Scybold, bryggaren A. Lychoa, drängen Per Erik
Rundqvist och sockerbruksarbetaren Johan Erik j
Eriman, hvilka alla lemuade detsamma utan an-;
wmärkuing. I
Sockerbruksidkarne Seybold hade ieke något vi-
dare att andraga; och skulle Protocolisutdrag öf-)
ver hvad som förekommit vederbörande tillhanda-
hållas. Afträdde. Ut Supra.
På befallning.
Carl Telaonder.
Uiom hvad sålunda förekommer har Morin, som
i vår närvaro den 47 i denna månad varit tillstä-
des inför Redaktionen, uppgifvit och tillagt, att
då han inxommit på gården och för husdrängen
gifvit sitt ärende tillkänna, hade denne underrät-
tat Morin, att i huset endast bodda ungkarlar, då
i detsamma en person mod ljus eller lykta i han-
den visat sig i förstugudörren och med hastighet,
utan att Morin närmare kunde återgifva uttrycken,
frågat hvad det vore för pack på gården och ati
ingen hade göra der, då Morin genast började vän-
da om slädan, och hvarvid drängen, som under ti-
den gålt fram till berrn, återkoremit och biträdt
vid vändningen, hvarefier Morin skall yttrat: är
dat då ingen som är så barmhertig och kan visa
mig till en barnmorska? Och uskomsen på gatan,
der Morin skall uppehållit sig 4 å bögst 2 minu-
ter, hade en gesse erbjudit sig att visa Morin till
Qverngatan, der en barnmorska, som kort förut
förlossat gossens moder, var bosade, hvilket åta-
gande han eck fullgjorde. I öfrigt upplyste Mo-
frin, att den i förstufvudörren stående person, som!
varit jag RB. Seijbold, derstädes uppehållit sig, utan
att utgå på gården, och att Morin ej sett mig, u-
tan endast hört mig tala, aut ofvannämnde yttran-
der af mig fälldes omedelbart elier just som jog:
utkom, kvarföre Morin ansåg mig knappt kunna:
veta bvarem fråga var; att hustrun då icke klagat
eller jemrat sig; och att då förhållandet helt en-
kelt varit sådant, som Morin detsemma nu berät-
tat, han med förundran erfarit den beskrifoing
om förloppet, som stått att lasa i tidningarna.
Vid detta tillfälle föreviste Redaktionen ett Mo-
rin den 5 Januari affordradt under edsförpligtelse;
staldt, och till Hr Bryggaren Lyckou sflemnadt be- i
tyg, innehållande åislullige uppgifter argårnde för-
loppet af depna händelse. Då vi förmoda, att in-!
sändaren genom begagnandet deraf torde söka en
ursägt, böra vi fästa uppmärksamheten derpå, att!
på sätt Morin inför Redaktionen uppgaf, bade det-:
ta betyg blifvit lemnadt på begäran och samman-:
skrifvet af annen person, och då Morin:erinrades
om skiljaktigheten emellan detsamma och kans
muntliga förklaranden, så väl fem han afgifvit in-
för Öfver Ståthållareembetet som de här ofvan upp-
tagne, åberopade hom de sednare såsom en förkla
ring eller förtydligande af betyget. Härvid före-
faller det nog besynnerligt, att då Herr Brygga-
ren Eychou,; vitken i första band emottagit Me-;
rins berättelse, var närvarande vid förhöret inför
Öfver Stäthållare-Embetet den 2 Januari och då
bade bästa tillfället att få förhållandet utredi, icke;
dervid eller vid det den 7 Januari för protokoiis-.
justering utsatte ytterligare förhör sökt mimsta ut-
redming, utan att ban i stället låtit Morin 3:ne da-
gar efter första förhöret utfärda ett betyg med så:
många skiljaktigheter under förvillande edsbekraf-
telser, der edgång ej kunde komma i fråga. Af!
då okänd anledning hade ock Morin uteblifvit vid
protokollsjusteringen.
För att upplysa, det förhöret inför Redaktionen!
icke varit ensidigt anställdt, få vi meddela, att så
väl Hr Lychou som Insändaren voro derom under-
rättede, eburu ingendera 8f dem kom tillsvädes.
Händelsen är dock helt enkelt efådan , som vi
densamma här ofvun i tidningarne berättat med
de witerligare tillägg af mig R. Seybold, att jag
icke var ute på gården utan stannade i förstufvu-
dörren, hvarest jag af drängen erhöll underrättelse
om hvad som var å färde, då jag befallte honom att
genast visa Morin, som redan börjat vända släden till
den endast tvenne hus derifrån boonde barnmor-
skan. Någon qvidan och jemmer förmärkte jag icke.
För att imedlertid åskädliggöra, huru den insän-
de artikeln i hvarje rad öfverflödar med osannia-
gar och misstag, uppteage vi densamma till jem-
förelse med hvad i saken ostridigt ar utredt och
bevisadt.
Deri omtalas, att Morin fick i grannskapet låna
häst med åkdon, men båda delarne tillhörde dere-
mot Morin sjelf. Under vägen skall Morin, då hu-
struns lidande börjat tilltaga, begärt inkomma på
någut ställe, men alla portar voro stängda — Kloc-
kan var öfver half 40 på aftonen. Nu bade dock
Morin icke någonstädes under vägen begärt sådant
inträde. Kiockan var ej mera än 5 på e. m., vid
hvilken tid portar ej pläga vara tillslutne. Ut! upp-
giften, att, Morin inkommen på vår gård, träffat nå-
gra sockerbruksarbetare, finnes lika mycken orik
lighet, enär drängen ensam-var tillstädes, som det
saknar all grund, att jag R. Seybold skulle lyst
bustrun i ansigtet, ej lyssnat till hennes qvidan och
mannens böner, utan med hårda ord och åthäfver
utdrifvit den vanmäktiga, heldst efter hvad ofvan
är utredt det ena eller andra icke inträffat. På
bara marken skall barnet blifvit framfödt och der
varit en lång stund liggande på snön under mo-
drens sanslösa tillstånd, medan mannen från annat
båll sökte hjelp, intill dess en fattig arbetare för-
barmade sig, aftog sin skipntröja och deri insvep-
te det nyfödda barnet. Nu skedde likväl förloss-
ningen i slädan, der rmodren var omhöljd med skinn-
fällar. Morin hade ej aflägsnat sig och ingen ha-
de lånat någon skinntröja eller annat plagg. Allt
detta hörer således till de effektrika färgerna,
likasom den episoden, att Morin skall under tiden
anträffat en person, som genast skaffat mor och
barn husrum. Det var dock först degen derpgå, som
Morin besökt dempa person elier Herr Bryggaren
Lychou, då hustrun med barnet redan voro emot-
tagna hos baremorskan.
Detta torde vittna, huru ingenting sparats att in-
för allmänheten i den mest förvillande skepnad
framställa en händelse, som rätteligen beskrifven
af ingen anledning bordt eller kunnat blifva före-
mål för publicitet. Vi vilja väl ej förmoda andra
bevekelsegrunder härtill än venställda uppgifter el-
ler oriktig uppfattning af Merims första berättelse;
men det förekommer ytterst anmärkningsvärdt, att
en man med lugn och sans kan på en lös uppgift