det i spetsen för sin politik principen afrikets
inre enhet, hvarmed det för det första förstår
språkets, kyrkans och förvaltningens enbet. Det-
ta vet hvar och en. Äfvenså äro de åtgärder,
som, till följe deraf, tätt på hvarandra vidta-
gits mot Latinska kyrkan och det Polska, lik-
som andra språk, till förmån för den stora Ry-
ska kyrkan och Ryska språket, mer eller min-
dre bekanta, och jag vill här icke omtala dem;
deremot vill jag anföra något, som torde vara
mindre kändt. Ryssland söker af alla krafter
uppnå sitt mål: Polens förvandling till Ryskt,
innan kanhända förhållanden i Europa inträffat,
som torde bereda det svårigheter och hinder;
det vill i detta fall förekomma möjliga verlds-
tilldragelser, för att då obehindradt kunna sys-
selsätta sig med dem. Derföre synas alla des-
sa öppna anstalter detsamma otillräckliga, åt-
minstone för långsamma. Polackarne kunna än-
nu undandraga sig de blandade äktenskaperna
och följaktligen sina barns Ryska uppfostran;
också går det icke rätt väl för sig att bibringa
hvar och en Ryska språket, ty huru mycken
tid måste dertill åtgå! Det vill således icke
öfverlemna ensamt åt administrationen, embets-
männen och kolonisterna från det inre af Rjss-
land, äfvensom åt statskyrkan, Ryska språket,
och tiden, att åstadkomma dessa förändringar,
utan utvidgar konseqvent principen om rikets
inre enhet på alla förhållanden i Polen, och vill
göra dessa i hvarje hänseende likformiga med
de Muskovitiska. Skolorna äre dels upphäfda,
dels befinna de sig i fullkomligt förfail. Detta
gäller från de högsta läroanstalter ned till de
minsta byskoler. Såsom landets skolor före
4830 allt mer och mer uppblomstrade, så haf-
va de deremot efter denna tid allt mer och
mer nedsjunkit; derjemte finnas inga böcker,
inga skrifter, och de få tillåtna tidningarna in-
skränkas dagligen allt mer och mer. Dei i
Lissa utkommande skillingsbladet, som bär ti-
tel af Folkvännena och innehåller högst oskyl-
diga saker, fann eensuren i Warschau väl ull
sitt innehåll alldeles lämpligt att spridas äfven
i Polen, men ett hinder låg likväl deremot:
dess revolutionära titel. Denna svårighet af-
bjelptes också verkligen och flera exemplar af
bladet inkomma nu i riket, men hvilka erhål-
la en egen och loyalare titel, än den af cFolk-
vännens. Det enda man ännu uppmuntrar och
föreskrifver, är iashemtandet af främmande språk,
ehuru visserligen icke för att derigenom föran-
leda historiska forskningar. De flesta Ryska
uppfostringsanstalter, till och med de för frun-
timmer, äro beräknade på att bilda polyglot-
ter, mångspråkskunnige. I Ryssland är allting
riktadt på det yttre, och uppfestran och under-
visning göra i detta hänseende intet undantag.
Hvad som gifver yttre glans, det söker Ryska
riket, det söker den enskilde Ryssen, derpå går
allt sträfvande ut. Mottaglighet för storhet
och glans å ena sidan, slöhet för folk och fä-
dernesland å den andra blir följden häraf. I
samma mån som man sedan år 4830 låtit lan-
dets skolor förfalla, afstängde man Polen allt
mer och mer ifrån Tyskland. Man hindrade
på samma gång utbytet af varor och ideer.
Man afskar de vägar, hvarpå civilisationen cch
tidsandar fordom framgingo dit; man fördämde
den stora kulturström, som sedan århundraden
obehindradt flutit från söder och vester till
norr och öster. Polen skall numera ej hafva
något gesensamt med vestern, utan endast hål-
la sina ögon vända åt östern. Afsättningen af
landets produkter är i lägervall och välståndet
aftager, men man underlättar de brödlöse eller
industriella invånarnes utvandring djupt in i
det inre af Ryssland. Äfvenså bygger man ka-
naler och jernvägar för landets varuafsättning
emot strömmarnas naturliga lopp, på det infö-
dingarne icke måtte komma i beröring med ut-
landet.
Den Rysk-Polske bonden föres åter under
den gamla lif-egensksper. Man skulle tro, ati
Ryssland såg i den frie Polske bonden sin fien-
de, så ifrigt bemödar det sig att nedsätta ho-
nom till samma belägezhet med den Ryske lif-
egne. Flere adelsmän i Storhertigdömet Posen
hafva fast egendom i konungariket Polen; med
anledning af de Preussiske åkerbrukslagarna, ön
skade de göra bönderna på sina Rysk-Polsk:
gods äfvenledes till frie jordegare; men ehurt
de endast ville åt dem afträda något af st
egendom, så har det ännu icke tillåtits dem at
utföra denna ädla föresats. För Ryske bonde
är soldatyrket på sitt sätt en vinst, men fö
den Polske? Han mista inträda i en Rysk här
emedan dat ej mer finns någon Polsk, och tilli
ka med bemmet och familjen öfvergifva fäder
resland, språk och kyrka. Äfven den talrikar
ringare adeln, likasom stadsinvånarae, äro n
underkastade konskriptionen; lika de Ryske li!
ne tvingas de till armeen. I byarna inroia
sig sedeförderf. Dertill bidraga äfven judarzt
en annan landsplåga. De äro förpaktare af krog
rättigheterna, locka bönderna till dryckenskaj
och spekulera på deras förderf. Polackarn
ra 42 Gidt da förråd