alla orter af riket? De följende verserna handla
naturligtvis om, huru djuren sökte visa en låt-
sad vänskap mot lejonet, att dermed narra det
ned ibland sig, och sensmoraln följer derefter
sålunda:
Hvad Lejonet har svarat bäruppå
vi utaf Fabeln icke veta få;
Men deraf är ändeck att lära
huru hatet
och gnatet
och ilskan, när det så behöfs,
till skendöds dvala hastigt söfs;
och huru dessa känslor bära
i sig blott vänskaps rika frön:
ett sällsamt, hittills okändt rör!
Vi citera detta endast såsom en af företeel-
serna för dagen och för att lemna läsaren ett
begrepp om opinionens ståndpunkt i lägret,
men visst icke för att harmas deröfver. Tvert-
om är det naturligt, att de intressen och ko-
teri-fraktiener, som man betecknar med Bam-
net kamarillan, skola vara ytterst förbittrade
deråfver, att folkets män, med bibehållande af
sina grundsatser, våga försäkra om sin aktving
för Konungen; ty det finnes verkligen icke så
få bland nyssnämnda fraktion, som ända vill
den grad afsky och frukta ett sannt konstitu-
tionelt fegeringssätt och ett iaflytande från
folket, att de vida hellre såge i Sverges rege-
ring, om icke till namnet, åtminstone i sjelf-
va verket, rent af en vasall under Ryss-
land, än att ett bamd lägges på sidoinffytan-
det och ailenastyrandet, genom ett Råd eiler
Ministrar, utgångna från representationen, och
styrande i enlighet med önskningarna hos ma-
joriteten af nationen. Uppenbarelsen af det
allmänna återsträfvandet till absolutism hos
Europas kabinetter, har ock varit på de sed-
nare åren så tydlig och samtidig i alla län-
der, att det vore ett lika enstaka som förvå-
nande fenomen, om försöken att bringa grund-
lagen till en sanning, här accepterades med
uppriktighet. Det är dock ingalunda omöj-
ligt, att den ende Konung, som sitter på en
gammal frejdad thron, sjelf ett barn af folket,
äfven ville sluta sina dagar såsom en verklig
folkets man, medelst ett fullt och öppet ingå-
ende uti de önskningar, som uttala sig hos re-
presentationen, Att man tagit sig friketen yttra
en förhoppning härom skulle förarga många, det
var nu gifvet, ehuru ett barn kan begripa, att
både regeringen och nationen skulle vinna o-
beräkneligt genom en sådan öfverensstämmelse.
Härifrån kan ock förklaras den if-er, hvaraf
Minerva lifvas mot Grefve Anckarsvärds Stats-
regleringsförslag, som,. enligt hvad hon redan
lofvar 0ss,-i morgondagens plenum på Riddar-
buset lärer komma att från alla håll: bombar-
deras. Det är isynnerhet den punkten angå-
ende indragning af 109,000 Rdr på hofbållnin-
gen, som väckt en helig rysning. Skole vi
säga vår egen tanka bärom, så är det: den, att
besagde indragning sannolikt ej kommer att äga
ram, och Gud vet om Grefve Anckarsvärd
sjelf trott; eller ämnmar strängt yrka derpå;
men då raan, i hufvudsaklig mån ifrån motivet
af nationens brist på. förtroende till: den när-
varande regeringspersonalen, och såsom ett slags
säkerhetshake mot äfventyret, att vid en förän-
dring få en likadan igem, proponerar de möjli-
gast stränga indragningar på en stor del af ut-
gifter till statsförvaltnisgena och försvearsverket,
så hade det väl varit den högsta grad af in-
konseqvons, att af konsideration icke föreslå nå-
got dylikt för bofhbållningen, der indragningar
lättare än i något annat äro möjlige,. Också kan
det åtminstone wvara nyttigt, att äfven detta
ämne kommer under diskussion, så att det en
Igång må upphöra alt betraktas nära nog såsom
lett majestätsbrott, att tala om anslaget för hof-
vet. Dessutom synes oss Grefve. Anekarsvärd
med vidrörandet af denna punkt jemväl hafvs
haft ett annat syfteraål, nemligen att gifva er
indirekt bekräftelse derpå, ait han icke lede:
af något sträfvande efter någon plats i en blif.
I vande: konselj.
QR