Redaktionen tror, att läsaren med intresse
skall fästa sin uppmärksamhet vid nedanstående
KORRESPONDENS-ARTIKEL.
Norra Skåne den 27 Januari. Här i trakten
bar nyligen en händelse inträffat, som ungefärligen
visar hvad vederbörande höga embetsmän tänka
om folkets rättighet, att till representanterna yttra
sin mening om den riktning, desse böra följa, un-
der utförandet af sitt erhållna uppdrag att vara na-
tionens ombud. Uti Skånska Posten för någon tid
sedan, och derifrån uti Aftonbladet, har funnits in-
fördt ett sockenstämmoprotokoll från Stoby försam-
ling, till hvilket protokoll åtskillige personer i or-
ten uppgifvit ett yttrande, innefaitande några ser-
skilda önskningar och uppdrag till ortens riksdags-
fullmäktige Håkan Nilsson i Björstorp från Westra
Göinge Härad. Detta protokoll var knapptinfördt
i Skånska Posten för den 22 December, förr än
Landshöfdingeembetet beordrade Kronobefallnings-
mannen att icfordra en afskrift deraf. Då det ä-
skade dekumentet på denna uppfordran icke af-
lemnades, inställde sig några dagar derefter Kro-
nofjerdingsmarnen, beordrad af Länsmannen, hos
Kyrkoherden i Stoby Doktor Jönssen, och älade
honom vid 3 Rdr 46 sk. Bankos vite, att inom da-
gens utgång aflermna protokoilet till Länsmannen.
Då den påräknade följden ännu vidare uteblef, in-
ställde sig omsider, Söndagen dem 35 Januari, Kro-
nofogden sjelf hos pastorsembetet, med begäran att
få afskrifva nämnde protokoll, hvilket ock skedde.
Några dagar sednare infordrades, på Biskopens be-
fallnirg, genom Häradsproster, dea pålysning af
sockenstämman, som från predikstolen blifvit af-
kunnad, samt ytterligare efter nägra dagar afskrift
af sjelfva sockenstämmoprotakollet, det sednare på
hela Konsistorii befallning. åtföljdt ef JustitieCanz-
lerns skrifvelse af den 40 Januari. — Knappt hade
rykiet om alla dessa åtgärder spridt sig incm sock-
nen, förr än en skrifvelse, undertecknad af de mest
ansedde possesionater och sjelfständige bönder i-
nom socknen, Var uppsatt, af det innehåll närlagg-
de bevittnade afskrift visar. Det synes, efter bvad
jag nu hör, att underskrifterna alltjemt fortfara,
och att bönderna sjelfmant skynda till hvarandra
med dokumentet, att namnteckningen må blifva
talrik.
Ryktet förtäljer, att mycken vrede af dem, som
maktena hafva, hvilar öfver pastorsembetet i S:o-
by; detta är natur igt; men rär en hel menigbet
sammanträder för att skydda sin prest, i hvilken
de funnit organet för sina tankar, så att dessa
omsider fått ea tunga och en röst, när en hel me-
nighet i ett konstitutionelt land har mod och sam-