REVY AF TIDNINGARNA.
Ibland de tecken, hvaraf man skulle döma i
hvad min. den officiella andan, taktensoch sy-
stemet på de sednare dagarne må hafva förän-
drat sig, måste ett af de mest talande ligga i
Statstidningens beteenden, såsom varande Re
geringens officiella organ. Den har också icke
bedragit allmänhetens förmodan, att i detta af-
seende lemna ett ovedersägligt bevis på den
verkliga ställningen. Hvar och en bade nem-
ligen väntat, att i dessa dagar der få se den
Kungliga propositionen-—-om- Statsverkets—till-
stånd och behof, eller åtminstone en resumå
derafy då, detta ohekligen är just ett dokument
för en Statstidning och ett nödvändigt suppl:-
ment till throntalet. I det stället trakterade
den officiella Bedaktionen nu sina läsare i går
aften .med ett aftryck af Hr Rääfs anförande
på Riddarhuset om hemmantalsräntan. Den jem-
mer öfver den nya tiden, den intoleranta kon-
servatism, som finnes i detta anförande, var
alltför oemotståndligt retande för den officiella
Redaktionens kbhäringsmak, för att kurna emot-
stås, och det är ganska sannolikt att äfven an-
dra. gamla käringar skela med uppbyggelse
korsa sig vid dessa pathetiska utgjutelser mot
tidens omhvälfningsanda, hvilka, äro. rätt så
kraftiga som mången. straffdom, hvilken ifrån
predikstolen framljungas. Hos alla andra kan
dätta Statstidningens blottande. på sarama gång
af sin ensidighet och oskicklighet knappt väcka
annat än löje.
—o— Svenska Minerva gråter idag bittert öf-
ver Fans Exe. Grefve Rosenblads bortgång. I
sin bedröfvelse att. kanske icke mer: kunna
blifva offentligen omfamnad af Hans Exoc. så-
som vid den vackra scenen i Bibelsällskapet,
låter hon åter dervid undfalla sig, hvad som är
verkliga orsaken till hans afgående. Haw hade
ännu länge, menar hop, kunnat sitta qvar utan
hinder af sin höga ålder, om icke det politi-
aska parti, som städse betygat mot H. Exc, en
aafgjord fiendtlighet, föranledd af H.: Exe:s mo-
anarkiskap (despotiska eller nepotiska?) ctänke-
csätf, hade vid denna Riksdag kommit till en
dsådan Öfvermakt, att det: väl kunde för den,
csom sätter något värde på sitt lugn, vara lik-
asom indieceradt, att gå för partietsy (märk. lä-
sare partiets!) — wrenetiska bat och förföljel-
ker ur. vägen. — Man kan väl tänka, att vid
ett sådant tillfälle rökelser ej saknas. Det skal
till och med komma den. dag, då mon med
cbedröfvelse skall sakna hans dygder. !! Skil
paden vid: detta tillfälle mellan Minerva oc
allmänheten, eller partiet, som Hon kallar det
är endast att den förra. finner skäl att rök:
för den afgångne rådgifvaren, den sednare efte
honom. SR
EE