Redaktionen tror, att läsaren med intresse skall fästa sin uppmärksamhet vid nedanstående KORRESPONDENS-ARTIKEL. Norra Skåne den 27 Januari. Här i trakten bar nyligen en händelse inträffat, som ungefärligen visar hvad vederbörande höga embetsmän tänka om folkets rättighet, att till representanterna yttra sin mening om den riktning, desse böra följa, under utförandet af sitt erhållna uppdrag att vara nationens ombud. Uti Skånska Posten för någon tid sedan, och derifrån uti Aftonbladet, har funnits infördt ett sockenstämmoprotokoll från Stoby församling, till hvilket protokoll åtskillige personer i orten uppgifvit ett yttrande, innefaitande några serskilda önskningar och uppdrag till ortens riksdagsfullmäktige Håkan Nilsson i Björstorp från Westra Göinge Härad. Detta protokoll var knapptinfördt i Skånska Posten för den 22 December, förr än Landshöfdingeembetet beordrade Kronobefallningsmannen att icfordra en afskrift deraf. Då det äskade dekumentet på denna uppfordran icke aflemnades, inställde sig några dagar derefter Kronofjerdingsmarnen, beordrad af Länsmannen, hos Kyrkoherden i Stoby Doktor Jönssen, och älade honom vid 3 Rdr 46 sk. Bankos vite, att inom dagens utgång aflermna protokoilet till Länsmannen. Då den påräknade följden ännu vidare uteblef, inställde sig omsider, Söndagen dem 35 Januari, Kronofogden sjelf hos pastorsembetet, med begäran att få afskrifva nämnde protokoll, hvilket ock skedde. Några dagar sednare infordrades, på Biskopens befallnirg, genom Häradsproster, dea pålysning af sockenstämman, som från predikstolen blifvit afkunnad, samt ytterligare efter nägra dagar afskrift af sjelfva sockenstämmoprotakollet, det sednare på hela Konsistorii befallning. åtföljdt ef JustitieCanzlerns skrifvelse af den 40 Januari. — Knappt hade rykiet om alla dessa åtgärder spridt sig incm socknen, förr än en skrifvelse, undertecknad af de mest ansedde possesionater och sjelfständige bönder inom socknen, Var uppsatt, af det innehåll närlaggde bevittnade afskrift visar. Det synes, efter bvad jag nu hör, att underskrifterna alltjemt fortfara, och att bönderna sjelfmant skynda till hvarandra med dokumentet, att namnteckningen må blifva talrik. Ryktet förtäljer, att mycken vrede af dem, som maktena hafva, hvilar öfver pastorsembetet i S:oby; detta är natur igt; men rär en hel menigbet sammanträder för att skydda sin prest, i hvilken de funnit organet för sina tankar, så att dessa omsider fått ea tunga och en röst, när en hel menighet i ett konstitutionelt land har mod och sam