Ivuuad VULRSAUIUULUU, alt BB MRVICEBA vv VavLVI a Jar
kernas ordning.
BOKHANDELS-BULLETIN. I
Törnrosens bok. l
cImperial oktav upplagan. ;
Hr Almqvists sånggudinna är icke bland d-m,.
som valt till princip det pretiösa acunum sed
leonem;, hon är fastmera fruktsam som, med;
förlof sagdt, en höna och värper ett ägg om!
dagen, jag tillägger, för att i någon mån upp-
hjelpa min likaelse, att det är guldägg. Der
en annan skrilver en rad, der skriver dr A.
en bok, och då en annan skrifver i ett enda
ämne, skrifver Hr A. i hundra. Den volym,
som ligger här framför mig, skulle, med sina
164 sidor fin och tät nonpareil i dubbla spal-
ter, för en annan kunna gälla som asamlade
arbeten, åratals mödor; från Hr A. är den
blott en liten julgåfva, omärkbart tillkommer
och utgifven liktidigt med ett helt antal andra
och olika produktioner. Denaa arbetsförmåga
och lätthet att bilda, som skulle vara af tvety-
digt värde hos en klåpare, vet allmänheten u-
tan tvifvel att skatta sig till vinzning från en
författare med Hr A:s lefvande och mångsidiga
snille. Men det gifves, om man så vill, utan-
för allmänheten en egen kast, ett eget slägte
menniskor, för hvilka härmed är ett alldeles
olika förhållande, för hvilka desse volymer äro
en förskräckelse, i hvilkas ögon dessa apetiter,
äro kannibaler, på hvilkas hufvuden dessa två-
spaltiga Imperial-oktav-upplagor, komma håret
att resa sig; jag menar recensenterna! Recen-
senterne, litteraturens och den sköna konstens
häradshöfdingar, bland hvi!ka äfven jag fått min
domsaga att hålla ting i tolf månader om året!
Och döm, om detta är ett embete, som frestar
sin man! Har jag icke endast ti!l genomgående
och begrundande af handlingarna i närvarande
mål, det vill säga af cimperial-oktav-upplagann,
tillsatt ena hel vecka, derunder jag knappast
haft fid att taga mig matro, och pinat mina ö-
gon vid den poetiska recensentlampan långt in
mot klockan tio om nettes? Och hvad betyder
likväl sådant mot det ait nu sedermera S
I
I
ligt och fullständigt utreda allt och göra slag i
saken? Skulle jag icke, om det vore rätt, här-
till hebhöfva en volym, lika stor som volymen?
Men som den gamla soldaten någorstädes bos
Washington Irving, cjag vill göra en lång hi-
storia kort. Och jag skall till en början en-
dest meddela en liten expose af de i arbetet
innehåilna olika stycken, en sxpos, som för
b2dömandet af det hels är alldeles nödvändig!
men som skall bli ytterst sammandragen, på I
sin aldra bögsta höjd om en hundra spalter!
aJagtslottetn, som begyrner boken, kan 25sses
som eit slags inledning till det öfriga. Hof-
marskalken Hugo Hamilcar Löfvenstjerna, en
ganska bildad man och vän till sånggudinnorna,
har på gamla dagar dragit sig ifrån den stora
verlden och slagit sig ner på en sin egendom i
landsorten. Hans slott, — det så kallade Jagt-
slottet, — ligger på en holme i en af höga
tallskogar kransad insjö, easamt för sig och
tyst, men ofantligt vackert; han har här
den värda hofmarskalken, bildat sig ett litet hof
för sig sjelf, men ett slags skaldehof. Hvar-
enda qväll vid klockan sex samlar han omkring
sig sina barn och fränder, — gubben går då i
en gul sidennattrock och mörkröda sammets-
tofflor — och någon at sällskapet slår sig ner
i den enkom härtill afsatta förgyllda kariasto
len med blåa sammetsdynan, för att i sin tur
undfägna med en saga, en berättelse af hvadj
slag som heldst. Jag vet icke huru många år
mean redan hållit på härmed, men jag tror, attl
en och annan börjat bli litet trött vid detta e-:
viga förtäljande och usagoverk, då händelsen j!
förer till jagtslottet en främmande person, com j!
just synes född för att äga sin plats i denna l!
intressanta cirkel och att ensam för tio hållalt
upp? en så vacker inrättning. Richard Furu-
mo — så är hans namn — är i sig sjelf en:
simpel landtbrukare, som bor, för hela veriden i
okänd, på ett litet hemman straxt på andra ei-!
dan jagtslottets norra skogar, lefver för öfrigt
mestadels af mjölk, — wförstår dock äfven bå-
de kaffe och the, — samt sysselsätter sig myc-i:
ket med att gå med sin bössa och sin flöjt om- i
kring i vilda skogen. Det är just under en dy-
lik skogspromenad han lyckas rädda hofmarskal- 4
kens brorson Julianus undan en vwarg, efter!e
hvilken beta Julianus inför honom på slottet til! a
familjens bekantskap. Men Richard Furumo harr
utom det att vara en god lantbrukare och en t
skicklig skytt, många andra dråpliga sidor; ban e
besitter i allmänhet en icke så vanlig bildning, I
har derjemte rest oeh flackat omkring i veri-i
len, genomgått både likt och olikt, och lärt!x
sänna menniskan från olika synpunkter oeh ils
en mängd olika ställningar. Som han tillika är Fp
en man, serdeles road af att i sin ensamhet går
och fundera öfver allehanda, eller hvad manjl
kallar, filosofera, så gör allt detta, att han, närg
Mar en sång väl får honom i tassen har Aafant-!s