städse oskiljakttige, och den af staismakterne, som :; ej handlar i öfverensstämmelse härmed, uppfgsller icke ändamålet af sin tillvaro. i Rike:s Stiänders främsta rättighet återfinnes i. regeringsformens 57 S, der det heter aSvenska fot-.: akets urgamla rätt att siy beskalla utöfvas af Ri; akets Ständer allexa. ILagbudet är klart och be-; stämdt,; och då Rikets Ständers förpligtelse, att. samvetsgrannt utöfva den makt grundiagen tillägger ; dem, är lika ostridig, så vill det synes att Rikets, Siänder icke hitintilis i denna dei uppfyllt sine åligganden emot Svenska folket, enär, utan någon: närmare granskning al de ordinarie statsbidreagens tillkomst och laglighet, desamma fått af de skatt-: skyldige årligen utkräfvas, under det att Rikets: Ständer vid statsregleringen inskränkt deras åtgärd till en blott beräkning af de ordinarie inkomsiernas i belopp. I De ordinarie statsintraderna utgöras till större: delen biott af en medborgareklass, eller den jordbrukande, och om ock hittintils denna klass, utan; knot, lävit sig nöja med Ständernas ätgärdande,j eller rättare, icke åtgärdande, så står det dock fast, 4 art rikets Siänder icke uppfyllt sitt kall, så länge; de ordinarie statsintraderunes tillkomst och fortfarande utgörande icke behörigen blifvit utredde. wi Den hittills af jorden uppburne skatt, eller så; kallade räntan, fördelas eniigt jordeböckerne i ständiga, ordinarie räntan, eller jerdeboksräntan, ochi oc extra hemmantais, ordinarie eller ovissa räntan. Joråeboksräntan är till uppkomsten osäker, såsom bärledande sig if-ånutbyte af äldsta tiders skatter. Den i fastställdes till ständig ränta vid riksmöten under Konunagarne Gustaf I:ste, Carl IX:de och Gustaf II Ado!f, och synes vara ett vid Svenska jorden ilagförhållandet hafva varit med den extra ordinarie, eller såkalade mantalsräntan, hviken först 4719 infördes i jordeböckerne, utan någon Rikets Stän) ders medverkan. Decna ränta sönderfaller under flerfaldiga rubriker, såsom landtiogsgäd, byggningsspjeip, saltpeterbjelp, boskaps, skjutsfärd, och dagsyerkspenningar m.fl. Uppkomsten af desse skatter är olika, så till tid, som ändamål. Så befinnas vissa af dessa skatter hafva varit be; villningar, medgifae i och för tillfällige behof; såi som Polska kriget 1617, Riksgäldens liquiderande 4620, och ytterligare förmyande 4642, 1649 för net år, och så vidare. Andre åter uppkomne i utbyte mot natura prestationer, utan att något beslut sy-j nes hafva föregått, att de i all framtid skulle ati jorden utgå, utan tvertom finner man i 3 af) 4652 ärs Riksdagsbeslut, vissa af samma räator I uppräknade, såsom för den gången medgifne. Granskar man åier anledningen, att Mantalsrän! torne i Jordeböckerne infördes fastän de tillsin natår icke vord ständige, an ätgärd af det största inflytande på svenska jordens ågars och hvarigenom begreppet om desso räniors natur alit sedermera dörärdrats, så finner man, att Konung Carl Kili genom bref, daterad! Beader den 46 Juli 1712, anbefallie fullständiga jordeböckers upprättande, att iKammarKollegium dena 48 April 4746 i afgifvåt be-! tänkande, om r persedlarnes och räkenskapernes j förkortonde jomväl afiemnat formulärer till biifvanI de jordsböcker samt att, i desse formulärer, marI talsräniorne ärd intagme, utan att i det uaderdåniga utlåtandet nigon upplysning förekommer, dot Rikets Stränder medgifvii, att desse, ditintills ovis-; 52, TÄRLOT, skulle i jordeböckernae upptagas, eller i ell framtid af jorden utgå. Kungliga Brefvet af d. 43 Dec. 4747 lemnar härutionan lika litet någon upplysaing, utan stadgar endast, att de föreslagne formulärer till jordeböcker borde tjena till eftervättelse. På så knapphändigt sätt vill det synas, att desse, ditintills ovisse räntor såsom ständige blefvo jorden ålagde och i jordeböckerne påförde. Efter denhba tid och sedan man på sagde knapphändiga sätt fått mantalsräntorne till deras natur, ifrån tillfällige och på Ständers pröfning för hvarje tidskifte beroende, till en af jorden ständigt utgåenda ränta förvandlad, har, utan vidare undersökning om tillkomsten, förbållandetantagits såsom oföråuderligt. Mig vill det dock synas, sam om ock Rikets Ständer efter denna period, missledde af det för handen varande förhållandet, att mantalsräntan I jordeböekorne var införd, vid derefter vidtagne regleringar och beslut utan närmare gransknibg af tilikomsten, låtit dervid bero, så bör detta förfarande icke rubba de skattskyldiges rättighet, att icke vidkännas några andra skatter, af hvad npamn de vara mä, än sådana som af Rikets Ständer i laglig ordning blifvit tili utgörande ålagde. I anleduving af hvad sålunda anfördt blifvit och hvilket lemnar skälig anledaing att betvifla mantalsväntans lagliga tillkomst sisom en vid jorden för alltid fästad ränta, yrkar jag, att StatsUtskottet måtte enmodes att noga utreda och fullständigt inför Rikets Sänder framlägga de lagliga beslut, hyargenom de af svenska jorden, under namn af hemmantialsränta, hu utgiende skatter äro af Rikets Ständer förklarade ati i all framtid böra at jorden utgöras och att, derest sådant beslut icke skalle finnas, hela denna ränta olier en dei deraf, som ett sådant beslut saknar, måtte med år 4841 uppkböra att debiteras och uppbåras, oeh sålunda vid Etatsreglaringens upphörande af StatsUsskoue! till rättelse iaktiag:s. Tjugusex ås fred berättigar Sveriges jordägar stt nu kunna påräkna någon verklig lindring I d tryckande skatterne och skulle någon större elle misdre del, mera af slump än i laglig ordning var: tillkom. en, är det hög tid att der folaktiga rätta ech att den medborgarekiass bördor lättas, hvilket utgör rikets egentliga styrka. En tid nalkes då allt, som ieke hvilar på rätts grund, måste upphöra att finnas, och rättighete: för hvarje medborgare är ock lika ostridig cc måste virna tillämpning, Remligen: an biifra öf vertygsd derom, att fördelningen af de Allmänn Staisbidras en är icke efter godtycko, eller gamma bäld uppgjord, utan hermtar sin grund ifrån dej förmögenhet, hvarje medborgare eger, och det skrd han åtlpjuter. Vid den tid, bvarifrån våra skatter bafva sitt upp pof, förefanns egenteligen icke någon annan för mögerhet i landet än jorden; det var ock då en na turlig följd, att denna sorts förmögenhet räsian utt slutande mäste fylla StatsVerkets behbofver. För t e D s El E lig ordning fåstadt onus. Men annorlunda tyckes 5 e Y s 1 S s c ti s i ec v (s