillslöt porten efier
sig. men hvilken af truppen åter råed lätthet öpp-
nades, hvarefier jag befalide, att de upprorisre ekul-!
te gripas, hvilket ock verkställdes med 3 personer,
sora afsändes till bögvakten; de öfrige af våldsver-
karne försvunno i de mörka trappgängarne och an-:
norstädes, der jag ej fonn det lämpliat att eftersö-
ka dem, heldst något viterligare våld nu icke för-
spordes. Vid piketens inryckande i portgången var
jag bakom densamma och kunde således ej genast
izkomma i gårdsrummet,men så snart detta lät sig
göra och jag varseblifvit, att gården var tom, be-
fallde jag piketen att draga sig tillbaka åt gatan.
Hela uppträdet i Bergströms gård varade blott nå-
gra få minuter. Att den vidtagna åtgärden haft
åsyftade påföljder visade sig genast, emedan denna
folksamling ej vidare afhördes. Att Handelsman-
nen Bergström vid detta tilifälie skall hafva fått
ett bajonetstyng är mig alldeles obekant, och har
jag aldrig befallt någon att honom våldföra; men
om kan haft den oförsigtigheten, att vid ett dylikt
tillfälle inblanda sig med våldsverkarne, så är det
något, som jag hvarken kunnat förutse eller före-
komma. För patrullen kunde hvem som heldst an-
gifva sig som tusvärd, helst det var mycket mör-
kare i den af höga byggnader omgifna gården, än
på gatar. Det är dessutom flere anledningar, att
Hr Bergström kunde förvänta sig militärisk hand-
räckvirg, för ati rensa hans gård från våldsverka-
re, helst en person varit vid högvakten och besärt
handräckning för att utvisa folket ur nämnde gård.
Om denna person varit Bergström sjelf, hvartill
mycken anledniog finnes af den i stämningen upp-
girna omständighet, att Bergström just återkommit
straxt före patrullens ankomst, eller icke, kan först
genom vittnesförhören utrönas. Genom det att
Bergströms portgång från början blifvit med up-
pendart våld intagen, så var ock medborgerliga sä-
kerbeten i fara; da befallande beböfde således ej
afvakta någon enskild reqvisition af skydd, utan
heldre, såsom pu skett, opåmint lemna sådant, hvil-
ket det Kongl. Cirbuläret af den 314 Oktober 1810
anbefsller och tydligen föreskrifver dylika åtgärder
för alt friåa och skydda både den enskilda och
allmänna säkerheten, samt således, om sådant nö-
digt är, möta våld med våld.)
Hvad jag nu haft äran anföra äro de anledningar, som
förmån mig att Jåta beväpnad styrka intränga i Herr E.
öms gårdsrum. Au jag dervid skulle byst några
enskilda afsigter, eller att jag velat tillstädja ett enskildt
våld, hvarvid ett mordförsök sättes i fråga, mot Hr Berg-
ström, en person som ända till detta tillfälle varit mig
alldeles obekant, är så högst orimligt, att jag deromot
endast kan uppmana Hr Bergström, att vid laga ansvar
bevisa den mot mig gjorda förnärmande angifvelsen. Äf-
venledes yrkar jag, alt Hr Bergström måtte lagligen be-
visa det sanningslösa tillmälet, att jag skolat lofva eller
tilldela Artilleristen Fält 24 sk. Bko för dess -hjeltemod,
som orden falla,
Hära? tyckes nu vara tydligt, att Artilleri-piketen i all-
mänhet och hvarje individ deraf icke gjort annat än sin
skyldighet. då den, för att skydda enskild och allmän sä-
kerboat, förföljt en olollig folksamling på en terräng, som
den seånare med våld intagit samt dessutom, gerom fö-
regcående handlingar, utöfvat buller och våld. Tillämp-
mingea af Tienstgörings-reglementets 2:a Del, 5 Kap. S
99 Mom. 6, och S 400 Mom 4, 2, 3, 4 måste bär haf-
va varit på silt rätta ställe, då den skett mot en del af
——— 2
) Bed. har ej tillgång för ögonblicket till detta Cirkulär
och det hade således varit önskligt om en afskrift der-