vigtiga ämnen få goda upplysningar, meddelas föl-
jande utdrag utur ett nyligen ankommet bref från
Herrösand: cibland så många, som hvarken vilja
höra eller lära något om nykterheten, ges det all-
tid en och annan, som derpå fäster en allvarlig
uppmärksamhet. Jag må nämna ett exempel deraf
En bonde i Säbrå församling, som vid ett vatten-
fall hade inrättat ett bränneri, hade knappt fått
det i ordering irnan han genom den upplysning
och öfvertygelse, han genom skrifter om bränvinet
erhållit, ble? bragt derbän, att han icke allenast
förstörde hela verket, utan ock lät slå ut i ån allt
det bränvin, som han ej hunnit försälja.
(Gefleb. L. Tidn.)
RER ER———— VV
Utdrag af ett bref från —e den 4 Februari.
Då jag passerade genom Upsala den 28 sistlidne,
kunde jag ej neka mig det nöjet att skåda den Stu-
derande Ungdomen samlad vid det så kallade Sti-
pendiat-uppropet. Tillika ville iag höra, huru den
man, som Aftonbladet gjort på eller in spe till
Föredragande för Ecklesiastik-ärenderna (ett rykte,
som, i parenthes, hade varit ganska allmänt i Up-
sals, innan det kom i Aftonbladet) skulle helsa
Studiosa Juventus; ty den man, hvilkens aspekter
på Kyrko-portföljen kallades af Minerva en askyhög
galenskap, är pro tempore Magnificus, och skulle
väl ändå, den förbigångna Gumman till största för-
tret, kunna blifva Magnificentior. Gränsen för
det möjliga tillbakaflyttas aför fasligt lätt i våra
dagar.
Uti Magnificensens helsnings-tal erhöllo Studen-
terna sannolikt icke så oförtjenta erinringar, i af-
seende på deras dels luxuriösa, dels merveljösa
klädsel, och anmanades faderligen, aatt icke avan-
acera jemförelsevis längre på skuldsättningarnes,
cän på studiernas bana; ty då voro stipendii-gif-
avarres ädla syftemål alldeles förfelade.
Derefter förvandlades talaren till en fulländad
Wingårdsman, och började predika emot Tidnings-
läsning, omtalande för ynglingarne, caatt i staten
ckämpade ett nytt element, hvars organ Tidningar-
an8 voro. — aDer2s domslut,, sade han, cleddes
amerendels af personligt agg och enskilda intres-
cren, och kommo sällan nära sanningep. cEn yng-
alings tid vore för öfrigt så helt och hållet uppta-
agen af gedigen läsning, att han ej bör slösa bort
anågot deraf, för att läsa Tidningarne. (Åter den
gamla visan med variationer, hviskade ett par åhö-
rare). Siutligen framkom det kära Jaget, riktigt
å la Morbror. aTron, yttrade talaren, en man,
csom, ännu i sin middag, har varit utsatt för ti-
adens stormar m. m., och som betraktat flere na-
ctioners ställningar och förhållanden! (Början af
strofen förekom såsom en reminiscence af det be-
kanta talet om ett cärradt bröst).
Hvad jag anfört, förekom mig vara det mest ka-
raxteristika af talet, och det, som verkligen ådrog
sig en viss uppmärksamhet. Sådana framställ-
ningar, innefattende em blandning af sannt och
falskt, äro ostridigt mindre passande och bidraga
ingalunda att öka aktningen för det sköna lärare-
kallet. Det är alldeles obegripligt, att en besked-
lig Professor icke hunnit förvärfva så mycket af
hvad man kallar takt, isynnerhet då de fått se sig
omkring i verlden, att de kunna urdvika att göra
sig löjliga. Med ringaste bågkomst af sin 6
gen ungdomstid, borde dock en middags-profes-
sor erinra sig, huru bjertligt han i sin ungdoms-
tid skrattade åt hverje anmaning, som vidrörde
småsaker, och isynnerhet när denna anmaning o-
upphörligt återkom och blef en stereotyp-produk-
tion. Det sisträmnda gäller fullkomligt om de der
varningarna emot Tidnings-läsning. De idislas dag-
ligen och stundligen. Och hvad är följden? Pre-
cist motsatsen af hvad de goda Biskoparne och
rofessorerne möjligen vänta sig. I den mån de-
rag fanatiska utfall emot Tidningsväsendet växa i
energi, i samma mån ökas ynglingarnes nyfikenhet
att efierse hvad det månde vara, som dem (Bi-
skoparne) så bjertligt söker? Resultatet af var-
smingarne blir enahanda, som det blef för den gu-
vernant, som i en Fransk parlör för sina elever
förseglade ett kapitel, som upptog ett samtal emel-
ian en läkare och ett fruntimmer, som, i en viss
ställning, råkat sjukna på en resa. Eleverna in-
lärde par preferance det, som gömdes inom den
sorg fälliga förseglingen; ty det fanns naturligtvis
andra pariörer att tillgå.