upplysningar och för tronens fot nedlägga underdåniga ödmjuka föreställningar. Der är gränsen för dess rättigheter, så vida man ej vill att konungen äger rätt att regera och kammaren rätt att hindra honom derifrån. Dessa äro nödvändiga, klara och påtagliga slutföljder, dem alla sofismer i verlden ej förmå bortvända, och hofvets publicister hafva ingenting öfvergrifvit då de utvecklat dem. Men det motsatta axiomet har på lika sätt sina nödvändiga, klara och påtagliga slutföljder. (Slut e. 2. g.) a a a a a a a