tag. Nödvändigheten kräfver alltså en snar
lindring i den jordbrukande allmogens skatte-
bördor, och det är derföre med glädje och tack-
samhet vi af Konglig Maj:ts tal finne, att det
är Kongl. Maj:is nåd. afsigt, att i detta hänseen-:!
de gå folkets önskningar till mötes. Ait ut-
skylderne kunna till högt belopp indrifvas
är en oriktig måttstock på allmänt väl j
stånd och lycka, ty ofta utgår härtill bos
mängden dess yttersta skärf, och de öf-
verskott, som tillflyta statskassan utöfver behof-
ven för dei Riksstaten fastställde anslag, utgöra
derföra en besparing, som naturligen bör å-
terbäras till de skattdragande. Rikets Stän-
der böra alltså söka så ordna statsinkomster-
ne, att ett dylikt missförhållande, till men för
Iden enskilde, ej vidare må uppstä. Isamman-
hang härmed torde böra nämnas, att redan vid
sista riksdag ett annat väsendtligt beslut till
mildring af det tryckande i sättet för utskyl-
dernas erläggande, fattades på grunder, om hvil-
ka Konung och Ständer voro ense, nemligen
att de, vid förvaniling till penningar, skulle
utgöras efter medelpriset för tio års marke-
Igång; äfvensom en förenkling af beskattningen,
genom persedelräntornas förvandling. Detta har
likväl sedermera icke blifvit verkstälidt, oaktadt
I förändringen var utsatt att taga sin början i-
från och med året 4837. Det är med bekym-
mer vi finna, att ett så vigtigt besiut, vidtaget
efter öfverensstämmelse emellan båda statsmak-
terna, sedermera blifvit lemnadt utan afseende. !
Vi äro förvissade, att Kongl. Maj:t skall i fram-
bärandet af dessa bekymmer finna ett bevis på
Rikets Ständers uppriktiga önskan, att upplysa
li sådana fall, der Kongl. Maj:is omsorg för un-
dersåtares lycka till äfventyrs icke motsvarats!
af Kong! Maj:ts ansvarige rådgifsares eller!
lembetsmäns nit, skicklighet ech drift, äfven i
jlämmen, som på det närmaste äro förknippade!
med den stora mängdens utkomst och bergning.
Kongl. Maj:t bar gilvit oss en hugnande un-
I derrättelse om det fördelsktiga skick, hvari
krigskassan och dess materiel befinna sig och om
den anda, som lifvar den förra. Då med Kongl. !
Maj:t vi dela tillfredsställelsen häröfvor, anse vi!
oss tillika icke böra uraktläta att yttra den ön-
skan, att någon inskränkning i den stående är-
raten under fredstid kuade göra det möjligt!
att vinna lättnad i en af de mest tryckande
bördorna för det allmänna. I samma mån den!
skattdragande under fredens lugn sjelf kan få
behål!a besparingen af sin arbetsflit, skall han;
finna sig al egen twrefnad närmare fästad vid fo-
sterjorden och hafva större kraft och håg, att
i vådans stund offra sin person eller sin egen-
dom för dess sjelfbestånd. — Kongl. Maj:ts nådi-
ga löfte om en proposition till inrättande af
skolor för ungdomens allmänna undervisning
har al oss emottagits med så mycket större
tillfredsstöllelse, som behofvet deraf varit ett
allvarsamt öfverläggningsämne äfven hos föregå-
ende Ständer, hvilka egnat en synnerlig upp-
mårksamhbet och vård åt det uppvexande släg-
tets bildning. Rikets Ständer underlåta säker-
ligen icke heller nu, att åt detta vigtiga ämne
skänka en noggrann uppmärksamhet och pröf-
ning. — Med förklarande af vår underdäniga er-!
känsla zför de omsorger, Kongl. Maj:t haft till
lindrande af nöden i vissa provinser under
missvextåren, finna vi äfven med tillfredsstäl-
lelse, ati de medel, som af föregående Rikets
Ständer dertill anslogos, verksamt bidragit till
det åsyftade ändamålet. Vi våge dock härmed
förena uttrycket af den tankar, att anledningar-
ne till undsättningar ifrån statens sida miåihän-
då skulle återkomma i mindre förfärande skep-
nad, och antalet af lösdrifvare och fattige, äf-
vensom af brottmålen rid rikets domstolar, icke
i så bekymrande mån tillvexa, om lagstiftnin-
gen för den allmänna hushållningen, näringarne
ech handeln, i öfverensstämmelse med de un-
derdåniga önskningar, som Ständerne vid flere
föregående Riksdagar yttrat, hade hunrit ord-
nats efter mera bestämda och bestående grund-
satser, så att ett större utrymme kunnat gifvas
åt arbetsfliten och mera säkerhet vinnas för
beräkningen af enskilda företag. Det: är icke
utan oro, som nationen varit vittne till de o-
behag mellan medborgarne, som härflutit af den :
ännu fortfarande ovissheten i ett så vigtigt äm-
ne för samhällsmakternas omtanka; och då den-
na lagstiftning, enligt grundlagen, tilhörer Kgl.
Maj:ts regering, utan någon beslutanderätt å
I Ständernas sida, bör det vara en bland Rikets
Ständers första pligter emot det allmänna, att
framföra den önskan och förboppning, att Kgl.
Maj:t måtte fiena och utse upplyste ech om
idet allmännas och de arbetande klassernas be-
hof i detta hänseende väl underrättade män till
biträde, att bringa dessa, alltsedan det nuvarande
statsskickets början till större delen oafgjordel
angelägenbeter till en lycklig utgång. — Uti Kgl.
Moaj:ts nådiga löfte att egna en mogen öfver-
läggning åt det förslag, Rikets Ständer kunna
komma att i grundlagsenlig ordning afgifva till
ftrhfseonsn nn Af 144 Hmärvaåranda vranracantatinne.
I
—-— he fa kv mA LL
a AA - BR ke PR - rr AV