har vilja och krafter, ech folket bör åtminstone
icke lemnaa rum för den rättvisa beskyllning, han i
vidrigt fall kan göra det: chvad rätt har du att
fordra af mig, att jag ensam skall belasta mig med
ett värf, som du ansett dig sjelf för svag och vek-
lig att åtaga dig ?
Det tiilhör således folket att sjelf bevaka sin rätt,
att sjelf söria för sitt bästa, och att göra det på
den enda väg, som anstår detsamma, den enda som
förer till målet: laglighetens öppna, fria och ärli-
ga väg. Man har mycket talat om våra formers
olämplighet, om det svårrörda riksdagsmachineri-
et, och man har till en ganska stor deel rätt deri.
Låtom oss likväl se till, om icke äfven inom dess
trånga gränser fionea tillräckligt utrymme för den
krafifulla, konseqventa, af redlighet och förstånd!
ledda verksamheten, att grundlägga en bättra sa-.
kernas ordning.
istiden Rn la RR AR RAR PR 0