det i spetsen för sin politik principen afrikets inre enhet, hvarmed det för det första förstår språkets, kyrkans och förvaltningens enbet. Detta vet hvar och en. Äfvenså äro de åtgärder, som, till följe deraf, tätt på hvarandra vidtagits mot Latinska kyrkan och det Polska, liksom andra språk, till förmån för den stora Ryska kyrkan och Ryska språket, mer eller mindre bekanta, och jag vill här icke omtala dem; deremot vill jag anföra något, som torde vara mindre kändt. Ryssland söker af alla krafter uppnå sitt mål: Polens förvandling till Ryskt, innan kanhända förhållanden i Europa inträffat, som torde bereda det svårigheter och hinder; det vill i detta fall förekomma möjliga verldstilldragelser, för att då obehindradt kunna sysselsätta sig med dem. Derföre synas alla dessa öppna anstalter detsamma otillräckliga, åtminstone för långsamma. Polackarne kunna ännu undandraga sig de blandade äktenskaperna och följaktligen sina barns Ryska uppfostran; också går det icke rätt väl för sig att bibringa hvar och en Ryska språket, ty huru mycken tid måste dertill åtgå! Det vill således icke öfverlemna ensamt åt administrationen, embetsmännen och kolonisterna från det inre af Rjssland, äfvensom åt statskyrkan, Ryska språket, och tiden, att åstadkomma dessa förändringar, utan utvidgar konseqvent principen om rikets inre enhet på alla förhållanden i Polen, och vill göra dessa i hvarje hänseende likformiga med de Muskovitiska. Skolorna äre dels upphäfda, dels befinna de sig i fullkomligt förfail. Detta gäller från de högsta läroanstalter ned till de minsta byskoler. Såsom landets skolor före 4830 allt mer och mer uppblomstrade, så hafva de deremot efter denna tid allt mer och mer nedsjunkit; derjemte finnas inga böcker, inga skrifter, och de få tillåtna tidningarna inskränkas dagligen allt mer och mer. Dei i Lissa utkommande skillingsbladet, som bär titel af Folkvännena och innehåller högst oskyldiga saker, fann eensuren i Warschau väl ull sitt innehåll alldeles lämpligt att spridas äfven i Polen, men ett hinder låg likväl deremot: dess revolutionära titel. Denna svårighet afbjelptes också verkligen och flera exemplar af bladet inkomma nu i riket, men hvilka erhålla en egen och loyalare titel, än den af cFolkvännens. Det enda man ännu uppmuntrar och föreskrifver, är iashemtandet af främmande språk, ehuru visserligen icke för att derigenom föranleda historiska forskningar. De flesta Ryska uppfostringsanstalter, till och med de för fruntimmer, äro beräknade på att bilda polyglotter, mångspråkskunnige. I Ryssland är allting riktadt på det yttre, och uppfestran och undervisning göra i detta hänseende intet undantag. Hvad som gifver yttre glans, det söker Ryska riket, det söker den enskilde Ryssen, derpå går allt sträfvande ut. Mottaglighet för storhet och glans å ena sidan, slöhet för folk och fädernesland å den andra blir följden häraf. I samma mån som man sedan år 4830 låtit landets skolor förfalla, afstängde man Polen allt mer och mer ifrån Tyskland. Man hindrade på samma gång utbytet af varor och ideer. Man afskar de vägar, hvarpå civilisationen cch tidsandar fordom framgingo dit; man fördämde den stora kulturström, som sedan århundraden obehindradt flutit från söder och vester till norr och öster. Polen skall numera ej hafva något gesensamt med vestern, utan endast hålla sina ögon vända åt östern. Afsättningen af landets produkter är i lägervall och välståndet aftager, men man underlättar de brödlöse eller industriella invånarnes utvandring djupt in i det inre af Ryssland. Äfvenså bygger man kanaler och jernvägar för landets varuafsättning emot strömmarnas naturliga lopp, på det infödingarne icke måtte komma i beröring med utlandet. Den Rysk-Polske bonden föres åter under den gamla lif-egensksper. Man skulle tro, ati Ryssland såg i den frie Polske bonden sin fiende, så ifrigt bemödar det sig att nedsätta honom till samma belägezhet med den Ryske lifegne. Flere adelsmän i Storhertigdömet Posen hafva fast egendom i konungariket Polen; med anledning af de Preussiske åkerbrukslagarna, ön skade de göra bönderna på sina Rysk-Polsk: gods äfvenledes till frie jordegare; men ehurt de endast ville åt dem afträda något af st egendom, så har det ännu icke tillåtits dem at utföra denna ädla föresats. För Ryske bonde är soldatyrket på sitt sätt en vinst, men fö den Polske? Han mista inträda i en Rysk här emedan dat ej mer finns någon Polsk, och tilli ka med bemmet och familjen öfvergifva fäder resland, språk och kyrka. Äfven den talrikar ringare adeln, likasom stadsinvånarae, äro n underkastade konskriptionen; lika de Ryske li! ne tvingas de till armeen. I byarna inroia sig sedeförderf. Dertill bidraga äfven judarzt en annan landsplåga. De äro förpaktare af krog rättigheterna, locka bönderna till dryckenskaj och spekulera på deras förderf. Polackarn ra 42 Gidt da förråd