städse oskiljakttige, och den af staismakterne, som :;
ej handlar i öfverensstämmelse härmed, uppfgsl-
ler icke ändamålet af sin tillvaro. i
Rike:s Stiänders främsta rättighet återfinnes i.
regeringsformens 57 S, der det heter aSvenska fot-.:
akets urgamla rätt att siy beskalla utöfvas af Ri;
akets Ständer allexa. ILagbudet är klart och be-;
stämdt,; och då Rikets Ständers förpligtelse, att.
samvetsgrannt utöfva den makt grundiagen tillägger ;
dem, är lika ostridig, så vill det synes att Rikets,
Siänder icke hitintilis i denna dei uppfyllt sine å-
ligganden emot Svenska folket, enär, utan någon:
närmare granskning al de ordinarie statsbidreagens
tillkomst och laglighet, desamma fått af de skatt-:
skyldige årligen utkräfvas, under det att Rikets:
Ständer vid statsregleringen inskränkt deras åtgärd
till en blott beräkning af de ordinarie inkomsiernas i
belopp. I
De ordinarie statsintraderna utgöras till större:
delen biott af en medborgareklass, eller den jord-
brukande, och om ock hittintils denna klass, utan;
knot, lävit sig nöja med Ständernas ätgärdande,j
eller rättare, icke åtgärdande, så står det dock fast, 4
art rikets Siänder icke uppfyllt sitt kall, så länge;
de ordinarie statsintraderunes tillkomst och fortfa-
rande utgörande icke behörigen blifvit utredde.
wi Den hittills af jorden uppburne skatt, eller så;
kallade räntan, fördelas eniigt jordeböckerne i stän-
diga, ordinarie räntan, eller jerdeboksräntan, ochi oc
extra hemmantais, ordinarie eller ovissa räntan. Jor-
åeboksräntan är till uppkomsten osäker, såsom bärle-
dande sig if-ånutbyte af äldsta tiders skatter. Den i
fastställdes till ständig ränta vid riksmöten under
Konunagarne Gustaf I:ste, Carl IX:de och Gustaf II
Ado!f, och synes vara ett vid Svenska jorden ilag-
förhållandet hafva varit med den extra ordinarie,
eller såkalade mantalsräntan, hviken först 4719
infördes i jordeböckerne, utan någon Rikets Stän- )
ders medverkan. Decna ränta sönderfaller under
flerfaldiga rubriker, såsom landtiogsgäd, byggnings-
spjeip, saltpeterbjelp, boskaps, skjutsfärd, och dags-
yerkspenningar m.fl. Uppkomsten af desse skat-
ter är olika, så till tid, som ändamål.
Så befinnas vissa af dessa skatter hafva varit be- ;
villningar, medgifae i och för tillfällige behof; så- i
som Polska kriget 1617, Riksgäldens liquiderande
4620, och ytterligare förmyande 4642, 1649 för net
år, och så vidare. Andre åter uppkomne i utbyte
mot natura prestationer, utan att något beslut sy-j
nes hafva föregått, att de i all framtid skulle ati
jorden utgå, utan tvertom finner man i 3 af)
4652 ärs Riksdagsbeslut, vissa af samma räator I
uppräknade, såsom för den gången medgifne.
Granskar man åier anledningen, att Mantalsrän- !
torne i Jordeböckerne infördes fastän de tillsin na-
tår icke vord ständige, an ätgärd af det största in-
flytande på svenska jordens ågars och hvarigenom
begreppet om desso räniors natur alit sedermera
dörärdrats, så finner man, att Konung Carl Kili
genom bref, daterad! Beader den 46 Juli 1712, an-
befallie fullständiga jordeböckers upprättande, att
iKammarKollegium dena 48 April 4746 i afgifvåt be-!
tänkande, om r persedlarnes och räkenskapernes j
förkortonde jomväl afiemnat formulärer till biifvan- I
de jordsböcker samt att, i desse formulärer, mar- I
talsräniorne ärd intagme, utan att i det uaderdå-
niga utlåtandet nigon upplysning förekommer, dot
Rikets Stränder medgifvii, att desse, ditintills ovis-;
52, TÄRLOT, skulle i jordeböckernae upptagas, eller
i ell framtid af jorden utgå. Kungliga Brefvet af
d. 43 Dec. 4747 lemnar härutionan lika litet nå-
gon upplysaing, utan stadgar endast, att de föreslag-
ne formulärer till jordeböcker borde tjena till ef-
tervättelse. På så knapphändigt sätt vill det synas,
att desse, ditintills ovisse räntor såsom ständige
blefvo jorden ålagde och i jordeböckerne påförde.
Efter denhba tid och sedan man på sagde knapphän-
diga sätt fått mantalsräntorne till deras natur, ifrån
tillfällige och på Ständers pröfning för hvarje tid-
skifte beroende, till en af jorden ständigt utgå-
enda ränta förvandlad, har, utan vidare under-
sökning om tillkomsten, förbållandetantagits såsom
oföråuderligt. Mig vill det dock synas, sam om ock
Rikets Ständer efter denna period, missledde af
det för handen varande förhållandet, att mantals-
räntan I jordeböekorne var införd, vid derefter vid-
tagne regleringar och beslut utan närmare gransk-
nibg af tilikomsten, låtit dervid bero, så bör detta
förfarande icke rubba de skattskyldiges rättighet,
att icke vidkännas några andra skatter, af hvad
npamn de vara mä, än sådana som af Rikets Stän-
der i laglig ordning blifvit tili utgörande ålagde.
I anleduving af hvad sålunda anfördt blifvit och hvil-
ket lemnar skälig anledaing att betvifla mantals-
väntans lagliga tillkomst sisom en vid jorden för
alltid fästad ränta, yrkar jag, att StatsUtskottet måt-
te enmodes att noga utreda och fullständigt inför
Rikets Sänder framlägga de lagliga beslut, hyar-
genom de af svenska jorden, under namn af hem-
mantialsränta, hu utgiende skatter äro af Rikets
Ständer förklarade ati i all framtid böra at jor-
den utgöras och att, derest sådant beslut icke
skalle finnas, hela denna ränta olier en dei deraf,
som ett sådant beslut saknar, måtte med år 4841
uppkböra att debiteras och uppbåras, oeh sålunda
vid Etatsreglaringens upphörande af StatsUsskoue!
till rättelse iaktiag:s.
Tjugusex ås fred berättigar Sveriges jordägar
stt nu kunna påräkna någon verklig lindring I d
tryckande skatterne och skulle någon större elle
misdre del, mera af slump än i laglig ordning var:
tillkom. en, är det hög tid att der folaktiga rätta
ech att den medborgarekiass bördor lättas, hvilket
utgör rikets egentliga styrka.
En tid nalkes då allt, som ieke hvilar på rätts
grund, måste upphöra att finnas, och rättighete:
för hvarje medborgare är ock lika ostridig cc
måste virna tillämpning, Remligen: an biifra öf
vertygsd derom, att fördelningen af de Allmänn
Staisbidras en är icke efter godtycko, eller gamma
bäld uppgjord, utan hermtar sin grund ifrån dej
förmögenhet, hvarje medborgare eger, och det skrd
han åtlpjuter.
Vid den tid, bvarifrån våra skatter bafva sitt upp
pof, förefanns egenteligen icke någon annan för
mögerhet i landet än jorden; det var ock då en na
turlig följd, att denna sorts förmögenhet räsian utt
slutande mäste fylla StatsVerkets behbofver. För
t
e
D
s
El
E
lig ordning fåstadt onus. Men annorlunda tyckes 5
e
Y
s
1
S
s
c
ti
s
i
ec
v
(s