vägas meg all den sorgfällighet, som pröfnia-
gen af ett så vigtigt ämne påkallar. Allt, som
kan befästa Fäderneslardets sällhet och lugn,
skall blifva föremål för Mitt skärskådande och
Min odelade omtanka. Med ett ord: hvad som
är utförbart och nyttigt skall al Mig aldrig!
lemnas utan afseende. j
Det lärer ej undfalla Eder af hvilken vigt
det är, att bereda åt Rikets högsta lagskipning
det oberoende, som för densamma är så väsent-
lig. Fri uti sin uppfattning, bör Domaren lem-
nas ostörd i sina undersökningar. Lagens bok-!
staf och hans samvete skola hos honom mot-
verka hvarje fruktan för tadel, hvarje behof
al bifali. Den föregående propositionen, uti
hvilken Jag afsäger Mig Ordförandeskapet och
de tvenne röster i Rikets Högsta Domstol, hvil-
ka af grundlagen Mig tilläggas, skall till Eder
förnyas. Domare och målsägande böra deruti
finna en ömsesidig säkerhet.
Nära fem år äro förflutna, sedan Jag såg E-
der, Gode Herrar och Svenske Män, församla-
de omkrisg Min thron. Då I åtskiljdens, trod-
de man sig äga anledning förese Edert åter
snara sammankallande, till följd af en då be-
farad brist, uti Riksgäldskontorets intägter. I
stället för en dylik brist, utvisar nämnde Verk
ett betydligt öfverskott å dess inkomsstat.
Den Högste, som uti sin outransakliga vishet för-
delar åt folken lyckliga och pröfvasde skiften, har
sändt oss de ena som de andra. Stränga vintrar
hafva ökat de lidanden, för hvilka svaga skördar
hatat oss blottställa. Dylika olyckor äro bland da
varningar, som af Försynen lemnas åt folken, då de
under en längre varaktighet af lycka tro sig kunna
anse densamma som en rättighet, utan att eftersinna
den högre hänvisnisg, som varnar mot dylika vill-
farelser. Imedleretid blef pröfnisgen, Försypen va-
re prisad, icke låag, och erbjöd jemväl ett rörande
och skönt skådespel. D3 händer, som af nöden
framräcktes, tylldes af välgörenheten. Silunda haf-
va vi, under motgångens dagar, samfällt burit be-
kymren, gemensamt delst vårt bröd åt de hungri-
ga. Vi hafra täflat att kläda de behöfvande och !
understödja dezm, hvilkas boningar sköflades af lå-
gorana, när, för att öka måttet afvåra sorger, äfven
eiden förenat sina härjningar med winterkylans
stränghet, Demna gemensemhet i lidanden och an-
sträcgniogar ati dom lindra, är exa ny länk i ked-!
jan af inbördes förbindelser.
Lyckligare år och skickelser, gåfvor af samma
Försjn, hvars godhet är lika, ehvad gladt ellsr
sorgligt må träffa ess, hafva följt pröfoizgens dagar,
och äro nu ett nytt föremål för vår tacksamhet;
Med de fördelar, som böra uppkoasma af folkök-
ningens tillvext, må vi söka bevara oss för de il
alla lagd dermed förenade följder: pauperisman och )
lösdrifreriet. Förslag till Polis- och Skygds-författ .
ningar i detta hänseende skola blifva Eder förelag-
da. Omtankan för det allmännas lugn, för allas
säkerhet, skall härvid leda edra öfverläggningar.
Innan jag nedstiger i den grift, dit sex och sjut-
tio år, tillbragta på denna jerd, föra mig, efier att
hafva öfvervupnit så många svårigheter och beseg-
rat så många hinder, bör jag säga eder ännu en:
gång: cFörstån Eder Regsering, och för eder upp-
repa, hvad jag yttrade den 5 November 18140, vid:
besvärjandet af de mig. förelagda gruedlegar och
innan jag ännu mottagit Riksståndens eder:
aFreden är det enda ärorika mål för en vis och:
upplsist Regering. Det är icke en Stats vidd, som :
utgör dess styrka och dess sjelfstärdighet; det är
dess legar, dess handel, dess arbetsfliv och framför
allt dess National-anda. l
Dessa ord, jag erinrar mig det, blefvo med all-:
mäns bifall upptagna. Tidens dåryktbare men lät
Sverige erfara hela tyngden af sin storhet, sinj:
makt. Ett fredsombud sökte befästa hans inflytel--:
se, smickrande de ene, hetande de andra. Hen
fordrade af ass en krigsförklaring emot Stora Bri-:
tannien. Sveriges ställning väckte hos Mig bekym- t
mer, aldrig fruäten. Min själ lyfte sig till jamn- 1
höjd med de faror, som Eder omgåfvo. Asidosät- :
tande Min böjelse för lugnet i det ögonblick, då i
Folkets röst kailade mig, ingick Jag förbindsisen, !i
att rycka Eder undan denna vådliga belägenhet, :
i hvilken J Eder befunnen, och denna förbindelse I
besoglades i Min föreställning af en inre röst, som
syntes Mig en ingifvelse från himmelen. Jag har
lyckats sjena Eder, utan att tillegna Mig Edert
språk. Menskiighetens, hvilken maner äfven den :
enskilde att gagns sin like. föreskrof lagen af Mi:
na nya pligter. Den är i hela mitt väsen tecknad
med eldsdrag. Min kännedom afEdra sader, Edra
Nationaldrgder, Edra bebof, Edra förirriagar, är;
bhemtad från Edra häfder. Den lefver i de vunaa
framgångar, och i de minnen Jag lerenar vid Min
bortgång. Seder Min högsta ära. Dossa mianen ut-
göras af Eder bibehållna frihet, dea Jag ber Gud åt
Eder fortfarande bevara; af den förkofran Jag rid
Min hitkomst icke fann; ef öppnade kenaler, af:
floders och strömmars ökade ferbarhet; af nja väg-
anläggningar och hamnbyggnades; af fisten sbm
böja sig, af Esra vapeaförråd ech arsenaler; en
krigshår af mer än hundra tusea man, som utgöres,
ej af föråldrade män och barn, men af veteraner:
och yrglingar; ett kustförsvar ef nära 250 kandon-
slupar och jollar, samt stora flottans tillökning ge-
nom nybyggda linieskepp och fregatter; ett åker-.
j bruk, som årligen förbättras; en industri, som lem-
par mer än fördubblad tillverkvingar i flera vigti-..
ga manufakturgrenar; af utpilårandet utaf Eder heta
utländska gäld och största delen af den inhemska;
en årlig ränteinkomst för Banken förökad från
248,000 Riksda!er till 700,0009 Riksdaler Banko-
mynt, grundad på säkra fordringar; Tull-inkom-:
sterna inemot tredubblade, under dat imförsels- och.
uiförselsafgifterna varit nedsatte; ex folkmängd, :
närmande sig Sveriges och Finlands sammanräkna- i:
de, innan sistnämrde land blef från Sverige afiör- :
dradt, det vill siga, mer än em fjerdedsls kögre
befolkning, än Jag fann vid Min ankomst. Jeg
nämner ej hvad som bör sygas ännu mer förvånan-!