Scybold, bryggaren A. Lychoa, drängen Per Erik Rundqvist och sockerbruksarbetaren Johan Erik j Eriman, hvilka alla lemuade detsamma utan an-; wmärkuing. I Sockerbruksidkarne Seybold hade ieke något vidare att andraga; och skulle Protocolisutdrag öf-) ver hvad som förekommit vederbörande tillhandahållas. Afträdde. Ut Supra. På befallning. Carl Telaonder. Uiom hvad sålunda förekommer har Morin, som i vår närvaro den 47 i denna månad varit tillstädes inför Redaktionen, uppgifvit och tillagt, att då han inxommit på gården och för husdrängen gifvit sitt ärende tillkänna, hade denne underrättat Morin, att i huset endast bodda ungkarlar, då i detsamma en person mod ljus eller lykta i handen visat sig i förstugudörren och med hastighet, utan att Morin närmare kunde återgifva uttrycken, frågat hvad det vore för pack på gården och ati ingen hade göra der, då Morin genast började vända om slädan, och hvarvid drängen, som under tiden gålt fram till berrn, återkoremit och biträdt vid vändningen, hvarefier Morin skall yttrat: är dat då ingen som är så barmhertig och kan visa mig till en barnmorska? Och uskomsen på gatan, der Morin skall uppehållit sig 4 å bögst 2 minuter, hade en gesse erbjudit sig att visa Morin till Qverngatan, der en barnmorska, som kort förut förlossat gossens moder, var bosade, hvilket åtagande han eck fullgjorde. I öfrigt upplyste Mofrin, att den i förstufvudörren stående person, som! varit jag RB. Seijbold, derstädes uppehållit sig, utan att utgå på gården, och att Morin ej sett mig, utan endast hört mig tala, aut ofvannämnde yttrander af mig fälldes omedelbart elier just som jog: utkom, kvarföre Morin ansåg mig knappt kunna: veta bvarem fråga var; att hustrun då icke klagat eller jemrat sig; och att då förhållandet helt enkelt varit sådant, som Morin detsemma nu berättat, han med förundran erfarit den beskrifoing om förloppet, som stått att lasa i tidningarna. Vid detta tillfälle föreviste Redaktionen ett Morin den 5 Januari affordradt under edsförpligtelse; staldt, och till Hr Bryggaren Lyckou sflemnadt bei tyg, innehållande åislullige uppgifter argårnde förloppet af depna händelse. Då vi förmoda, att in-! sändaren genom begagnandet deraf torde söka en ursägt, böra vi fästa uppmärksamheten derpå, att! på sätt Morin inför Redaktionen uppgaf, bade det-: ta betyg blifvit lemnadt på begäran och samman-: skrifvet af annen person, och då Morin:erinrades om skiljaktigheten emellan detsamma och kans muntliga förklaranden, så väl fem han afgifvit inför Öfver Ståthållareembetet som de här ofvan upptagne, åberopade hom de sednare såsom en förkla ring eller förtydligande af betyget. Härvid förefaller det nog besynnerligt, att då Herr Bryggaren Eychou,; vitken i första band emottagit Me-; rins berättelse, var närvarande vid förhöret inför Öfver Stäthållare-Embetet den 2 Januari och då bade bästa tillfället att få förhållandet utredi, icke; dervid eller vid det den 7 Januari för protokoiis-. justering utsatte ytterligare förhör sökt mimsta utredming, utan att ban i stället låtit Morin 3:ne dagar efter första förhöret utfärda ett betyg med så: många skiljaktigheter under förvillande edsbekraftelser, der edgång ej kunde komma i fråga. Af! då okänd anledning hade ock Morin uteblifvit vid protokollsjusteringen. För att upplysa, det förhöret inför Redaktionen! icke varit ensidigt anställdt, få vi meddela, att så väl Hr Lychou som Insändaren voro derom underrättede, eburu ingendera 8f dem kom tillsvädes. Händelsen är dock helt enkelt efådan , som vi densamma här ofvun i tidningarne berättat med de witerligare tillägg af mig R. Seybold, att jag icke var ute på gården utan stannade i förstufvudörren, hvarest jag af drängen erhöll underrättelse om hvad som var å färde, då jag befallte honom att genast visa Morin, som redan börjat vända släden till den endast tvenne hus derifrån boonde barnmorskan. Någon qvidan och jemmer förmärkte jag icke. För att imedlertid åskädliggöra, huru den insände artikeln i hvarje rad öfverflödar med osanniagar och misstag, uppteage vi densamma till jemförelse med hvad i saken ostridigt ar utredt och bevisadt. Deri omtalas, att Morin fick i grannskapet låna häst med åkdon, men båda delarne tillhörde deremot Morin sjelf. Under vägen skall Morin, då hustruns lidande börjat tilltaga, begärt inkomma på någut ställe, men alla portar voro stängda — Klockan var öfver half 40 på aftonen. Nu bade dock Morin icke någonstädes under vägen begärt sådant inträde. Kiockan var ej mera än 5 på e. m., vid hvilken tid portar ej pläga vara tillslutne. Ut! uppgiften, att, Morin inkommen på vår gård, träffat några sockerbruksarbetare, finnes lika mycken orik lighet, enär drängen ensam-var tillstädes, som det saknar all grund, att jag R. Seybold skulle lyst bustrun i ansigtet, ej lyssnat till hennes qvidan och mannens böner, utan med hårda ord och åthäfver utdrifvit den vanmäktiga, heldst efter hvad ofvan är utredt det ena eller andra icke inträffat. På bara marken skall barnet blifvit framfödt och der varit en lång stund liggande på snön under modrens sanslösa tillstånd, medan mannen från annat båll sökte hjelp, intill dess en fattig arbetare förbarmade sig, aftog sin skipntröja och deri insvepte det nyfödda barnet. Nu skedde likväl förlossningen i slädan, der rmodren var omhöljd med skinnfällar. Morin hade ej aflägsnat sig och ingen hade lånat någon skinntröja eller annat plagg. Allt detta hörer således till de effektrika färgerna, likasom den episoden, att Morin skall under tiden anträffat en person, som genast skaffat mor och barn husrum. Det var dock först degen derpgå, som Morin besökt dempa person elier Herr Bryggaren Lychou, då hustrun med barnet redan voro emottagna hos baremorskan. Detta torde vittna, huru ingenting sparats att inför allmänheten i den mest förvillande skepnad framställa en händelse, som rätteligen beskrifven af ingen anledning bordt eller kunnat blifva föremål för publicitet. Vi vilja väl ej förmoda andra bevekelsegrunder härtill än venställda uppgifter eller oriktig uppfattning af Merims första berättelse; men det förekommer ytterst anmärkningsvärdt, att en man med lugn och sans kan på en lös uppgift